lördag 26 december 2009

Så var det över för den här gången..

Julafton det vill säga. Nu är det annadag och mellandagsrea. Det är egentligen nu man skulle köpa sina julklappar..

Väntan på det nya året börjar med förhoppning om att det inte går lika fort som det som nu passerat.

Ha dé gott alla på de sista skälvande dagarna av 2009

Charles

lördag 19 december 2009

Så var det 4:e advent...

Året har gått i en rasande takt. Högt på listan av förväntningar stod miljökonferensen i Köpenhamn. Idag vet vi att det inte blev något gemensamt ställningstagande för att rädda världen inför kommande klimatkris.

Presidenten från semesterparadiset Maldiverna, bönade om att världens stater skulle komma överens, annars riskerar hela nationen att hamna under vatten. Men varken Kina eller USA ansåg sig kunna ingå ett bindande avtal.

Som varande de värsta miljöbovarna borde de känna sitt ansvar. Kina som står inför en massiv teknikutveckling de närmaste åren, vill av nationella skäl inte lägga hinder för sin egen utveckling. USA´s skäl är svårare att förstå, men naturligtvis handlar det om jobb och pengar.

Det är även pengar involverade i Kinas utveckling. Konstigt nog så är det den industrialiserade omvärlden som står för den värsta utvecklingen.

Samma länder som är beredda att göra stora uppoffringar för att möta klimatkrisen på hemmaplan, har företag som rider på Kinas lättsinne när det gäller miljön. Inte bara för att Kina är billigt att producera i, utan även för att Kina är den snabbast växande marknaden.

Profiten och snabba vinster är den drivande orsaken och då gäller det att vara på plats. Din och min pensionsfond kan vara en av bovarna i detta drama!

Man kan ju vända på biffen... Tänk om Kina och USA var på väg att utplånas för att Maldiverna inte ville ändra på sina levnadsvillkor eller sätta käppar i hjulen för sina inkomstbringande företag och riskera inhemska jobb. Hur skulle Kina och USA då tackla problemet?

Militärt?

Ja båda har ju visat framfötterna förr när deras egna nationella intressen hotats, så svaret kanske inte ligger så långt borta.

FN har ju försökt att spela en avgörande roll. Men på det sätt FN verkar, så är det ju en flopp att två stater kan blockera det hela världen i övrigt talar om. FN är ju det enda organ där världens nationer oavsett religion eller politiskt styre kan komma samman och diskutera problem i världen. Alltifrån svältkatastrofer till politiska lösningar mellan stater. Då borde ju FN ha verktyget att också kunna lösa problemet.

Orsaken är att det inte finns ett ansvar förenat med medlemsskapet. Man må se problemen och dela insikten om dem men väljer ändå att göra det som passar det egna landet bäst. Så länge den ordningen råder kommer FN inte att kunna utföra någonting för världens bästa. Ett veto från de starkaste nationerna så är frågan inte längre aktuell.

Ja det kallas "VETO" i FN sammanhang, och den rätten besitter de 5 permanenta staterna som USA, Storbritannien, Frankrike, Ryska federationen och Kina. De kan till och med stoppa en fråga från att överhuvudtaget diskuteras. Ingen av FN´s 192 medlemsstater kan gå emot en enda av dessa i en väsentlig fråga.

Men vem har påstått att världen skulle vara rättvis?

Ha dé
/charles

torsdag 17 december 2009

Midvinternattens köld är hård...

... stjärnorna gnistra och glimma... Månen sänker sin tysta ban, snön ligger vit på taken. Endast tomten är vaken. (ungefär)!

Vem har inte vuxit upp med denna dikt av Victor Rydberg?

Min barndoms jular i Lycksele kunde vara - 35 grader Celcius. Då kändes Dikten naturlig. Den beskrev hur det var. Idag känns den som om den beskrev nåt långt bort eller för väldigt länge sedan.

Vintrarna nu är varken snörika eller särskilt kalla och förändringen har gått fort. Under 70-talet och en bit in på 80-talet hade vi rätt snörika vintrar och långa perioder av kyla även i dessa trakter. Vi "gubbar" samlades utan för våra hus och handskottade samfälligheten, bytte några ord och skällde på ungarna som i sina lekar drog ut snön igen på den skottade gårdsplanen. En vinter fick vi skotta taket på boden för att inte riskera att det föll in om det blev tö. Nu handlkar det mest om att tömma regnvattentunnan så att den inte svämmar över.

Men visst är det härligt med en vit jul? Trots att det innebär både snöskottning och sandning så är det på något vis en rikare upplevelse av julen.

Ha dé gott
Charles

PS/Hela dikten hittar Du här.. http://runeberg.org/rydbdikt/tomten.html

fredag 11 december 2009

Ska det vara så svårt..

Bråket mellan försäkringskassan och regeringen om regelverket att tvinga svårt cancersjuka att söka arbete i hela riket kulminerade med att regeringen gjorde en undantagsregel. Inte heller den står utan kritik från alla involverade, men man fick till sist backa inför den allmänna opinionen.

Land skall byggas av lag, heter det ju och nåt annat vore väl otänkbart. Men måste det vara så stelbent och prestigeladdat? I nästan allt man företar sig så har man ju en idé om vad man vill göra och hur man skall göra det. Om det under resans gång visar sig att den metod man valt inte leder till det man vill göra, så byter man metod. Målet är ju det som skall uppnås, inte vägen. Man borde inte riskera att slänga ut barnet med badvattnet bara för att följa en regel.

Det påminnde mig om min barndom. Barnbespisningen som det hette när jag gick i första klass serverade skolmat efter näringsinnehåll och det räknades hårt på både kalorier och vitaminer men även på kostnader. Måltidsvakter gick runt och såg till att alla barnen åt det som serverats dem och man fick helt enkelt sitta tills allt var uppätet.

Hårt bröd serverades utan pålägg utom till köttsoppa då vi fick en ostskiva på mackan. Någon av eleverna (tyvärr var det inte jag) kom på att man kunde köpa en kaviartub och ta med för att ha på mackan övriga dagar. Detta blev så populärt att plötsligt hade nästan alla en tub "Kalles" med sig till skolan.

Det sågs självfallet inte med blida ögon av personalen och frågan togs upp vid nästa skolstyrelse som då förbjöd elever att ha med pålägg till skolan. Måltidsvakterna konfiskerade medhavda tuber och det blev ett väldans liv i tidningarna. På ett möte diskuterades frågan och till sist fick skolstyrelsen backa med resultat att det fanns "skolans" kaviar att tillgå på bespisningen.

Skolan var ju inte kommunal då som nu och jag vet inte om även bespisningen drevs av statliga medel eller om den var kommunal. Men det måste ha varit en förlust att först fatta ett beslut om att stävja en "yttring" av elever för att sedan tvingas backa hela vägen. Tänk om man i stället tittat på syftet bakom elevaktionen och stöttat den som man senare tvingades att göra. Då hade man ju rönt uppskattning för sin klokskap och sluppit lysa av löjets sken.

Men det är så med makt.. den berusar och maktbruk blir ofta missbruk.

/charles

tisdag 1 december 2009

Det blir som det blir..

Hur ofta får man inte höra de orden... "Gilla läget" är ett annat och "inget man kan göra något åt ändå" eller "varför slita med något som ändå inte går att förändra.?"

Är det uppgivenhet eller frustration som betecknar dem som uttalar orden? Eller har vi nått dithän i vår demokrati att allt är mer eller mindre perfekt, och att en förändring bara blir till det sämre?

Ja perfekt är det nog inte många som håller med om och de som idag är pensionärer (jag räknas dit) inser nog att det mesta är bättre än vad det var alldeles efter andra världskriget. Ändå är livet inte fullt ut rättvist eller ens jämlikt. Inget är så bra att det inte kan bli bättre. Vi lever i föränringens tidevarv fick jag höra när jag växte upp. Undrar om vi någonsin kommer att lämna det tidevarvet?

För 100 år sedan förändrades landet. Industrin blommade och folket flyttade in till städerna. Industrimagnater och träpatroner såg genast nya sätt att bygga förmögenhet på samtidigt som en del av folket fick arbete i det nya och kunde bygga upp en framtid.

Visst kunde man leva på en inkomst med 12 timmars tungt arbete per dag, men inte mycket mer. Idag lever vi relativt gott på 8 timmars arbetsdag och de tunga lyften är närmast ett minne blott. Men båda måste arbeta i ett förhållande om det skall bli nåt över. Barnkullarna är också mindre. Bil och sommarstuga är inte ovanligt. Semester utomlands likaså. Ändå är inte alla nöjda!

Alla har idag inte jobb. Flytten in till (de redan överbefolkade) storstäderna är som under 1900-talets början. Nu är det de mindre kommunerna som avfolkas. Arbetena finns i storstäderna trots att vi lever med en teknik som skulle främja distansarbete. Visserligen ligger "typ" Folksams växel i Korpilombolo, men verksamheten ligger fortfarande i Stockholm och växer i takt med företaget. Arbetena försvinner i glesbygden. Trenden är tydlig.

Det finns andra ordspråk som kan användas för denna trend. "Syns man inte så finns man inte!" tex. Och "syns" gör man i storstäderna! Det gäller alla lite större industrier. Ändå köper vi teknik från "Kuala Lumpur" med flera exotiska platser. Och.. handen på hjärtat.. vilka av oss har varit där och "sett" nåt?

Nä det är nåt skumt med trender, vem styr det som ingen kan påverka?

Ha dé gott
/charles

onsdag 25 november 2009

Snart är det 1:a advent..

En Julsaga..

Jag vet att jag tidigare bloggat om en av mina barndoms jular, den 1950. Av någon anledning verkar den ha försvunnit ur min tidigare utlagda text på Spaces.live.com. Så jag skriver om den igen.

Jag hade precis fyllt 7 år och gick min första termin på Gävle folkskola. Jag hade fått en ny kamrat som bodde med sin familj i de nya så kallade ”Barnrike” husen. Han var hemma hos mig och jag demonstrerade den brandbil jag fått i födelsedagspresent av min mormor. Den var i plast, ett för den tiden ovanligt material då de flesta leksaker gjordes av plåt eller göts i någon lättare legering.

Min kamrats mamman var sömmerska (ett vanligt yrke på den tiden då det inte fanns så mycket färdigsydda kläder att köpa). Man köpte helt enkelt ett stycke tyg och beställde tid med Fru Andersson som kom och tog mått, tog dem och tygstycket hem till sig och sydde upp en råmodell. Efter ett par provningar så var det nya plagget klart. Pappan i familjen hade nyligen dött efter att ha vårdats hemma. Därav levde familjen under knappa förhållanden vid den här tiden.

Inför den stundande julen så berättade jag om vad jag önskat mig av tomten men min optimism smittade inte av sig. Min kamrat berättade att tomten skrivit till hans mamma att tomten hade så mycket att göra den kommande julen att han tyvärr inte hade tid att besöka familjen Andersson. Så det skulle inte bli några julklappar för honom och hans syster. Gran skulle de i alla fall ha sa han.

Vad vi inte visste var att min mor i rummet bredvid överhörde vår konversation. Min familj hade ett ganska stort umgänge och de var flera av damerna som var kunder hos fru Andersson och som kände till det tragiska öde familjen drabbats av. Att barnen inte skulle få fira jul var dock nytt för dem.

Efter att berättat detta för sina män samlades en summa pengar in och varje familj bidrog med något till julbordet. Det kokades två skinkor, två rullsyltor etc. så att man tillsammans fick ihop ett extra julbord. Till barnen köptes leksaker. Flickan fick en blunddocka och min kamrat en brandbil i plåt med utdragbar stege.

Eftersom man visste att fru Andersson skulle känna igen deras män, förstod man att ingen av dem skulle kunna agera tomte utan att avslöja vilka som stod bakom gåvorna. Det gällde att hitta någon som hon omöjligen skulle känna igen. En sådan var Herrfrisören Åke och han var inte bekant med familjen Andersson. Dessutom var han ogift och utan barn.

Efter att ha invigts i planen, accepterade han uppdraget att vara jultomte på Julaftons kväll. (1950 arbetade man även på Julafton om den inte inföll på en söndag).

Det som sedan berättats för mig, var farbror Åkes reaktion på besöket som tomte hos familjen Andersson. Han hade ringt på och efter en stund hade fru Andersson gläntat på dörren. Ni måste ha gått fel sa hon, vi väntar ingen tomte.

Han hade svarat med barnens namn, bor inte de här? Jo hade hon sagt. Då har jag kommit rätt sa han och bad att få komma in.

Först hade han börjat med julmaten för att sedan överlämna paketen till barnen. Han sa att deras tindrande ögon skulle han aldrig glömma. Hela tiden hade fru Andersson menat att han gjort ett misstag och gått till fel adress. Hon kunde inte ta emot detta. Han hade frågat om detaljer som bara hon kände till och på hennes svar sagt att; ja men då har jag kommit rätt!

När han gick hade fru Andersson gråtande frågat vem han var och var han kom ifrån. Han hade svarat att han var tomten och att han kom från Nordpolen och att han måste ursäkta sig, det var fler som skulle besökas.

Han sa också till sina uppdragsgivare att detta var den bästa Jul han nånsin haft. Julen hade inte blivit så ensam som den annars skulle ha varit. Han satt hemma och lyssnade på radio men det hade känts som om han firade jul med familjen Andersson.

Mitt minne är från annandag Jul då jag fick se min kamrats brandbil. Den var stor och röd och hade flera funktioner och en siren som lät som våra brandbilar (min var amerikansk). Jag minns att jag blev avundsjuk. Han sken som en sol och hans yngre syster visade mig att dockan blundade. Båda såg lyckliga ut.

Fru Anderssons försök att genom mig försöka luska ut vem som låg bakom misslyckades. Dels var jag oinvigd och dels trodde jag på tomten.

Året därpå flyttade vi till Lycksele och jag förlorade kontakten med min kamrat.

Ha dé gott
/charles

fredag 20 november 2009

Det finns en koppling..

Jag skrev för ett tag sedan om stress under rubriken "Den goda stressen!". Trots rubriken så var det en Anti-stress kommentar jag levererade. Läs om det här. http://charlesswenson.spaces.live.com/blog/cns!E1CCDDB1AE78EB1!1948.entry . I dagens tidning läste jag en artikel om att det finns en koppling mella stress och Diabetes typ 2.

Kortfattat så har vi gener av en viss typ. Så kallade riskgener. De som har den enkla varianten av denna gen löper 30% risk att utveckla Diabetes typ 2 och de som har den dubbla varianten av samma gen löper 42% risk. Vilken gen man har beror på ärftliga faktorer.

Det forskarteamet i Malmö hittat (förenklat) är att stresshormonerna försämrar frisättningen av insulin, vilket i sin tur leder till Diabetes.

Förutom att upptäkten kan komma att revolutionera läkemedelsproduktionen mot Diabetes, kvarstår fakta att det är "Stress" som är orsaken. Ingen mirakelmedicin i världen kan ta bort stressfaktorer på arbetsplatser, så det blir en fortsatt behandling av symptom som förhoppningsvis ändå blir till glädje för de som drabbats. Men borde vi inte i stället förbjuda "Stressiga" arbetsmiljöer? Då skulle vi ju inte behöva någon medicin.

Fast det är klart, då tar vi bort en inkomstkälla för läkemedelsindustrin och kanske hindrar en och annan forskare från att få Nobelpriset.

Det vore ju synd!
/charles

torsdag 19 november 2009

Och vad intresserar Dig då?


Ja frågan fick jag och svarade att det står på min blogg. Bilden på min första bil kan få utgöra symbolen för mitt motorintresse.
Studebaker Flight Hawk från 1956.
1957 stod jag och min kamrat och studerade Skidåkaren Sture Gran´s Studebaker på Bångvägen 29 i Lycksele och sa tvärsäkert. En sån skall jag ha när jag blir stor. 1962 köpte jag en krockskadad dito och efter ett halvårs mekande så rullade den nylackad på vägen. Kompisens första bil blev en Borgward Isabella och inte en studebaker så nån av oss måste ju infria löftet. Sist jag såg den var den såld till en ung man i Umeå och det var i slutet av 60-talet.

Vad har nu detta att göra med intressen... tja. På bloggen har jag listat följande och med kontroll av vilka som har samma intressen där fick jag detta resultat.

Foto - 55 000
Matlagning - 16 500
Amatörradio - 13 ??
Teknik - 1 400
Musik - 643 000
Böcker - 53 800
Frimärken - 13
Politik - 35 800
Motor - 1 800
Humor - 47 700
Vänner - 60 200
Allt som gör livet kul - 4

Tabellen indikerar att "Musik" är den största gemensamma nämnaren mellan mig och mina bloggkamrater och att "Allt som gör livet kul" är den minsta gemensamma nämnaren ??
Jag vet att det finns en mängd radioamatörer på nätet så siffran 13 där var lite överraskande. Filateli är en (för)svinnande aktivitet och frimärkshobby butiker försvinner även i våra storstäder, så det var inte en lika stor överraskning.
Fotografera, läsa Böcker, Humor och umgås med vänner är också en stark faktor. Att politik låg så högt förvånade mig också. De gånger jag skrivit om politiska ämnen har jag knappt fått en kommentar. Man kan ju tycka med så många med det intresset att det borde blivit en del Bu eller Bä.
Intressant var det i alla fall.
Ha dé gott
/charles

måndag 16 november 2009

Två novemberbarn..

November, skorpionens tecken, sträcker sig från den 23 oktober till den 21 november. Elementet är vatten och planeten är Pluto. Vi är båda födda denna månad men det är 65 år mellan födelsedagarna. Intensiv personlighet är ett av epiteten för oss "skorpioner" och det passar rätt väl in på Lilla I. Inte en lugn stund i vaket tillstånd och det går åt ca 10 bilder innan ett blir tillräckligt skarpt och taget framifrån. Annars är det mycket rörelse, rygg och nacke på bild. Kameran är helt enkelt inte tillräckligt snabb.

Mycket gratulationer och presenter kom det, jag tackar och bugar för all uppmärksamhet. Här ser Ni farfar fira med lilla I i knät. Omslagspapper och rosetter var intressantare än innehållet tyckt hon. Det var bara frimärken som undertecknad räddade från förgängelsen, annars var det fritt fram.

Nu rusar det mot jul. Tänk bara 2 veckor kvar till 1:a advent! Dags att låta skägget växa om man nu skall ha en roll att spela i december. Fast jag klär inte i rött så det får nog bli en blå tomte i så fall.

Ha dé gott
Charles

lördag 7 november 2009

Världen är bra liten..

Stay Friends är en sajt som förenar gamla skol- och klasskamrater. I min ålder är det inte så många som är datavana så det är lite tunnt med kontakter från min egen skolgång. Däremot ser jag att det längre ner i åldrarna blir fler och fler som hittar varandra och som återknyter kontakter och minnen från en bekymmerslös tid.

Jag går efter namn och ort. Hittar jag ett namn jag känner igen så letar jag vidare efter personinformation och tycker jag att det verkar stämma skickar jag en rad. Ibland får jag träff och ibland inte. Det är rätt kul när det visar sig att det finns en samstämmighet. Nyss var vi till Luleå och träffade en vän från denna tid.

Häromdagen skrev jag till ett efternamn jag kände igen men det visade sig vara till en släkting till den jag sökte. Men han svarade och gav information. Nu rullas minnen upp och jag får vetskap om kontakter med min familj jag inte visste om. Jag får också veta vad som hänt dem jag bodde granne med för 50 år sedan. Det är roligt att få hälsningar och uppväcka gamla minnen.

Att jag lärt grannens son att cykla hade jag glömt men så fort det påpekades så var minnet där. Jag till och med tror mig komma ihåg färgen på cykeln. Ärt det inte underligt, säg?

När jag var 11 år bodde jag en sommar hos mormor och morfar till den jag fick kontakt med. Det var i fjällvärlden. Mina lekkamrater var två flickor (Mostrar till kontakten) och vi hämtade ner korna från fjället varje dag, matade hönsen (och sprang undan för den ilskna tuppen), mocka dynga och mycket mer. Vi gjorde en båttur över sjön och plockade hjortron och fiskade röding.

En dag när vi gick på fjället för att hämta korna hade de jagats av nåt djur (Troligen Hund) och hade rivmärken och en ko hade svanstippen avbiten. Ytterligare en ko saknades. Det var extra kännbart för kon skulle snart kalva. Vid ett eftersök hittades kon död vid en björkdunge.

Efteråt samlades alla och det började pratas om livet innan huset var byggt. Historer om varg och björn som strök omkring och om Husfadern som byggt sig ett enklare vindskydd vaknade av att en björn stod och skrubbade ryggen mot en av spjälorna i vindskyddet. Geväret hade han i Ladugården han höll på att bygga och mellan honom och geväret stod björnen.

Jag hade (och har kanske) en enorm inlevelsekännsla så jag fick björnfrossa av berättelsen och dagsfärderna upp på fjället blev plötsligt inte lika roliga. Jag såg björnspår överallt!

Gårdslakt fick jag också vara med om. Det var en tjurkalv som fick gå till grytorna. Flickorna föstes bort men jag ansågs gammal nog att lära mig. Blodet från det slaktade djuret samlades i en behållare som vi ställde i en bäck och jag fick tillsammans med flickorna sitta och vispa blodet tills det blev kallt. Detta för att det inte skulle koagulera. Det blandades sedan med mjöl för att bli blodpudding.

Tänk vad ett namn i en skolsajt kan föra med sig...

/Charles

torsdag 5 november 2009

H1N1...

eller svininfluensan som den kallas har drabbat oss.

I Lördags insjuknade hustrun och eftersom man inte hade något konstaterat fall i vår region gjordes ett test som sedan visade sig positivt.

Själv insjuknade jag under tisdagen för att ha fullvärdiga symptom under onsdagen. Så nu gäller en kur med Tamiflu i 5 dagar. Detta innebär förstås att jag får hålla mig borta från föreningsaktiviteter nån vecka framöver och även andra sociala kontakter. Man vill ju inte smitta.

Hörde på radion att man hade 70 konstaterade fall i Örebro län varav ett dödsfall som även varit en riksnyhet.

Så denna eremittillvaro är inte bara ofrivillig, den är en del av statistiken för Örebro län. Tur i oturen är att det finns en del olästa böcker i hyllorna. Den som läser, lever ju som bekant.

Ha dé gott
/charles

onsdag 4 november 2009

Nytt HOAX på gång....

Så här ser det ut!
OBS! Agera inte som Du uppmanas att göra!

BIG VIRUS COMING!
LÄS & vidarebefordra !

förmedla s till dina kontakter ASAP.

Vidarebefordra den här varning bland vänner, familj och kontakter!

Under de närmaste dagarna. Öppna inte några budskap med
en bilaga med titeln 'Vykort från HALLMARK' oberoende av var som skickat det till dig. Det är ett virus som öppnar en vykorts bild, som 'bränner' hela hårddisken C i din dator. Detta virus kommer att tas emot av någon som har din e-postadress i sin kontaktlista. Det är anledningen till att du måste meddela alla dina kontakter Det är bättre att få detta budskap 25 gånger än att ta emot viruset och öppna den.

Om du får ett mail kallat POSTCARD, 'trots att skickas till dig från en vän, inte öppna det! Stäng av datorn omedelbart.

Detta är det värsta virus som aviserats av CNN. Det har varit indelade efter Microsoft som den mest destruktiva viruset någonsin. Detta virus upptäcktes av McAfee går, och det finns ingen reparation ännu för denna typ av virus.
Detta virus förstör s hårddisken, där vital information hålls.

Meddela till dina vänner. KOM IHÅG: Om du skickar till dem, kommer du att gynna alla !


Meddelandet är falskt och syftet är enbart att skrämma upp internetanvändare och att belasta nätets kapacitet!

Den här typen av meddelande är rätt lätta att identifiera. Alla uppmaningar om att skicka vidare till sina vänner är riskfyllda och har oftast en baktanke. Det spelar ingen roll om det är en behjärtansvärd orsak eller en social "grej". Det som händer är att Din e-postadress lagras i en server och du löper risk att utsättas för SPAM (Oönskad skräppost). Så svara aldrig på massutskick. Inte ens om Du vet från vem det kommer eller om det gäller en sak Du ömmar för.

Ha dé gott
/charles

tisdag 3 november 2009

Ca 300 år före Kristus levde en man som hette Phyteas.

Han var en driftig Grekisk sjöfarare som gärna utforskade det okända. Han nedtecknade sina erfarenheter och berättelser om sina besök på norra halvklotet som han kallade ”Scondia” ??

Tyvärr finns inget av hans arbeten kvar men de finns noterat i andras skrifter, som Tacitus, att han varit här. (Så om Scondia kommer från Phyteas eller är en senare benämning på Scandinavien är osäkert)

Tacitus var en romersk historiker och statsman som bland annat ägnade sig åt att kartlägga Germania (55 e.K). Tacitus fascinerades av Phyteas berättelser då de hävdade att det fanns ett land bortom Germania. Ett land som var okänt för den styrande världen vid denna tid.

Berättelserna var så underbara, så otroliga och lika förvirrande som dem vi tagit dela av i berättelser om söderhavet vare sig de berättas av sjöfarare, upptäcktsresande eller blodtörstiga Pirater.

Tyvärr så var Phyteas vid denna tid rätt ensam om sina nordiska upplevelser och hans iver togs med viss skepsis. Han hånades och förnedrades för sina ”historier” så det finns i dag inga ”ögonvittnesberättelser” som beskriver upptäckten av Norden vid denna tid.

Man har svårt att tänka sig att vårt ”Norden” en gång i tiden var inhöljt i samma dimma som gamla kulturer, upptäckta under modern tid. Att Norden liksom Amerika en gång varit den ”Vita” fläck på kartan som en dag upptäcktes av resande sjöfarare från tiden när Greker och Romare styrde världen.

Vi vet att det Romerska riket hade invaderat England. Deras kunskaper om världen utanför Rom sträckte sig upp till Tyskland i norr och till England i väster. Det verkar som om vatten varit en gräns man inte gärna överskred om man inte såg land på andra sidan.

Medelhavet var världens centrum långt in på 1600 talet innan Columbus ”upptäckte” Amerika. Den då kända världen omfattade det som beskrivits av vandrare och sjöfarare i skrift eller via berättelser.

Man antar att folkslag med nordisk bakgrund hade besökt medelhavsregionen redan tiden före kristus och tror även att några av dem hade allierat sig med Romare och Greker och bosatt sig på dessa breddgrader. Men deras berättelser om landet i norr var antingen för vilda för att bli trodda eller så passade de inte in i den världsordning man kände till.

Den gamla världen kunde helt enkelt inte föreställa sig ett land i den isiga Nord som var både längre och större än den Italienska halvön.

Lite synd, för det hade varit spännande att veta hur de uppfattade och beskrev den kalla nord vi kallar Sverige, Norge och Danmark.

Island, Finland och Grönland upptäcktes först efter Jesu födelse.

Av den "kända" världen förstås. De människor som redan levde i denna oupptäckta del av världen, visste inte att de ännu inte var upptäckta, precis som Indianerna i Amerika!

Fritt sammansatt av undertecknad utan krav på vetenskaplig korrekthet.

/Charles

fredag 30 oktober 2009

Xanadu vid världens ände....

På FN föreningen kom diskussioner om männskliga rättigheter in på olikheter mellan länder och mänskliga kulturer.

Hur religionen påverkar synen på vad som är rätt och fel och hur kulturella skillnader leder till olika tolkningar av samma sak.

Hur det ur krigarfolken föddes en kultur som blev helt igenom fredlig. Hur Tibetanernas kultur förändrades från fruktat krigarfolk till fredliga munkar.

Osökt hamnade vi då på Marco Polo och hans resor genom österland.

William Dalrymple har skrivit en bok om en Resa till Xanadu - i Marco Polo´s fotspår, och här finns en märklig historia nedtecknad. En berättelse om de tre vise männens besök i Bethlehem och Jesu krubba vid tiden för Jesus födelse.

När Marco Polo kom till Saba fascinerades han av berättelsen om de tre vise männen som skulle ligga begravda i staden. Han berättar: De är begravda bredvid varandra i tre stora och präktiga sarkofager... Kropparna är mycket väl bibehållna och har ännu hår och skägg. En av dem heter Jaspar, den andre Melchior och den trede heter Balthasar.

Det var från staden Saba i Persien de "vise männen" bröt upp för sin resa till en profet som skulle ha fötts i landet i väster. Det var tre kungar som gav sig iväg, var och en bärande på en gåva, guld, myrra och rökelse. Det låg en fråga bakom varje gåva enligt berättelsen. Tar den nyfödde profeten guld, är han en jordisk konung, tar han rökelsen är han en gud och tar han myrra så är han en människa.

När de fann jesus gick de in med sina gåvor var och en i taget och fann till sin förskräckelse att han visade sig i samma ålder som besökaren men när de gick in alla tre så visade han sig i sin rätta ålder, 13 dagar gammal. Eftersom Jesus tog emot samtliga gåvor var han både en gud och en människa tillika kung, vilket imponerade på de vise männen.

I gengåva fick de en sluten ask med något innehåll de inte fick titta på förrän de kom hem till Saba. Här uppkommer den underligaste delen av historien för den anknyter till upprinnelsen av zoroastrismen.

Efter flera dagsresor kom de tre männen till en oas och sa till varandra att de ville se vad Jesusbarnet givit dem. De öppnade asken och fann i den en sten. Avsikten med stenen var att de blivit upplysta om att Jesus var den sanne guden, den sanne människan och den sanne konungen och att deras tro måste vara fast som en sten. Men då de inte ännu förstod att detta var stenens budskap slängde de den med besvikelse i en brunn.

Strax slog från himmelen ned en eld i brunnen och antände den. Med förskräckelse insåg då kungarna att stenen hade en både stor och helig betydelse. De nådde inte stenen för att brunnen stod i brand. Därför tog de av elden och bar den med sig under resten av sin resa. Hela tiden underhöll de den och lät den inte slockna. Så bildades en ny religion i en ny och mycket rik kyrka där varje offer som bars fram antändes med denna eld. Cala Ataperistan (Kashan)-Elddyrkarnas slott. Zoroastrismen som religion var född.

Det som var märkligt med berättelsen var att Marco Polo med sin historia ändrade den katolska betydelsen av de tre "vise" männen till tre kungar. Det persiska ordet "magoi" som Matteus använder betyder inte "vise män" menade han, och de avbildningar som finns av de tre vise männen visar män i kläder som är karaktäristiska för högt uppsatta Perser vid tiden för kristi födelse.

Detta får mig att fundera över om Marco polo hölls fången av katolska kyrkan till sin död, enbart för att inte uppgifter i strid mot den Katolska kyrkans världsuppfattning, skulle nå de breda lagren?

Detta hände sig under Inkvisationen och de skrifter som hölls hemliga för alla utom påven och de högsta inom katolska kyrkans prästerskap, kan ju mycket väl ha varit Marco Polos nedtecknade berättelser? I Rosens namn (Bok och film) beskrivs inkvisationen och kampen mot kätteriet - irrläror som äventyrade den Katolska kyrkans makt. Sanningshalten kan man bara gissa sig till.

I alla fall är det en intressant och fantasieggande historia.

Ha dé gott
/charles

torsdag 29 oktober 2009

Ett gulnat fotografi..

Min fru tipsade om en artikel i VLT som handlade om ASEA´s industriskola. En skola jag själv gick i min ungdom och där jag även arbetat som lärare under mina sista år på ASEA. Självfallet blev jag intresserad och läste författarens blog. Mycket kände jag igen trots att det var några år före min entré på skolan.

Det ena gav det andra så efter lite letande så hittade jag ett gulnat gruppfoto från det elevhem där jag bodde. Sen kom det svåra.. Vad hette alla på fotot? Vi bodde tillsammans under ca 3 år och umgicks mer eller mindre dagligen. Men vad hette de?

Familjen vi bodde hos mindes jag så de var inte svåra att hitta på nätet. Lite ovanligt efternamn förenklade det hela. Men resten! Vi kallade varandra för olika öknamn som "Fagersta", "Bollnäs" etc. vilket inte förenklar historien.

Dagobert däremot har jag hittat. Han var ambitiös och läste till ingengör på kvällstid. Hans levnadssaga står som en öppen bok på nätet (ja inte privat utan karriärsmässigt), lite skrämmande hur "offentlig" man kan bli helt utan egen förskyllan. Men resten har jag ingen kontakt med eller aning om vad som hänt dem sedan vi skiljdes åt för ca 45 år sedan.

Från skolan har jag haft kontakt med några på nätet, nån som var elev när jag var lärare och nån som ringt efter många år. Ett par har varit här och hälsat på som hastigast, men inga närmare kontakter. Man förändras naturligtvis och intressen driver isär före detta vänner. Det gemensamma krymper med åren. Men det är ändå roligt att träffas och dela minnen från förr.

Så nu skall jag börja lite detektivarbete och se vilka jag kan få namnen på och vart de finns i världen. Om inte annat så för att det är roligt och för att det väcker minnen till liv. Internet är en intressant källa till information, kanske på ett sätt det inte var tänkt.

Ha dé gott
/charles

söndag 25 oktober 2009

Något att fira...

FN-dagen den 24 oktober! Missade Du den? Det är väl verkligen en dag värd att fira. FN föddes den 24 Oktober 1945 i och med att FN´s permanenta stater godkände FN stadgan.
Sedan 1948 har FN dagen firats världen över just detta datum. Man försökte få världens länder att göra denna dag till en Nationell helgdag (FN resolution 2782 art.26), men hittills är det bara Costa Rica som gjort det. I Sverige, Danmark och Finland är FN-dagen flaggdag med både FN flaggan och den egna fanan sida vid sida. FN dagen brukar uppmärksammas av våra skolor och barnen får lära sig vad FN står för.
FN är den enda organisation inom vilken alla världens stater kan komma samman och tala om de problem världen står inför. Enskilda stater kan agera självständigt och i strid mot FN-stadgan, men får då förklara sig inför den övriga världen. Utan FN vore detta inte möjligt.
Grundstommen i FN är artiklarna om de mänskliga rättigheterna. De gäller Dig och mig. Så FN är ingen företeelse i nåt annat land. FN är här och nu, lokalt i varje land, hos var och en av oss som bär FN tanken inom oss och som verkar i dess anda. Om inte småfolket visar vägen kommer världens ledare aldrig att peka ut riktningen, så Ditt och mitt engagemang är en förutsättning för ett fungerande FN.
Stöd därför den lokala FN aktiviteten på Din ort. Ditt bidrag kan förändra världen!
Ha dé gott
/charles

onsdag 21 oktober 2009

Så sant som det är sagt...

Jag kan inte låta bli att förundras över språkets utveckling. Människan tycks ha en förunderlig förmåga att förnya sitt språk antingen med helt nya ord eller genom att förvränga gamla. Det är klart att "Nya" företeelser som t.ex. e-post får nya namn av sitt ursprung innan de försvenskas. E-mail blir "maila" tills någon kommer på att försvenska uttrycket till e-post(a).

Jag läste för ett tag sedan en skrift om hundar, tryckt i början av 1900-talet. Visst gick det att förstå vad det stod, men språket var omständligt och högtravande. Det låg mycket kunskap om hundar i det som stod, men för dagens läsare skulle det krävas en total omarbetning för att göra texten "läsbar". Detta som en antydan att språket förändras.

Tillsammans med hustrun tittade jag på TV i helgen, en av personerna yttrade på fråga "Man ska ju inte kasta handuken i sjön!". Det var en sammanblandning av två ordspråk om hopplöshet. Att ge upp - "Kasta in handuken" och att inte ge upp i onödan - "Inte slänga yxan i sjön". Det blir ett "nytt" ordspråk som binder ihop "Att veta när det är dags att ge upp" och "Att inte ge upp så länge det finns en chans"... Ja det blir självfallet inte ett ordspråk förrän det börjar användas av flera och i fler sammanhang. Men det kan vara en början....

Denna länk http://www.livet.se/ord/kategorier går inte till "Livets ord" vilket man kan förledas att tro, utan leder till en intressant sida fylld med ordspråk. Ursprung och förändringar över tid. Här kan man följa både nya och gamla ordspråk och se hur de förändras.

Själv fick jag en travestering av ett ordspråk av min hustru när jag nygift insjuknade i influensa för första gången i vårt gemensamma liv. "Det är bättre att vara rik och frisk än att vara fattig och sjuk". Ett påstående som nog får ses som en oemotsag sanning. Sen hur man genom egen förskyllan når dit, är en annan fråga.

Har Du som läser detta några egna "ordvurpor" så får Du gärna delge mig dem (och andra som läser min blogg) genom att lämna kommentar nedan. Alltid roar det nån...

ha dé gott
/charles

lördag 17 oktober 2009

Snopet..

Idag var det planerat Biobesök. Uppföljaren till "Män som hatar kvinnor", "Flickan som lekte med elden" gick på biografen. Så vi slängde i oss fredagsmidd´an med efterföljande kaffe och kanelbulle för att hinna i tid till biografen.

Väl framme tyckte vi att det såg mörkt ut och bara några få bilar på parkeringen. OK då blir det inte svårt med plats i alla fall sa vi. Hustrun har svårt för våldsscener och vill sitta nära utgången utifall att sas.

Orsaken är troligen följande...
När vi var nygifta så var vi på teaterresa till den stora huvudstaden och såg en samhällstillvänd historia (Det var så på 70-talet) som hette "IK Kamraterna". När den unge talangen bars in på bår och tränaren antydde att han brutit ryggen, hörde jag ett snarkande ljud vid min sida.

Det var min hustru. Först trodde jag att hon somnat, men det var inte riktigt de ljudet. Nej hon hade svimmat och låg i en konstig ställning i bänken, fastklämd av bänkraden framför oss och av de som satt närmast förstås.

Alla som har försökt få ut en lealös avsvimmad person från en fullsatt teatersalong med bänkar liknande de i en biograf, vet vad jag talar om när jag säger att det blev svettigt. Dessutom var hon höggravid, vilket inte gjorde det lättare.

Uppvaknandet blev dramatiskt med en massa folk som stirrade. Även skådespelarna kom av sig och vi insåg snart att det var vi som hade tagit över föreställningen.

Ja det vill ingen av oss uppleva igen så när det finns ett visst våld i det som erbjuds, så brukar vi normalt "splitta" oss. Det brukar gå en "Love Storyaktig" film på nån av de andra biograferna.

Men sen är det vissa filmer där vi läst boken som vi båda vill se, och då ser vi till att flyktvägarna är öppna.

Hur gick det då?

Jo det visade sig att föreställningen var inställd. Filmen hade fastnat någonstans efter vägen och inte kommit fram. Så det satt en lapp på dörren som berättade just detta.

Det var bara att åka hem igen till "Morden i Midsommer" och Skavlan.
Ett inte helt oävet substitut.














/Charles

söndag 11 oktober 2009

Det stora lyftet..

Hösten är skördetid men också förberedelsernas tid. Göra klart för vintern! För båtägare är det lite av nostalgi. Sommarens seglatser blir ett minne blott. Kvar står arbetet med att göra rent båten.
Masta av och ta upp båten på land. Tömma systemen på vatten och göra färdigt för vintersömnen. Jag är ingen båtägare men gillar vatten och båtar så jag kan sätta mig in i hur det skulle vara. men jag har i min brist på erfarenhet ingen kunskap om vad det innebär. Av kamrater som haft båtar har jag lärt att det tar tid både höst och vår och att i allafall en större båt kräver tillsyn då och då vinterid. Kärt besvär kanske, drömmar om sjösättning och nya resmål nästa vår.


Men visst är hösten vacker med alla sina färger? Ute i naturen döljer sig resterna av livet från förr. Ödetorp där man kan ana hur människor levt och haft sin utkomst. Platser där mycket finns kvar om än förfallet. Eller ytor där man får gissa sig till hur det än gång sett ut, där knappt något finns kvar. Jag brukar se det på de växter som finns. När jag sen letar hittar jag rester efter husgrunder och jordkällare som en bekräftelse på att här har det en gång blomstrat ett liv.

När man hittar fruktbärande appelträd mitt ute i ingenmansland så kan man ge sig den på att man hittat ett gammalt boställe. Letar man så kan man hitta fleråriga kryddväxter i närheten av husgrunder. Pepparmynta är ett exempel och pepparrot ett annat.
Dessa äpplen, lite beska i smaken, hittade vi under vår utflykt. Det fanns fler träd med ljusa äpplen som var söta och goda. Plocka blåbär och lingon eller svamp i naturen är ju en allemansrätt och jag kan inte tänka mig annat än att vildvuxna frukter också är OK att plocka liksom pepparmynta. Dock ger allemansrätten ingen rätt att ta växande plantor, så pepparrot torde inte vara tillåtet om man skall hävda allemansrätten.

I morgon måndag, börjar älgjakten. Nu känns det som om sista dagen att plocka svamp är innestående söndag. Så det blir nog en tur innan solen går ner igen.

Ha dé gott
/charles

lördag 3 oktober 2009

Vart ringer man ?

Just nu tar jag det lugnt. Barnbarnet här sedan igår och i natt ringde telefonen och väckte oss alla. En bekant hade fått ett förvirrat samtal från en ytterligare bekant, och var så skärrad att hon ringde oss för råd.

Själv hade jag tagit ett par glas vin så det var inte aktuellt att åka dit för en checkning. Så frågan uppstod...Vem i hela friden ringer man mitt i natten för att få någon att kontrollera att allt står rätt till hos en ensam människa?

Inte någonstans fanns det ett nummer man kunde ringa, så jag ringde polisen. Låter som ett sjukvårdsärende svarade de. Vi sysslar med fylla och bråk så du får ringa SOS alarm. !!! SOS alarm ringde ca 20 signaler till den formodat sjuke sa de men fick inget svar så de släppte ärendet efter att ha ringt upp oss igen.

Vi kontaktade den som först ringt oss som i sin tur ringde till den förmodat sjuke och det var upptaget, så vi konstaterade att någon talade i telefon hos denne och vi förstod att det fanns nån som var i kontakt med den vi undrade över.

Morgonen därpå sökte vi kontakt igen men inget svar. Grannen sa att ytterdörren var öppen, personen borta och katten ute. Det brukade den aldrig vara.

Så nu sitter man här och undrar, står allting rätt till?
Gjorde vi rätt?
Ingen behaglig känsla precis.

/charles

PS/Slutet gott allting gott.Det gick bra!

onsdag 30 september 2009

Surt sa räven...

om rönnbären. Men de är vackra att titta på och rönnbärsgelé går inte av för hackor.

Idag har det varit fotoväder så det blev en liten runda med kameran. Laxå är en oerhört vacker ort, bara man tar sig tid att hitta oaserna.

Rönnbären hittade jag i sjukhemsparken fast de finns på fler ställen. Men just vid Laxån som rinner igenom parken var de särskilt röda i en rogivande lugn miljö.
Änderna simmade omkring och varnade varandra för en kufisk figur som strök omkring i strandkanten med en kamera i stället för en påse med brödrester.
De kan bli väldigt högljudda när de vill.
Jag har inte hunnit bearbeta bilderna än. Jag fotar i Raw-format så de behöver både omformatteras och minskas i storlek innan publisering. Ett album höstbilder 2009 är iallafall under planering.
Ha ´de gott
/Charles

onsdag 16 september 2009

Hösten är här..

Nu ser det inte riktigt ut som bilden här till vänster trots att den är tagen ungefär vid samma tid förra året. Men nätterna är kyliga och morgnarna dimmiga så det är ett tecken, lika gott som något.
Visst är hösten vacker med sina färger och visst är luften härlig att andas. För oss som gillar foto öppnas en del nya möjligheter. Både ljuset och färgerna ger naturmotiven lyster, så det är bara fantasin som sätter gränser.

Jag var ute och promenerade med mitt barnbarn häromdagen, och gick efter åkanten från Rosta till Karlsdal. Vilken oas de har Örebroarna! Det är så vackert att jag hade abstinensproblem för att jag lämnat kameran hemma. Ja, nu var jag ju där för att gå ut med barnbarnet och inte ha en massa annat i huvet. Så jag får nöja mig med det jag såg, fast minnet är ett dåligt bildarkiv. I alla fall i min ålder.

Min Dator som pajat är nu klar för avhämtning. Skönt att få tillbaka standardprylarna igen. Visst går det bra med den bärbara, men jag saknar det jag har på disk på den ordinarie även om jag har backup på alla filerna på en separat disk så är inte datorerna kompatibla, vilket gör det lite mer jobbigt att återskapa just de filer jag söker efter. Fast det går ju med lite handpåläggning.

Ha dé gott
/charles



torsdag 10 september 2009

Gräsänkling..

I hustruns blogg är rubriken "Auf Wiedersehen" vilket innebär att undertecknad nu har fått en paus i markservicen. Hustrun kommer att arbeta i Essen, dryga veckan, så det blir två helger i "frihetens" tecken!

Gräsänkling föresten, var kommer ordet ifrån? Jag sökte på nätet och visst, där fanns ett svar. Ursprunget är Gräsänka, ordet kommer från Tyska "Graswede" och är känt sedan 1700-talet. Det måste ha importerats med Tyska knektar i svensk sold (min gissning). Det betyder "förförd och övergiven flicka" enligt Wikipedia.

Så "förförd" känner jag mig inte. Inte heller som en flicka, men ett viss mått av övergivenhet kan jag ana i min ensamhet. Ingen som snarkar bredvid när man sover, ingen att dela dagens humor med. Nog är det konstigt vad beroende man blir. Efter 36 år tillsammans är det jobbigt att vara ensam några dagar.

Så här blir det ingen "Dans på bordet" med nåt Pokergäng eller andra skandalösa äventyr. Möjligen en tur med bärplockaren eller en tur med svampkorgen. Nån promenad med barnbarnet finns med på schemat. Så skall jag visa bilder från Pyrenéerna där jag bilat två år i rad. Lite pirrigt faktiskt. Att visa semesterbilder för en större församling.

Ha dé
/charles

fredag 4 september 2009

Vem skall äta den där..??

Frågan förefaller kanske lite provocerande?

Min hustru har lärt sig ett antal svampsorter som hon inte plockat innan vi träffats. Svart trumpetsvamp och rynkad Tofsskivling tex. Jag gick en svampkurs under ledning av en lokal svampkännare får några år sedan och lärde mig plocka några nya sorter. Bland annat kremla. Jag visste väl innan vad kremlor var för nåt men att skilja ätliga från oätliga var väl inte säkerheten själv. Och det tål att poängteras.. "Plocka och ät absolut inte svamp Du inte är säker på"!

Nåväl, Jag lärde mig detta och finner nu att kremlor förhöjer smaken högst avsevärt i en svampstuvning. Det är perfekta att blanda med svamp som inte är trestjärniga. Var och en av dem kanske inte sätter den kulinariska nerven i dallring, men tillsammans kan det bli riktigt gott.

Så häromdagen var vi ute och plockade och jag hittade ett par stora kremlor som inte var maskangripna, så de hamnade i korgen. När vi så rensat svampen och beskådade vår skörd, kom kommentaren ovan.
Kunde jag möjligen ana ett visst misstroende beträffande huruvida blandningen av blek taggsvamp, olivvaxskivling, örsopp, stensopp och rynkad tofsskivling toppad med ett par kremlor var ätlig eller ej?

I och för sig har jag inget emot att kalasa på blandningen ensam, men det vore ju synd att inte dela smakupplevelsen med nån.

Ha dé gott
/charles

måndag 31 augusti 2009

Tittut!

Röstresurser har hon Isabelle. Att sjunga är roligt och hon är inte rädd att deltaga. Sen kanske inte språket är så utvecklat efter ca 8 månader men det påverkar inte lusten att deltaga.

Tittut är en annan aktivitet som lockar fram skratt. Nästan så hon kiknar. Påminner mycket om vår yngste sons pärlande skratt när han var liten..

Vi hade förmånen att få låna henne igen över lördagsdygnet och hon kom och rosade tillvaron för farfar och farmor fram till söndag lunch. Hon börjar bli mer och mer medveten, känner igen saker och personer och även veta vad hon vill i olika situationer. Som vuxen undrar man ju tex. vad det kan vara för roligt att dra ut tidningarna ur tidningsstället. Men det måste ligga nåt i det som vi vuxna glömt bort, ty det är märkbart intressant kan vi se.

Hon kvittrar som en lärka när hon får fatt i nån korsordstidning som sen får sig en resa som jag anar att korsordskonstruktören inte ens kan föreställa sig. Golvet fylls plötsligt av tidningssidor och hon kryper högljutt runt med dem flaxande efter sig. Även vuxna måste dra på mun lite åt en sådan yra.

Kameran fram för att dokumentera förstås. Nästan ett måste. Sen ser jag på hustruns blogg att jag numer går under namnet "Farfar Razzi". Ja visst använde jag teleobjektivet och visst tog jag actionbilder när hon inte var riktigt medveten om det, men jag tjänar inga pengar på mina bilder och de väcker inget större allmänt intresse. Tror inte "Se och Hör" är intresserade av bilderna och deras sammanhang. Så jämförelsen med PapaRazzi fotograferna är väl lite överdrivet (men rätt kul ändå).

Hon har humor min kära hustru!
/charles

fredag 28 augusti 2009

Datorn är död.... Länge leve datorn!

Ja som tur var så har jag tagit både backup på hårddisken och en bärbar dator i reserv. Så alla mina bilder finns räddade liksom tillgången till internet, men visst är det träligt.

Vad hände?
Ja jag har haft lite problem med uppdateringar och varit i samspråk med Microsofts helpdesk för att det är två uppdateringar som inte fungerat. Självfallet beror alla fel på tredje part, alltså inte mig och inte MS utan HP som tillverkat datorn. Så jag går till deras hemsida, väljer support och kör igång en identifiering av datorns komponenter för drivrutiner mm. 10 drivrutiner inkl BIOS är för gamla enligt testet så jag börjar med BIOSet. När det är klart får jag uppmaning att starta om datorn.. och där försvann den.

ERROR över hela skärmen men den hittar en floppy jag inte har.. och ber mig sätta in installations CD´n. Jag förstår att jag berikats med ett felaktigt BIOS som tack för att jag använde tjänsten identifiering i stället för att göra allt manuellt...

Så Nu återstår en massa jobb innan den är uppe och rullar igen.
Vem har sagt att livet är enkelt?

Ha dé gott
/charles

måndag 24 augusti 2009

En kärnvapenfri värld...


... en önskan så god som någon.
I lördags hade vi (Laxå FN-förening) en manifestation. "Budkavlen mot kärnvapen" i Laxå. Budkavlen är en aktivitet inför FN förhandlingarna nästa år om kärnvapennedrustning och icke spridningsavtal. Syftet är att stärka sveriges förhandlare med ett folkligt stöd i ryggen inför förhandlingarna. Manifestationen består av en namninsamling mot kärnvapen. Samtliga kommuner i landet kommer att besökas av Budkavlen.

Det visade sig vara lätt att argumentera för ett kärnvapenmotstånd och villigheten att skriva på var tydlig. Någon visade tveksamhet om det gällde "kärnkraft" men kärnvapen var inget problem att protestera emot.


På kvällen hade vi i familjen "Surströmmingspremiär", och avnjöt filéade strömmingar av fabr. Röda Ulven. Mandelpotatis och tunnbröd till förstås. Jag hade lyckan att hitta två fjolårsburkar lite lätt buliga av jäsningen så det var ett perfekt läge.

Jag frågade i affären efter höstens Norrländska läckerheter och expediten tittade lite konstigt på mig...."kräftor???" eller vad menar Du? När jag nämnde surströmming så såg jag att jag var ensam i den diskussionen om vad som var läckerheter och vad som inte var det. Dock visade hon mig till de två nämnda burkarna.

Senare kom hon fram och pratade om surströmming och menade att den kulturen hade spridit sig till att omfatta även andra än Norrlänningar. De sålde inte surströmming i samma volymer som kräftor, men väl bland kunder som saknade norrländskt påbrå. Det förvånar mig inte ett dugg! Ordet surströmming är som ordet "citron". Tänk på det eller uttala det, och Din mun fylls av saliv. Gillar Du surströmming sker samma sak.


I Laxå finns en företeelse jag tror de kallar "Laxå Fiskakademi" som är en öppen tillställning med fisk i olika former och där surströmmingen har en naturlig plats i anslutningen till den officiella premiären. Jag har varit med nåt år men oftast har vi haft egna "premiärer". Men visst är det ett kul inslag för den lokala samhörigheten. Nu blandar man inte utan kör Lax ena gången och surströmming en annan gång. Var för sig alltså, skulle nog inte fungera annars.


För Dig som inte gillar surströmming finns det alltid Selleri!
Ha dé gott
/charles

tisdag 18 augusti 2009

Skräckinjagande sceneri på bakgården..

Återigen har insekterna visat vad de går för. Jag satt ute och drack mitt kaffe då något stort som en gammaldags 25öring fångade mitt intresse. Jag har ingen aning om vad det är för sort, om den är ofarlig för människor eller ej. Ja det är ingen svart änka, det har jag konstaterat, och den ser inte ut som de korsspindlar jag iakttaigt förut, så jag gissar på en annan sort. Skall kolla upp det men just nu har jag ingen aning.

Om Du förstorar bilden så skall Du se att den kalasar på ett litet flygfä. Trodde först det var en vanlig fluga men den har en lång antenn så det måste vara nåt annat. Denna fångades i ett nät som var helt nybyggt och som jag såg först med kamerans hjälp. I stället för att kaplsa in den som jag trodde var vanligast, så satte den igång att kalasa på den som en hungrig varg. Varg föresten, kan det vara en "Vargspindel"?
Ja spännande är det i alla fall att sitta på uteplatsen och iaktaga det lilla men ack så dramatiska livet på en bakgård.
Ha dé gott
/charles
PS/ Visst är det en korsspindel. En hona. Följande info hittades på nätet:
Korsspindeln är en av de största svenska spindlarna i spindelfamiljen hjulspindlar och den är dessutom mycket vanlig. Honorna som är störst blir uppåt 18-20 mm. Korsspindeln äter insekter som fastnat i deras nät. Äggen övervintrar och kläcks på våren. Det latinska namnet för korsspindel är Araneus diadematus.
Bilden stämmer med den jag själv fotograferat, så vad jag tidigare trott varit en korsspindel är i stället en helt annan spindel... alltid lär man sig nåt! Kolla här: http://www.entomologi.se/index.html

söndag 16 augusti 2009

Håll i hatten..

Här har det blåst minsann. Hustrun hänger tvätt ute på torkvindan och plötsligt hör jag en helikopter ute på bakgården. Men det var falsk alarm. Bara vinden som fått fatt i handdukarna och satt torkvindan i rörelse. Jag är säker på att om handdukarna varit stelare så hade hela härligheten gått till väders. Nu funkar det mer som en torktumlare i stället.

Är det månne höststormarna som redan börjat? Nu tyckte jag vädertjänst sa att det i mitten av nästa vecka var ett högtryck på gång och det tyder i så fall på en ny värmebölja, vilket tacksamt emottages.

Här har varit "upptaget" några dagar. Hämtade barnbarnet i torsdags då föräldrarna firade bröllopsdag. Bara jag och Isabelle under fredagen fram tills arbetsdagens slut då hustrun kom hem. Det är en väldigt bestämd liten dam som har fått förkärlek till TV´ns olika reglage där volymkontrollen till surround-ljudet verkar ha blivit en favorit.

Man kan följa hennes agenda i vardagsrummet. Flytta på pallen, rycka lite i ficusens stora blad, försöka knäppa upp kofferten till dragspelet, vrida lite på TV´n, försöka fånga katten (som flyr huset), titta på farfar för att se om det är OK att dra ut fototidningarna ur tidningsstället. Emellanåt får både dockan och den vita elefanten en kram (farfar också ibland), sen snabbt vidare till nästa äventyr.

Ja det är 110% i vaket tillstånd och alla mina planer på att göra nåt när hon sover går om intet. Ty jag är lika utpumpad som hon när hon somnar, och vaknar av att hon signalerar att nu är det dags för nästa rush. Fast hon är så charmerande och rar så det gör inget att tillvaron tar form av rena träningslägret för en något försoffad farfar. Precis vad Doktorn rekommenderat!

Ja det hinns inte med några bilder, för på något sätt får hon grepp om det man håller i handen och att avvärja att det hamnar i munnen är minst sagt en veritabel kamp, där kontroll över situationen är lika osäkert som vädret. Nej är jag ensam med henne så väljer jag bort såna aktiviteter.

Men man hinner inte mer än vinka av henne när föräldrarna har hämtat förrän saknaden och tomheten sprider sig i tillvaron.... Ja så är det!

Ha dé gott.
/charles

måndag 10 augusti 2009

Nu syns den.. Nu syns den inte..!

Du som följer min blogg ser att det ibland händer saker i min blogglista. De som inte är nåbara via länken i min blogg tar jag bort. Det finns en orsak till att de gjort länken onåbar. Antingen att de bytt bloggverktyg, att de stängt sin blogg eller vill hålla den mer privat. I de fall jag vet att de bytt, byter jag länken på min sida till den nya bloggen eller om de har en länk på sin gamla sida som visar till den nya, så får den vara kvar. I alla fall ett tag som Rickard Sundquists sida.

Det är inte så att jag säger upp bekantskapen utan enbart att länkar till "Dead end" inte gynnar någon. Vissa beklagar jag att de försvinner, då de varit både intressanta och innehållit vackra bilder. Men det är till sist bloggarens beslut som gäller. Man måste ha intresset att hålla en blogg igång och "feedback" är en viktig faktor.

Inte alla skriver kommentarer och vissa ämnen förblir obesvarade. Har man då ingen besöksräknare så är det lätt att tro att man talar för tomma stolar, att ingen finner intresse för det man bloggar. Men en besöksräknare kan visa att det visst läses även om kommenatrer upphör. Så om besöksantalet ökar, betyder det ändå att det man skrivit väckt visst intresse. Man vet bara inte vilket intresse!

Jag har fått en del mothugg genom åren vilket inspirerar mig. Ibland missuppfattningar om vad jag menat (Ironi är mitt vapen och inte alltid så lätt att uppfatta) och ibland klargöranden som jag inte kännt till. Det ger ett mervärde faktiskt lika välkommet som beröm över nåt man bloggat om eller bild man lagt ut.

Naturligtvis svarar jag på mothuggen och om jag inte "blivit omvänd" av de synpunktrer jag mottagit, hävdar jag naturligtvis min åsikt. Dock tilllåter jag det inte att bli personligt. Alla har som sagt rätten till sin åsikt.

Ha de gott
/charles

söndag 9 augusti 2009

Där sitter Du bra!

Karlsborgs fästning med äventyrsguidning. Det Ni!
Så var det gjort! Turen jag nämnde om tidigare. Den uppfyllde alla förväntningar och en överaskning. Överraskningen kommer jag till senare. Om fästningsverket skall sägas att det är mycket mer omfattande än man anar. Byggt för krigföring Anno Datzumal, ja, och därför omodernt idag. Men vilken byggnad och vilket museum.



Efter fästningen blev det "soldatfika" på marketenteriet och sedan busstur upp till Sätra brygga där "MS SANDÖN" mötte upp för en båtresa tillbaka till Karlsborg via Göta Kanal.





Det är ju fantastisk vackert efter kanalen, både i de naturliga sjöarna och i grävda kanaler. Vid vackert väder siktar man visserligen inte Vinga, men det man ser går inte av för hackor. Det är nästan att man kan tänka sig ta sitt pick och pack och flytta hit!




Små kobbar med ensliga träd möter på färden.









Liksom BALTZAR en ångslup med passagerare.





Våra siluetter speglar sig i vattnet.




Forsvik!
Den nybyggda replikan av SS PER BRAHE (syns inte på bild) ligger i hamnen och väntar på tillbyggnad. Meningen är att hon (Per Brahe är visserligen inte en "hon" men båtar är alltid feminina) skall gå passagerartrafik mellan Göteborg och Stockholm när hon är klar. Spännande!


Så var vi framme vid slussen i Forsvik. En syn jag sett många gånger men inte så ofta från vattnet i en stor båt. Det var där jag tog några bilder och satte mig ner. Någon utbrister.."Där sitter Du bra!". Ingen jag kände igen så jag svarade "Ja - men jag vet inte vem Du är?" Så stävade båten vidare utan att lämna tid för ytterligare konversation.
Vem var det där? - säger hustrun.
Ingen jag känner igen - svarar jag.
Han verkade i allafall känna igen Dig! -tillägger hustrun.
Ja jag vet inte... -säger jag lite tveksamt.
Du har inte bloggat om resan? -säger hustrun frågande.
Jo -svarar jag.
Då är det väl nån av Dina bloggvänner -säger hon.... !!!???

Så Du får ursäkta jag inte kännde igen Dig. Men jag försvarar mig med att jag inte tror vi mötts tidigare, trots att vi förmodligen bloggat och kommenterat varandras bilder. Sen var det väl lite överraskande också, så jag var inte förberedd på att känna igen någon!

Önskar Dig en fortsatt trevlig Söndag och berätta gärna vem Du är!









Slussportarna öppnas!



Vacker vy!










Ha de gott alla
/charles

torsdag 6 augusti 2009

Får man bli upprörd?

Min ene son som bor i studentlägenhet vid Örebro universitet, fick sin cykel stulen i våras. Cykeln var relativt ny och till ett värde drygt över 3000kr. Efter en punktering som jag lagat, så bara försvann den.

Universitetsområdet är stort och öppet. Vem som helst i Örebro kan ta sig dit men det är även många som bor i området. Som bekant har studenter normalt inte mer pengar än vad som behövs för att överleva mellan studiebidragens utbetalande. Så av naturliga skäl är här mer cyklar än bilar. Dessutom är Örebro lite av en cykelstad.

I morse var jag där på besök och vi gick genom området. Mitt misstänksamma öga fångade ett antal cyklar i ett buskage och naturligt vis gick jag dit för att se om sonens cykel fanns där. I buskaget låg ca 15 cyklar, nästan alla av nyare modell. Utan sadel, styre, framgaffel, fram eller bakhjul. Slaktade på delar. Sonens fanns inte där dock.

Min slutledningsförmåga begränsar sig till att se förövarna i området. Hade det varit utländska ligor med lastbil så hade inte cyklarna legat där, hade det varit örebroare som inte bor på universitetsområdet så hade cyklarna möjligen legat i svartån, men inte i buskaget på universitetsområdet.

Alltså!
Kontentan av mitt resonemang är att studenter stjäl av varandra!

Dessa ungdomar, vår framtid, som läser till socionomer, ekonomer, samhällsbyggare name it, varav några inte har moral och empati nog för att skilja på rätt och orätt. Som inte drar sig för att stjäla rumsgrannens cykel för en sadel eller ett hjul till sin egen cykel eller att sno kurskompisens mobiltelefon i ett obevakat ögonblick. Som har så låg moral och så lite omtanke om andra att han/hon rättfärdigar stöld för att stilla sina egna behov. Det är ingen stor sak, det är sånt som händer, det får man vara beredd på, är kommentarer jag hör.

Jag vägrar att acceptera att stöld är ett berättigat sätt att skaffa det man behöver eller önskar sig. Moral och etik är viktiga frågor i umgänget mellan människor. Tyvärr har begreppen smutsats ner av tidigare generationer som använde dem för att fördöma viss ungdom och människor av sociala, ekonomiska eller religiösa skäl. Nidbilden av moraltanter (både manliga och kvinnliga) har tagit över och gjort moralfrågan till ett föraktligt ämne.

Moral handlar om makten över det egna jaget, där empati är grunden till förståelse. Förmågan att förstå och sätta sig in i andras situation när de drabbas av svek från medmänniskor. Att ha styrkan och insikten att avhålla sig från sånt som i en förlängning skadar andra.

Moral handlar alltså inte om fördömanden av andra. Fördömanden är just fördömanden och inget annat. Sen må de vara att det bygger på ens egen moraluppfattning, vem man fördömer eller vad man fördömer. Det är fortfarande enbart ett fördömande oavsett vilken värdegrund som ligger i botten.

Nej, moral handlar om den egna personens förmåga att styra sina egna handlingar utifrån ett medmänslighetsperspektiv. Med den tolkningen, visst har vi ett samhälle som lider brist på moral och etik?

/charles

tisdag 4 augusti 2009

Återblick..

I år hade vi en tidig semester. Från midsommar och fram till "fruntimmersveckan". Vädret var oss verkligen nådigt och det är dessa bilder man minns, blå himmel och solnedgång över vatten. Jag kan inte låta bli att skänka dem som fick sin semester några veckor senare en tanke.

Tänk att jobba dag ut och dag in i ett tungt och smutsigt arbete och sen när man skall slappa och njuta av ledigheten så avlöser det ena regnvädret det andra. Nu ser det ut som om det skall bli en fin höst, åtminstone veckan som kommer. Det kan också uppfattas som ett "hån" att solen tittar fram så fort man börjar jobba igen, men man får njuta av kvällar och helger i stället.

Det finns trots att semestern är över en hel del att göra ändå. Många "semestererbjudanden" gäller en bra bit in i Augusti. Ett sådant är Guidning i Karlsborgs fästning, bussresa till Forsvik och därefter båttur på Göta kanal tillbaka till Karlsborg. Ett heldagsäventyr som nog skall bli vårt otium helgen som kommer. Jag har via vänner fått veta att Karlsborgs fästningmuseum är en upplevelse som man inte bör missa. Så det är ett tips som något.

På tal om regn. Inte något ont som inte har nåt gott med sig. Svampskogen laddar nu upp inför höstens invasion och den ymniga vätan har skapat en bra miljö för svampen att växa i. Vi har redan hitta många sommarkantareller men nu kommer höstsvamparna. Soppar och kremlor har jag hitta några och väntar nu på rynkad tofsskivling, svart trumpetsvamp och höstkantareller, både gula och trattkantareller.

Blåbär ser det ut att bli gott om och dera tid är nu. Vi har redan plockat lite men var egentligen ute efter svamp så det blev bara nån liter. Lingonen ser också ut att komma i mängd. Överhuvudtaget tror jag att regnet varit bra för just dessa ändamål. Så det blir nog så att det räcker till alla i år.

Vi kanske ses i svampskogen?

Ha dé gott
/charles

söndag 26 juli 2009

Alien..


Ibland undrar man varifrån alla skräckfilmsregisörer får sina ideér ifrån när de skapar sina monster. Insekternas värld förstås!

Denna vackra trollslända heter "Kungsslända" http://www.myra.nu/trollslandor.html och är en riktig rysare för dem som är i samma storlek eller mindre. Just detta exemplar flög förbi oss mot vår plymspirea där humlorna surrade. I flykten knep hon en humla och flög sedan till en blompinne där den startade kalaset. Jag hann inte med från början, för kameran låg i sin väska på övre våningen. Men efter en snabbrusning fick jag ett antal bilder, bl.a. denna. Förstora gärna bilden och titta på vad den äter, så skall ni se att det är resterna av en snart uppäten humla.

Både i filmen Alien och Predator så har "rovgjuren" en sinnrik käk-konstruktion som möjligjör att hålla fast sina offer samtidigt som de kalasar på dem. I min bokhylla hittade jag "Insekter som hobby". Där beskrivs trollsländans käkparti som en fantastisk fångstapparat. Humlan hade inte en chans när den väl kom inom räckhåll.

Trollsländan var enorm. Jag skulle gissa på ca 8 cm i full längd fast insektsboken säger att den kan bli högst 6 cm. Månne detta exemplar vara ett monster bland sina gelikar? Stor var den i alla fall.
Vad är det de säger i visan..? "Farligt, farligt, men härligt, härligt" menande att det vackra har nåt farligt över sig. Fast humlan kanske inte har samma skönhetsideal som vi. Men visst ser Trollsländan lite farlig ut även för oss med sina skarpa färger??

Ha dé gott
/charles

tisdag 21 juli 2009

Rätt som det regnar kommer det en skur..

Det var min mors kommentar under "fruntimmersveckan", veckan som man utifrån namnen i vår kalender, valt att kalla det jag menar är vår regnperiod.

Regnperiod och regnperiod. Det finns inget sådant i vårt land kanske Du säger. Näe, formellt är det kanske fel uttryck men det är ändå denna tid som regnvädren valt att samlas över vår plats på jorden. Och nog känns det som om "fruntimmersveckan" uppfyller kriterierna för att få kallas regntid.. eller? Jag vet i alla fall människor som tvekar att sammankalla till utomhusaktiviteter denna vecka, om det sen är för att de är skrockfulla eller visa av erfarenhet, tja det låter jag nån annan bedöma.

I vart fall sitter jag här under Margaretadagen och bloggar med regnet smattrande mot rutan som underhållning. Hustrun heter förresten Margareta, så hon har namnsdag idag. Det är nog inte så farligt att förknippas med fruntimmersveckan i alla fall för det har ju diktats en visa om henne.. "Jag vill vara din... Margareta etc." och det kände jag tidigt att jag ville. Nä det är nog inte namnen som är problemen.

Det känns skönt att sitta inne i stugvärmen och höra regnet. Fast det gäller inte alla familjemedlemmar. Skrållan, sån katt hon än är, väljer det blöta utelivet före stugvärmen. Vintertid sitter hon framför dörren och jamar men när vi öppnar så tittar hon ut och bestämmer att det är för ruskigt att gå ut, och vänder snabbt in igen. Undrar vad som drar i regnet och blötan som inte drar i snö och kyla?

Snart kommer svägerska med son och då skall han firas. Han blir 13 år den 22 juli, och det är en stor omvälvning att bli tonåring. Åtminstone var det det när det begav sig för undertecknad. Sluta skolan och börja arbeta. Det behöver ingen 13 åring i vårt land göra idag.

Sen kom de betydelsefulla åren i rad, 15 - fylla moppe, 16-MC-kort och 18 Bilkörkort. Alla med nåt med motor i släptåg. NSU med Sachs motor var moppen, Monark BlueFighter var MC´n och en Studebaker Flight Hawk var bilen. Så här sett i backspegeln, visst var man priviligerad? Fylla på kunskapsbristen kunde ju göras senare. Universitet och högskolor stod öppna för 25/5: are som återfått läslusten. Under tiden hade man egna intjänade slantar att hitta på nåt roligt för. Livet är till för att levas!

Tror inte att de som växer upp idag har samma förutsättningar. Arbetslöshet och poängjakt för att komma vidare. Flera slåss om samma jobb och de finns inte jobb att tillgå. När jag växte upp skrek industrin efter arbetskraft, det var nästan bara att välja och vraka. Nja.. jag får nog rätta mig lite.. Visst fanns det jobb men urvalet var kanske inte så stort. Men resan från springpojke till direktör var inte enbart en saga. Det fanns exempel på nära håll. En bana dock inte öppen för alla.

Så vilka möjligheter som står till buds för denna 13 åring återstå att se. Jag är ändå i trygg förvissning om att han kommer att finna sin väg genom livets irrgångar och kunna se tillbaka på ett gott liv fyllt med upplevelser. Som bekant så har nästan alla en drömmande blick när vi talar lumparminnen. Minnen kring en tid som visst inte var så rosenröd och bekymmersfri när det begav sig. Undrar om andra upplevelser i livet har samma förmåga att omformas till positiva rövarhistorier att berätta för barn och barnbarn?

Ha dé gott
/charles

torsdag 16 juli 2009

Ett sorts beroende..

Datorn som för så där 20 år sedan var obekant för de flesta. Ja de unga hade ju börjat testa Sinclair, Comodore med fl. speldatorer med TV som skärm, och så fanns det ju datorer (Stansen som de kallades) på de flesta arbetsplatser. Datorer som några få hanterade och programmässigt var det mesta låst till fasta applikationer. Man gjorde sina egna program i "Basic", och det var ingen hejd på programerandet. Man började ana att det fanns ett företag som hette Microsoft som försökte skapa nån sorts användning för datorer.

Sen kom explosionen. Inte många hann med i svängarna och jag möter fortfarande folk som har en avog inställning till datorer. Men även min ålder och äldre som börjat inse förträffligheten med "datorn". Mer och mer görs på datorer och det går närmast inte att freda sig från teknikpåverkan. Banken är ett exempel. Massor av tjänster man förr måste besöka ett bankkontor för att få utfört, gör man själv uppkopplad via datorn idag.

Nu är väl priset i viss mån överkomligt och man kan få en maskin att sköta hushållet från med hyfsad prestanda utan att ruinera sig. Min första dator i slutet på 80-talet var en ABC-80 med bandspelare och en floppy disk, 8" med tunna disketter i pappersfodral. Ny kostade datorn 10.800kr och floppyn 11.500 kr. 22.300kr för båda och då hade de hela 3kb internt minne. Då motsvarade summan ca 4 månaders lön. Så visst har tekniken gått framåt och efterfrågan har sänkt priset.

Idag kommunicerar man via datorn, träffar nya vänner via datorn, deklarerar och sköter sin ekonomi via datorn. Plösligt inser man att utan dator är livet avsevärt mer kompliserat. Var det detta vi såg fram emot när vi tog till oss tekniken? Nä jag tror inte det. Här har vi skapat ett beroende vi inte förväntat oss. Utan dator, hemska tanke, vad gör vi då?

Ha dé gott i sommarvärmen och glöm inte dra ur kontakten till datorn när det åskar!
/charles

tisdag 14 juli 2009

Solen skiner igen..


Nu har jag redigerat mina bilder från resan och lagt ut några av dem som ett bildspel här bredvid. Några av hustruns bilder är också med. Visst blir det att vi ofta tar bild av samma motiv, men det finns ändå skillnader och tillfällen där jag inte har kameran med. Så samlingen är en gemensam produkt.


Svampen (Den gula sommarkantarellen) växer i full fart nu efter regnen. Lite sol är allt som behövs. Så det får bli några strövtåg i skog och mark för att förgylla måltiden lite. Igår kokte Margareta sylt av fjolårets lingon. Det blev en för oss riklig skörd av syltburkar. Ett halvt durkslag med smultron har vi även plockat ihop. Smakade gott i filen.

Ha dé gott
/charles

torsdag 9 juli 2009

Storebror ser dig...

Har presis sett reportaget om "Spionfabriken" på SVT1. USA´s NSA (National Security Agency) motsvarande vårt FRA, med signalspaning i fiber, rymd eller kabel som specialité. De hade en slogan som byggde på bokstäverna NSA (Never Say Anyting). Med en av världens tuffaste lagar så innebar det att de inte fick sprida information från signalspaning ens till andra försvarsorganisationer inom USA, vilket inkluderade FBI och CIA. Dessutom fick de inte spana på befolkningen inom USA.

Kontentan var att de hade all information om den 11 september men fick inte delge någon utanför deras ansvarsområde den informationen. Hade man fått det så hade tragedin vid World Trade Center troligen kunnat undvikas. Denna lagstiftning hävdes efter den 11 september av Presidenten och nu finns det regler om samverkan och även signalspaning mot amerikanska invånare likväl.

Det intressanta när man beskriver tekniken....
Digital och analog trafik blandas i "trådar" från mobiltelefoner, datorer, vanliga telefoner, all trafik som rör sig i etern av tal, skrift, bilder, fax d.v.s all mänsklig och maskinellt framställd kommunikation. Superdatorer samlar in data som bygger på koder som myndigheten anger och sållar ut, registrerar och dokumenterar det valda urvalet. Det enda man inte får med är det personliga samtalet. Det kräver andra resurser.

Hur ser informationen ut....
Det blir listor med uppgifter om varifrån, vart, med vem, vilket datum och tid samt möjlighet att spela upp samtalet. Allt tal och skrift på främmande språk översätts till engelska

Vi kan sedan göra slagningar på enskilda ord, säger den ansvarige. Vi ber helt enkelt datorn att sortera ut alla samtal som innehåller ordet "Kollibri" och vill vi geografiskt begränsa materialet så lägger vi till den stat eller stad varifrån samtalen antingen kommer ifrån eller är destinerade till. Det tar bara några sekunder så har vi materialet. Detta "grova" nät innehåller även privata samtal mellan par, enskilda affärsuppgörelser etc. så det blir en del att leta i.

Men sa intervjuaren, "Ni måste förstöra all information som är privat...". Det är inte möjligt blev svaret, det är så mycket information att vi helt enkelt inte har möjlighet att sitta och analysera vad som är privat för att radera bort oskyldiga samtal. Det går helt enkelt inte!

Mot den bakgrunden känns det tryggt att veta att vi i Sverige har en lagstiftning som kräver förstörande av oväsentlig privat information som samlats in via kabel eller på annat media, och att ingen som inte har orent mjöl i påsen skall behöva känna osäkerhet för sin personliga integritet. FRA varken får eller kan kränka en människa genom insamlade data, och information som inte utgör ett hot mot statens säkerhet, kommer inte att förmedlas vidare.

Ha dé gott
/charles

måndag 6 juli 2009

Hemma i Laxå igen...

Dag 9...
reste vi från Söderhamn söderut. Resan gick genom Gävle där jag bott som barn. Nedan ses huset och dess omgivning där barn jag lekt. Vår bostad var på andra våningen närmast kameran.
Fortfarande soligt men något svalare visade sig Gävle från sin bästa sida. Den stora stenkvadraten med sin vägskylt av järn var inte kvar. Gräsmattan hade fått ge vika för en dubbelfilig väg i stället för den enkla som var där när vi bodde här. Tobaksmonopolet hyste en annan hyresgäst liksom före detta Forslunds Motor. Av Gävle porslinsfabrik syntes inget. Tidens tand har verkat även här och ändå är så mycket sig likt.

Efter några bilder fortsatte vi resan till Uppsala, syster och svåger. God mat och trevlig samvaro.

Dag 10...
fortsatte resan mot hemmets lugna vrår efter en upplevelserik vecka. Nu återstår att sammanställa all information och att sortera alla bilder tagna under resan. Det blir som att uppleva allt på nytt igen.

Ha dé gott
/charles

lördag 4 juli 2009

Kallare och mer moln..

8:e dagen, första dagen vi inte vaknade till stekande sol genom fönstret. Idag har vi åkt från Ånäset till Söderhamn där vi nattar på Hotell. Det har varit kyligt och lite regn men ganska bra resväder ändå. Lunchen intogs på ett pizzahak strax före Härnösand, Kebabtallrik och väldigt gott.

På vägen ner letade vi efter nån stans att bo (i campingstuga) men det var upptaget överallt. Det som fanns var endast utan vatten och avlopp typ tält fast av trä istället för tyg. Inte vad vi letade efter.

För den som funderar på denna nisch att tjäna sitt levebröd kan jag rekommenderar nedre Norrland till mellansverige. Kvalitén på det vi sett ger den som satsar enorma konkurrensfördelar. Dessutom är det en uppenbar brist på denna typ av övernattning ty vi var inte de enda som frågade.

I morgon bär det av till Uppsala och därefter hem. Det är nästan så man börjar längta.. Hem ljuva hem.. som man säger.

Ha de gott
/charles

PS/ av förklarliga skäl.. inga bilder,

fredag 3 juli 2009

Dag 7 - Gammelstads kyrkstad i Luleå

Innan vi skiljdes åt kvällen innan bestämde vi oss för att se Kyrkstaden i luleå tillsammans. Så vid 10-tiden möttes vi vid parkeringen utanför kyrkan, för att sedan gå runt och titta. Det var jubileumsår detta år varför det var fullt av aktiviteter i staden och de som var guider var klädda i tidstrogna kläder. Det var en upplevelse att se och nästan känna att tiden var en annan gång än idag.

Det som gladde mest var att det var så välskött. Alla bygnader verkade användas, var uppvärmda med sin naturliga värmekälla där sådan fanns. Så det bjöds på kaffe från kopparkittel, värmd från elden i öppna spisen. Nybakat tunnbröd med smör och samtidigt berättades om vilken tidsepok vi besökte och vilka som var där. Levande historia tror jag det kallas.

De små husen i kyrkstaden är privata. Det finns en kommitté som ser till att husen sköts och underhålls. en del används som (typ) sommarstuga andra är fyllda med aktiviteter som försäljning av hantverk m.m. Området var mycket större än jag trott.


Kyrkan var en central del i Kyrkstaden. Nästan var man än befann sig såg man tornet sticka upp över stugtaken. Vi avslutade med lunch i kaptensgården som våra värdar bjöd på. En oförglömlig vistelse i Luleå och helt våra värdars förtjänst. Tack R och I!


Vidare gick resan mot Skellefteå där jag lovat kontakta Kolargubben, Sigge! I Skellefteå pågick stadsfestivalen. Inte ett ledigt rum så långt ögat kunde skåda. Alla övernattningsmöjligheter förutom tält eller husvagn var utsålt, så vi hamnade på Galgbacken i Ånäset på Lufta Camping nära Robertsfors. I kontakt med Sigge berättade han att tjärdalen han velat visa var utbrunnen och hade levererat 80 liter tjära. Det hade varit kul att ha träffats och språkat lite, men omständigheterna ville annat. Det får bli en annan gång.

I morgon börjar vi att i sakta mak glida ner för kusten mot våra hemtrakter. Vi styrs inte av några måsten så hur snabbt det går tills vi är hemma igen beror på omständigheterna.
Ha dé gott
Charles