Det "Goda" livet..

Är det inte det alla människor söker efter?

Är inte sökandet efter ett bättre liv, mindre slit och mer glädje, det som driver människans strävan? I alla tider har människan arbetat för att förbättra sina levnadsförhållanden. Bonden avlägsnar inte stenen från sin åker för att kampen mot stenen är den drivande faktorn, utan för att stenen är ett hinder för bonden att bruka sin åker på ett rationellt sätt och för att få ut mer ur den åker som brukas.

Jag minns min barndoms skola. Vi hade en lärarinna som varit missionär i många år innan hon blev lärare. Hon hade missionerat i Kina och sedan Afrika och hon hade mycket att berätta. Bland annat små anekdoter och hemmagjorda ordspråk. Hennes berättelser hade lite av HC Andersen stuk över sig, dvs att det fanns en bakomliggande moraltanke bakom berättelsen och att det gick illa för den som bröt mot någon av de allmängiltiga moralreglerna.

En av hennes berättelser handlade om Afrika och lyder så här:

När urbefolkningen såg en missionär på cykel så sa de;
Vit man, lat man, sitter när han går!

Av någon anledning fastnade denna ramsa i mitt minne.

Jag minns att vi uppfattade henne som sträng och att vi nog alla nån gång fick ta del av den på 50-talet gängse bestraffningen. Dvs ett slag av pekpinnen mot någon kroppsdel. Jag minns en speciell händelse som resulterade i en vilsen klass. En av grabbarna gick fram och vässade pennan flera gånger efter varandra vilket lockade klassen till skratt. Lärarinnan uppfattade situationen och pekpinnen gjorde en svepande rörelse och träffade gossen där bak.

På den tiden hängde en ”Morakniv” i ett snöre över en papperskorg och inte en pennvässare man stoppade in pennan i och vevade. (Såna nymodigheter hade ännu inte uppfunnits tror jag). Resultatet blev som alla nog förstår att gossen skar sig i fingret så att kraftig blodvite uppstod.

Först blev det alldeles tyst, sedan gav gossen upp ett illvrål. Lärarinnan tog fram en handduk som hängde vid tvättstället i klassrummet för att stoppa blodflödet, men den färgades snabbt röd och det droppade blod ner på golvet. Då gav lärarinnan upp ett väsande ljud och lade benen i vädret. Nu satt klassen där med en avtuppad lärare och en skrikande och blödande elev.

Jag måste säga att jag inte minns upplösningen men troligen kom det in någon lärare från angränsande klassrum. Självfallet var inte skadan så stor. Bara att fingret är ett ställe där det lätt blöder och det i sig kan ju se rätt dramatiskt ut.

Så efter omplåstring hos skolsyster, var gossen ”fit for fight” igen. Lärarinnan var märkbart tagen efter denna händelse. Några dagar senare var klassen hembjuden till henne och fick se alla märkliga ting hon samlat på sig under sina resor ute i världen. Sen bjöd hon oss alla på smörgås och varm mjölkchoklad. Om det ingick i undervisningen eller var en gest till försoning vet jag inte. Men så här i minnenas allé var hon nog inte så sträng som vi upplevde då. Tiden var sådan, och det fanns lärare man uppfattade njöt av att få tilldela en och annan elev den ”rättelse” situationen krävde. Hon var definitivt inte sådan.

Det var nog varken ondska eller illvilja som var målet bakom skolaga och andra korrigerande åtgärder (typ skamvrån) som flitigt utnyttjades under min tidiga skolgång. Som elev indelade man lärarna i två fack. De onda och de goda. Kanske gjorde man en och annan av dem orättvisa, sett så här i backspegeln. Kanske var det den tidens pedagogiska instrument att ingjuta skräck i eleven så att denne inte tog sig friheter som störde lärarens auktoritet. Ett sätt att förenkla rollen som lärare och göra livet som pedagog lite lättare. Av samma anledning som bonden flyttade stenen?

Ha dé gott
Charles

En rofylld tillvaro...

Det är i vart fall vad som sägs om pensionärens vardag. Som om det skulle vara problem med att få tiden att gå. I stället så duggar anbuden tätt. Det är mycket som behövs göras på frivillig grund och Du om är ledig (jag alltså) behöver väl ha nåt att göra?

Jag kan inte låta bli att känna mig smickrad av allt som omgivningen tror mig klara av och visst känns det behagligt att vara påtänkt för diverse uppdrag. Samtidigt känner jag att jag när jag väl bestämde mig att bli pensionär (vid 65) så släppte jag alla bindningar till mitt forna arbetsliv och vidhängande uppdrag. Varför börja om igen?

Jag är på inget sätt otypisk, utan jag som många andra levde min karriär i nuet och tittade inte mycket vare sig framåt eller bakåt. Såg bara det som behövde göras nu. Nu när man blivit äldre och fått lite tid att fundera, så ramlar en del frågor över en. Existensiella frågor som vem man är och var man kommer ifrån. Typiskt att man väntar tills alla som kunnde svara på en del av frågorna har "gått runt hörnet"!

Men det finns ändå de som forskat och en del har jag tagit reda på själv, så bilden börjar klarna. Detta leder till ett engagemang i hembygden. Dock inte min ursprungliga hembygd, utan den där jag till sist satt ner mina bopålar.

Gräv där Du står säger ju ordspråket, så då gör vi det! Och som en "överraskning" upptäcker man att alla platser har en historia. En del platser har samma historia med några avvikelser och andra en unik historia för just den platsen. Slaget vid Hova, den 14 juni 1275, stod ju i Hova, även om Ramundeboda berördes av det på grund av att kung Valdemars hov stannade här och inväntade besked om slaget. Ett besked om att Valdemars bror, Magnus, besegrat honom i striden.

Så hembygdsfrågorna intresserar mig liksom rättviseaspekter. Så FN föreningen och Hembygdsföreningen får en del av min tid och jag får tillbaka i form av kunskap i frågor som intresserar mig. Ett bra utbyte tycker jag.

Men det gäller att vara sansad. Det är lätt att ta sig vatten över huvudet genom att ta på sig för många uppdrag. Det är ju inte bra för någon!

Ha dé gott
/charles

Så tokigt det kan bli..

Jag ville kontrollera översättaren i Googles och valde engelska.. Förvånad läste jag rubriken över mitt tidigare inlägg, "Have you taken the "Fan" in the boat must be quiet in his country ...".

Orig. "Have you invited Satan to your boat, you also have to row him a shore!"

Inte riktigt vad jag hade tänkt mig. Fan på engelska betyder ju "fan, supporter, beundrare eller fläkt". Vilket av dem nu Googles hade uppfattat är en intressant fråga.

"Har du tagit fläkten i båten måste du vara tyst i hans land.." låter ju inte riktigt klokt! Byter man ut fläkten mot beundrare eller supporter gör det ju inte meningen bättre precis. Finns det ett ordspråk som lyder enligt Googles förslag i verkligheten?

Jag sökte på Googles men fick inget stöd för den tanken. Det troliga är att googles översatt helt upp åt väggarna, för jag får ingen logik i översättningen. Fler fel upptäktes på resan genom texten så nu börjar jag ifrågasätta värdet av översättningsprogrammet.

Jag talade alldeles nyss med min kusins man (i Mexico på semester) och han svarade att han skulle prata med hotellstäderskan som inte förstod engelska. Jag svarade att jag inte visste att han kunde spanska. Kan jag inte heller, sade han, utan jag skrev på min bärbara dator och översatte med Googles, och hon fattade precis!

Nu med den vetskapen om googles översättningsförmåga är jag lite orolig över vad hon fattat.

Ha de gott
charles

Har man tagit ”Fan” i båten får man ro honom i land...

… det ordspråket handlar om ansvar. Med den innebörden att man får ta det onda med det goda och göra det bästa av det.

Med ett annat ordspråk, att svärdet är tveeggat, menas att svärdet kan användas både för försvar och anfall men också att man kan skada sig själv på det.

Båda ordspråken initierar att det finns två sidor (eller fler) av allting och att inget är självklart svart eller vitt!

Den politiska debatten idag går ut på att peka ut vem som sitter med ”Svarte Petter” mer än att förmedla en en bild av det samhälle man vill bygga om man vinner valet. Tror man att Svenska folket inte ser vad som är resultatet av förd politik eller att vi inte kommer ihåg hur det var för 4 år sedan?

Så i stället för att på sandlådemanér slå varandra i huvudet och måla upp motståndarna som katastrof för landet och medborgarna, borde man mer argumentera för den vision man bärs av.

Som det nu är är det baksidorna av de båda blockens politik hela debatten handlar om. Alltså enligt ordspråken ovan ”Fan i båten” eller ”Det tveeggade svärdet”. Resultatet gynnar ingen och svenska folket går till val på de lösningar vi inte vill ha i stället för att gå till val på det samhälle vi vill vara med och bygga!

De skarpa gränserna i politiken mellan ”Rödgrönt” och ”Blågrönt” (Centerns färg är så vitt jag fattat grön) är inte bra när skillnaderna i valresultatet är så små. På några få procent så bestäms om man skall gå till höger eller till vänster och vinnarna verkar inte vilja ”ro Fan i land” för att citera första ordspråket. Man verkar inte heller rädas det tveeggade svärdet!

Historien visar att det är ur dessa skarpa motsättningar som negativa trender föds och får sin näring. Ju större spännvidd som skapas mellan det ”goda livet” och det ”onda livet”, ju större grogrund blir det för motsättningar och brist på respekt för andra. Ur denna miljö föds Antirörelser som lätt tenderar till att bli militanta. Det finns hur många exempel som helst både historiskt och i nutid som visar på denna utveckling.

Alla partier som deltar i riksdagsvalet borde ha hela svenska folkets väl för ögonen och agera för välstånd för alla. Bekämpa rofferiet, girigheten och maktfullkomligheten. Värna om unga, sjuka och svaga.

Det låter som en dröm, och lär väl så förbli för lång tid framöver. Nu verkar det som om att äga makt för sina egna intressen är viktigare än vad man vill åstadkomma med den för folkets väl. Då finns där bara en väg, och den går utför...