Sola bor i Karlstad...

Ja sant eller ej, men solen sken i Karlstad igår den 27 maj.
Verklighetens "Sola" var en servitris på nåt av Karlstads Caféer för länge sedan om jag minns rätt, men uttrycket har överlevt tiden och kanske även betydelsen så att nu gäller det Solen som skiner.

FN hade en B-kurs i Karlstad och snabbt blev det beslutat att undertecknad skulle hänga med. Det var väldigt intressant och att FN´s roll som konfliktlösare inte är enkel, framstod med all önskvärd tydlighet. Som nån sa på kommentaren "Hur man än vänder sig så har man ändan bak" att då får man betänka alternativet!

Så är det. FN har en roll och är ett forum för 192 av världens 193 länder. Demokratier, diktaturer, länder i extrem fattigdom och länder i krig. Alla möts de i FN och oavsett hur de lever upp till FN´s ratificerade artiklar, så är alternativet sämre. Dvs att FN inte fanns och att länder inte möttes och diskuterade fred och säkerhetsfrågor och männskliga rättigheter. Det vore som att vakna upp en morgon och finna att man hade ändan fram!

FN´s verksamhet är inte enbart en aktivitet mellan stater. Varje stat har (eller bör ha) ett eget FN förbund vars uppgift är att granska det egna landets förmåga (och vilja) att leva upp till FN deklarationen samt att det den egna staten medverkat i att besluta i FN också verkställs på hemmaplan.

I Sverige är vi uppdelade i ett FN förbund och ett antal FN distrikt som i sin tur har ett antal lokala föreningar och sektioner under sina vingar. Lokalt blir människor engagerade i förutom insamlingar, dels i att sprida information om FN tanken på den egna orten men också att föra information om brister upp till förbundet som för frågan vidare till regering och Riksdag. FN´s verksamhet är partipolitiskt obunden.

Tiden var kort 9 -16 intensivkurs med avbrott för lunch. Sen hemresa. Hade kompis A i tankarna men ingen tid att leta upp honom, då jag inte åkte ensam. Om Du läser detta hoppas jag Du förstår.

PS/ den 193:e staten som inte representeras i FN är Vatikanstaten.

Kolarkoja..

FN-föreningen hade avslutning på vårens FN-cirkel. Den var förlagd till Sävsjön och Kolarkojorna där vi började med korvgrillning och trevlig samvaro i Grillkåtan. Snickarkorv givetvis, lagomt vitlökskryddad med enbärsdricka till. Det fanns lite annat att välja för dem som inte ville ha enbärsdricka. Cola, Fanta och Laxå Vatten på flaska.

På vägen dit startade Herr B med att fråga sina reskamrater sådana frågor man hade som barn...
- Vad heter världens sämste orienterare?  - - -  Åke Vilse förstås!
- Vad heter Världens fattigaste Kines? - - - Tom Peng Pung
- Vad heter finlands ständige 2:a  på skidor? - - - Hacki Hälinen. .. o.s.v.

Sånt man inte tänkt på de senaste 45-50 åren, och ändå i hjärnans skrynkliga vrår så faller bitarna på plats ganska snabbt. Är det inte fantastiskt? Rakt in, till vänster om hypofysen, där ligger avdelningen för "onödigt vetande" och bara väntar på att få förlösa den svarslystne med sina nojiga svar!

Tänk om avdelningen för "viktigt vetande" hade haft tillgång till samma resurser. Då vore man väl professor vid det här laget. I stället så samsas man kring alla dem som inte kommer ihåg och som slår sina ihåliga träskallar samman så att det ekar i tomhetens labyrinter. Märkligt!

Kan det vara så att det finns en koppling mellan "onödigt vetande" och centrum för "lustupplevelser" som gör att man kommer ihåg? Då betyder väl det att inlärningen av "viktigt vetande" saknar lustupplevelser?

Nåt att tänka på kanske för framtidens pedagoger.....

Kom ihåg var Ni läste det först!

Ha dé gott
/charles

Ingen hit direkt..

Tänkte att det där med limerick måste bli en hit. När TV hade det i programmet Razzel för många år sedan överöstes de av inslag. Nja nu går jag ju inte ut lika bra som TV på bästa sändningstid, men det är endå ett tiotal som läser min blogg så nog trodde jag att några fler skulle haka på. Egna eller andras spelar ingen roll bara man talar om vem man lånat den ifrån. Men icke en rad.. ja besökare har det varit enligt statistikräknaren men för övrigt rätt tyst på kommentarer.. och hustrun som undrade om det var jag som skrivit den om Skara..?? Ja vi glömmer det spåret....

Annars har det varit Hembygdsstämma i Örebro, på slottet och i Rikssalen. Riktigt trevligt och en mängd inslag för framtiden. Vi får se vad det ger. Vi driver ingen egen hembygdsgård men förvaltar Victor Cassels gamla Bruksmuseum som vittnar om fornstora dagar vid Stora Lassåna (Laxå). Inhyst i en gammal flygel i den Casselska Herrgården. Herrgården är såld men museet och arkivet är i offentligt ägo. Varje söndag i Juli är det öppet och alla besökare i museet bjuds på kaffe i arkivet.

Välkomna!

Limerick stafetten del 2...

Svar till Margareta om en limerick på Skara..
Lite morbid kanske.. men ändå..

En aeronaut ifrån Skara
i luften sågs flyga och fara
men hade sån tur
när han ramla ur
att han landa på kyrkan i Vara

Med pompa och ståt, han begravdes i Vara
och kom så att tillhöra himmelens skara
I sin himmelska lön
Gud hörde hans bön
Hans önskan, att luftburen vara

Så Ängel han blev, fast jordfäst i Vara
och ses fortfarande där, flyga och fara
Han blåser i sin lur
och välsignar sin tur
Ty hur annars det gått, kan man bara befara.

Här kommer några till på Skara

En Biskop med säte i Skara
såg stiftet sitt flyga och fara
Satte kollekten på spel
men satsade fel,
och det kan ju ingen försvara.

En hemmafru i från Skara
bad gubben sin flyga och fara
När full han kom hem
Hon sade med kläm
Vet hut, och försök ej att förklara!

Och så nåt helt annat....
- Har Du hört att Renägande Samer kommer att bli framtidens millionärer?
- ??
- Ja framtidens energi skall ju bli Ren!

En kul grej..

Limerick är en vers om 5 rader där de två första och den sista rimmar på samma ord och den tredje och fjärde rimmar med ett annat ord. Det första rimordet skall vara en plats.

Exempel:
En privatdetektiv ifrån Hall
löste sitt första fall
Med tre enkla ord
han sa, det är mord,
och inte ett fall från en pall

Nu är det inte bara orden som räknas. I staden Limerick där denna diktform kommer ifrån, lästes dikterna inför publik. Det blev ett sätt att visa sin kvickhet med både text och melodi. Inte så att den skall sjungas, men så att den låter melodisk.

En del kan var allvarliga, andra fräcka, men alltid med glimten i ögat, och det är det det handlar om.

Ja nu till grejen... Skriv en Limerick med utgångspunkt från den Gottländska orten Ala! Lägg den på din egen sida och ange en ny ort, men lämna en länk under kommentarer på denna sida så att de som läser min sida får träff på Din Limerick. Då får de skriva en Limerick med Din ort som grund och lämna en länk till den under kommentarer på Din sida..o.s.v.

Grejen är att vi får många läsare till våra sidor, om de gillar Limerickar förstås, och vem gör inte det?

PS/Hur man gör en länk! Högerklicka på rubriken till Din Limerick. Välj kopiera genväg. Nu har du länken i minnet och kan klistra in den i en textrad eller ett HTML dokument (Websida)!

Högt, högt, högt...

Ja 50 meter tror jag det var. Du som läser detta tänk Dig att klättra hela vägen dit upp. Sen att via ett rep med hjälp från marken hala upp antennen vars spröt är ca 40meter och att hopkrupen lirka in den i sitt fäste och skruva fast den?

Säg inget annat, radioamatörer är ett tufft gäng!

50 m upp i luften blåser det rätt friskt även om det är vindstilla på marken och även om antennen är gjord i lättmetall så väger den ungefär 60 kg. Vilket vindfång det blir...

Allt detta för att kunna "prata" i etern med likasinnade världen över. Jag satte "" runt prata för trafiksätten är många. Allt från CW (Morse) till Digital trafik.

En Radioamatör från Ovanå
signalerade byte av QTH
bytte sitt slott med gyllene tinnar
mot koja med stackade pinnar
och ansåg sig tjäna på bytet ändå

En limmerik från gamla telegrafiövningar.. men den pekar på att antennen är viktigare än huset man har schacket i.. i alla fall för en sändaramatör.

Tack VRK för att jag fick följa med. Det var en minnesrik dag och roligt att träffa alla glada amatörer på resan.

73 es CUAGN
SM4NFM/Charles

Trystorp och våren...

... hör ihop. I år besök med lilla I för första gången. Det träd där våra barn fotograferats genom åren skulle naturligtvis besökas. Lilla I tittade förvånat på "kojan" och kände på väggen. Lite otäckt var det nog och spännande.

Vi har väl gjort den här resan varje år i snart 30 år nu och hälsat våren med en fika i naturen. Många av våra vänner har vi släpat hit vare sig de har velat eller ej (Ja det sista är på skämt).

Blåsippor ja.. men denna har nog missat nåt i skapelsestunden ty den var rosa. Några sådana hittade vi, men de flesta var blå, och så hade vitsipporna kommit. Nu väntar vi bara på Gullvivan.

Några övervintrade och utblommade växter fanns också. Vackra tycker jag att de är i all sin enkelhet.

Annars är det ju de fallna ekarnas dal man förknippar med trystorp!

Ha de gott

Charles