Ja det är väl en aktuell fråga i dessa tider?
Om den tändande gnistan enbart bestod av en orsak vore väl problemet enkelt. Nu är orsakerna flera. Religion, politik, makt, pengar, kärlek, hat, avundsamhet och tävlingar (fusk). Till och med sällskapsspel kan uppröra kännslor till ovänskap.... nämn en enda orsak människan inte kan finna en orsak att strida om!
Nu är det väl ändå så att vissa saker är det legitimt att strida om, som tex religionsfrihet, demokrati och mänskliga rättigheter. Det som pågår i norra Afrika just nu är ju kampen om frihet från förtryck och diktatur för demokrati och en rättvisare fördelning av landets naturtillgångar. Och kampen är våldsam. Regimen i sitt förtryck och folket i sin kamp för rättvisa och det finns supportrar på båda sidor.
Långt bort från Svensk frihetsrörelse?
Jag har precis avslutat "Arbetarrörelsens män och kvinnor 1881-2003" och kan bara konstatera att i ett ojämlikt samhälle där grupper med privilegier står mot grupper utan dylika, så växer missnöjet grupperna emellan. De priviligerade ropar ut sin rätt att bestämma över den verksamhet de förvaltar och att bestämma över dem som är beroende av den för sin överlevnad.
Den "liberala" synen på ekonomi är "Mesta möjliga utfall med minsta möjliga insats!". Vinstintresset övergår allt annat. Självklart är detta inte nytt i världsekonomin, möjligen även en förutsättning i en konkrrensutsatt värld. I vart fall så länge efterfrågan är större än tillgångarna. På sikt utarmar detta tänkande vår jord och vår miljö, och när resurserna tryter så behövs inte mycket fantasi för att inse vilka som får avstå från livets nödtorft den dag maten inte räcker till alla. Vi ser detta redan idag där länder med låg betalningsförmåga också har hög sjukdomsandel och en svältande befolkning.
Kampen för människovärde och för sin överlevnad i Sverige vid sekelskiftet, fördes av "arbetare". Män och kvinnor som som varken hade egen bostad eller friheten att bestämma över sina egna liv (Lagen om lösdriveri). Människor som inte hade rätten att deltaga i samhällsbyggandet, fick inte rösta och därmed ej heller hävda sin egen människorätt.
Arbetsgivarna styrde över dem efter sitt eget godtycke och "systemet" var så finurligt upplagt att ju längre en arbetare arbetatde åt sin "Herre" ju mer skuldsatt blev han. Skulden gällde inte enbart arbetaren utan hela hans familj och skulderna ärvdes av sönerna som på så sätt blev bundna till "Bruksägaren". Detta blev brukets försäkran om tillgång på framtida arbetskraft. Vräkning skedde på dagen om bruksägaren kom i olag med arbetaren och följde inga förtursregler. Arbetaren var "saklös" och kunde inget göra till sitt försvar.
Det var i skenet av detta arbetarna organiserade sig och protesterade mot orättvisorna. Det som gjorde att militär användes för att stoppa arbetareprotesterna och som sedermera ledde till skotten i Lunde.
Vad som skapade vändningen måste ändå ha varit någon form av moral och rättvisepatos i samhället. Ty hela polis och militärväsendet stod på etablissemangets sida. Hade moralen varit att det var rätt att skjuta på protesterande arbetare, så hade inte vändningen skett efter händelsen i Ådalen. Eller var det så krasst, att etablissemanget var rädd för nåt liknande revolutionen i frankrike, där de flesta potentater hamnade under Giljiotinen? Kanske en symbios av både rädsla och moralisk insikt?
Efter detta kom Socialdemokraterna till makten och regerade relativt ostört under ca 70 år. De byggde sin politik på "folkhemmet" och strävan var att avskaffa de sociala hindren mellan människor av olika bakgrund. Frihet, Jämlikhet och Broderskap. Du som är ung idag och har vuxit upp i Sverige, har vuxit upp i ett samhälle format av Socialdemokratiskt reformarbete.
Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen är tillkomna under denna period och syftet var att trygga framtiden för de människor som av olika anledningar blev skadade i arbetslivet, sjuka eller arbetsösa. Tanken var att detta var en reform för alla människor oavset börd eller utkomst.
Sen kom "Det Nya Arbetarepartiet" de "Nya" Moderaterna och Alliansen med sin "Arbetspolitik". Bakom denna fasad ligger föreställningen att alla kan (och skall) arbeta. Oavsett om du sitter i rullstol, har cancer eller ryggmärgsbråck eller någon anna svårt handikappande sjukdom, så förutsätts Du bidraga till Din egen försörjning. Skillnaden är endast den att om Du kan (och får ett arbete) så kan Du aldrig komma upp i en försörjningsgrad i jämförelse med den som är helt frisk.
Det nya arbetarepartiet har inte den historiska förankring som präglar arbetarrörelsen. Solidaritet mot dem som inte har samma villkor som dem som har arbete, finns inte i deras politik. Det är tydligt att strykgrupperna är sjuka, handikappade, arbetslösa och pensionärer. Det är dom som skall "betala" vinsterna för "arbetslinjen".
Förändringen av arbetslöshetskassan är en motsvarande ideologi som gick alliansen rätt i händerna. Genom avhoppen så tvingas alla som förlorar jobbet att snarast söka arbete för sin försörjning. Det finns inget utrymme för att leta liknande arbete på hemma plan utan direktiven är att ta det arbete som finns där det finns, även om det innebär en splittring av familjen. Småbarn i familjesituationen är inget hinder. Färre och färre grupper lever på socialförsäkringssystemen och de som gör det kan knappast överleva på dem. Kronofogden är ett aktuellt hot vilket bevisas av statistiken.
Neddragningen av försäkringskassans kontor i landet (300 skall bort) och övergång till digitala tjänster är det som nu sker. Förutom att alla människor inte har datorer uppkopplade mot internet så kommer detta att innebära hundratals arbetssökande på den öppna marknaden (Begreppet arbetslös finns väl inte längre?). vad kommer att avregleras härnäst? Arbetsförmedlingen?
Som man bäddar får man ligga sägs det, och det är väl alla som röstat på alliansen som "bäddat". Tyvärr är det den bädden vi alla får ligga i oavsett vad vi röstat på. Allians för Sverige säger man.
Vems Sverige?
Ha dé gott de som kan...
