Vårutflykt

Så var det sista dagen på Påsken. Hustrun kom hem från kyrkan (kyrkvärd) och sa; det är massor av tranor vid Hornborgasjön! Jag svarade att de på radion sagt att det var ett snöoväder på gång från västkusten. Som vanligt vid den här typen av konversation så satt vi snart i bilen på väg mot Hornborgasjön. I bilen säger hustrun; Har Du varit med till Nordpolen någon gång?

??

Jag tror det varit stängt förra året när vi försökte, fortsätter hon, men jag bjuder på fika där innan tranorna. Jag förstod att det var ett sätt att blidka undertecknad samtidigt som snöflingor började omgärda bilen i en allt stridare ström.

Cafe "Nordpolen" ligger i Vara som visade sig ligga söder om Skara, dvs några mil efter det vi skulle tagit av mot tranorna. För säkerhets skull så ringde M och kollade att de hade öppet. Det hade varit snopet om de haft stängt. OK, det var ett trevligt Cafe med gott kaffe och goda räksmörgåsar så omvägen var inte förgäves.

Hornborgasjön var rätt glest besökt. För Ornitologer fanns det det de sökte efter, och jag antar att vädret i sådana sammanhang är en ovidkommande faktor så länge det inte skymmer sikten för mycket. För enbart fågelintresserade amatörer så blev vädret den faktor som märktes mest. ca en halv timme blev besöket innan vi frusna återvände till bilen. Då hade vi ändå klätt oss med underkläder och extra fleecetröja. Bilder blev det trots vädret och även några användbara, se collaget! ca 15 000 tranor var det enligt skyltarna.

Fast nu får det vara färdigsnöat för i helgen åkte vinterdäcken av, vilket påminner om en kamrat som 1 maj bytte till kortbyxor oavsett väder och de satt på ända till slutet av september. Är det sommar så är det!

Ha dé..

Tidsoptimist!

Tänk vad man kan bedra sig! I Italien skickade jag ett inlägg från min telefon där jag utlovade fler bilder från besöket på bloggen. Nu var varken almanackan eller drygt tre hundra foton på samma linje som jag. Så det har tagit tid och hemma väntade diverse uppdrag, läkarbesök m.m. som inte gått att förbise, så därför har det varit tyst på bloggen tills nu. Vill inte påstå att jag har mer tid men nu har jag iaf redigerat bilderna och har en stund innan nästa event,så här kommer några rader.

Besöket gällde Cinque Terre, de fem byarna i norra italien som är en del av vårt världsarv. Dessa är Riomaggiore, Manarola, Corniglia, Vernazza och Monterosso Al Mare. När vi var där pågick uppbyggnaden av Vernazza som drabbats av en flodvåg av lera från de omgivande bergen. Flodvågen var 6 meter hög och passerade genom centrum och tog med allt i dess väg. Byggnader förstördes, bilar, båtar, cyklar, parksoffor, ja allt löst i en enda röra. Detta tillsammans med leran fyller idag den förr så vackra hamnen som för tillfället är helt obrukbar. Det som påverkade mig mest var den framtidstro och vilja att återsälla allt till sin forna glans som de vi talade med, visade. Trots katastrofen så var det endast en som miste livet i flodvågen. Uppenbart hade det kunnat sluta mycket värre.

En andra upplevelse var den så kallade kärleksstigen. Överallt där det fanns något fast att sätt ett hänglås i satt det mängder av lås. En del var graverade med namn, andra var skrivna med tuschpennor. Historien förtäljer att älskande, nyförlovade, nygifta i en ceremoni satte fast sitt lås, lovade varandra evig trohet, och slängde nyckeln i havet. För att bryta förhållandet var man tvungen att hitta nyckeln säger historien. Jag tvivlar på att någon försökt.

En tredje upplevelse var Modena eller egentligen Maranello som är Ferrari´s födelsestad. Här ligger fabrikerna och Museet och det är möjligt att både köra en Ferrari och att se dem i Museet. Det blev vårt mål medan våra damer letade skor och handväskor i Modena. Först tog vi en tur i omgivningarna med en fyrsitsig Ferrari California. Självfallet Ferrari-röd! Det kostar ca 250 Euro att få köra i en timme. Sen besökte vi museet i fabriken. Här kunde vi bese en monteringsline, olika modeller samt ett rum "of Fame" som besktrev Ferraris framgångar genom åren. Mycket kände jag igen. Jag har egentligen inte varit Ferrari Fan, men intresserad av motorsport sedan barnsben. Min far var mekaniker åt en tävlingsförare på 50-talet, så förare och modeller blev till en kavalkad av minnen från förr.