fredag 26 december 2014


Snart är 2014 till ända. Ett år synes  i början så långt men i slutet som kort. Kan det vara att vi vid årets början inte vet vad  som komma skall och att vi vid årets slut vet hur det blev? Nåväl när man tänker tillbaka på det år som förflutit så minns man olika saker. Det där mitt emellan verkar fallit i glömska medan toppar och dalar lyser starkt. Vi minns det tråkiga och det roliga, sorg och glädje samlas i en minnenas kavalkad. Kunde något blivit annorlunda om man handlat på ett annat sätt? Vissa glädjestunder har sitt ursprung i det man velat undvara och tvärt om. 

På det personliga planet har det varit ett gott år men allt är inte positivt. Om man ser  utanför det personliga så har det varit ett av de värsta året i mänsklighetens historia. Syrien, Afghanistan, Egyptien och Afrika  för att nämna några. Även Sverige har drabbats  av hatbrott och brända synagogor.

Nyheterna talar om IS, Boko Haram, Al Quida och deras kamp för en religiös stat, ett islamistiskt Kalifat. Hur man kan tro att urskiljningslösa attacker på marknadsplatser, självbombningar, mord på hjälparbetare, kidnappningar, tvångsgifte och våldtäkter skulle skapa en bättre värld för människor är för mig obegripligt. Att det skulle finnas en gud som premierar dessa "Guds krigare" i Allahs namn är ännu mera  obegripligt och att det finns människor som ansluter sig till denna rörelse måste  ses som en av mänsklighetens största misslyckanden. Gud bevare människan från dessa, i religionens namn, förledda krigare...

torsdag 11 december 2014

Nu är det jul igen...

I alla fall snart...
Lustigt det här med att bli pensionär. Det är då man får tid över till sig själv. Kan sova ut på morgnarna och ta dagen som den kommer. Som en före detta arbetskompis för många år sedan sa när han tackade för sig.
- Nu skall jag bara ta det lungt, börja dagen med att rulla tummarna och tänka på Er som måste ta Er till jobbet. Sen skall jag ta en promenad till Wasaparken och sätta mig på en parkbänk och mata duvorna och filosofera om livet.

Han var den som skötte verktygsförrådet på den avdelning där jag jobbade. Han älskade ett prata VSK-bandy. Han var en gammal bandystjärna från v:a Aros och levde mycket på minnena från tiden som aktiv idrottsman. Nu blev det inte som han väntat, för ett halvår senarte stod hans dödsannons i tidningen med reportage från fornstora dagar.

Man vet så lite om morgondagen men drivs ändå på något sätt av den. I huvudet rullar stora planer om vad som komma skall, sen blir det sällan som man tänkt i alla fall. Det är inget fel i det, men det är ändå drömmarna som håller en igång. Den som inte kan drömma om eller planera för morgondagen saknar något viktigt i livet, tror jag.

Februari 2009 blev jag pensionär (vad fort tiden går). Sedan dess har jag börjat ett nytt liv som aktiv i flera föreningar, vald revisor i kommunen och i några föreningar. Studiecirkelledare i Data med både nybörjarkurser och fortsättningskurser. Dammat av gitarren och börjat spela med några "gubbar" i förskingringen. Kort sagt, min kalender är välfylld. Ibland tycker jag att tiden inte räcker till och att jag hade mer fritid när jag var bunden till mitt arbete än vad jag har idag, "engagerad i ledighetskommiten" eller "statsanställd", som man lite vanvördigt säger om pensionärerna.

Förra året gjorde vi en undersökning i Hembygdsföreningen över den tid vi i föreningen lägger ner i form av Idéellt arbete. Det blev över 2000 timmar! Räknat i ersättning 100kr/tim blir det över 200 000 kr. Lyfter man blicken ser man pensionärer överallt. Ledsagare, föreningsaktiva, aktiva i Rödakorset, Lions, kyrkor och samfund, nykterhetsrörelser, studieförbund, ja jag kan inte räkna upp dem alla. Inte bara i Laxå utan i hela landet. Det som slår mig är att den insats som utförs idéellt måste upgå till flera miljoner bara i vårt land? Tala om folkrörelse!

Nu är det bara en aktivitet kvar, sedan börjar den stora julledigheten som sträcker sig fram till 13 dagen. Där efter börjar ett nytt år med välfylld almanacka... tur är väl det!

söndag 7 september 2014

Debattklimatet hårdnar...

Ingen har vär undgått att det är val den 14 september. Riksdag, kommuner och landsting (regioner) skall ha en ny ledning (Det heter så även om det är samma namn på listorna). Den unga generationen (dvs de unga jag möter) undrar över vad politikerna vill. Jag försöker förklara att det är partier som går till val. Att det bakom varje person finns ett partiprogram som säger vad just det partiet vill och strävar mot. Att partierna bygger sin politik på en ideologi där partiprogrammet är format efter de tankar och teorier som ideologin amfattar. Att det finns olika ideologier som Socialism, Liberalism, Konservatism etc och att partier har dessa ideologier som grund för sin politik.

???? Skojar du? blir svaret

De snackar ju bara skit om varandra! Vem man än röstar på så går det åt fanders säger den andra sidan. Jo alla säger sig värna om jobben skolan och välfärden men med de andras politik blir det pankaka av alltihop. Jag vill själv avgöra vad jag vill rösta på inte få det serverat med ett hot. Röstar jag "fel" får jag skylla mig själv.... Jag tror inte på politikerna.... de bara snackar... de skiter i mig!

Jag blir stum! Jag vet inte vad jag skall svara på deras kritik. Jag frågar försiktigt vad de vet om de olika ideologierna och skillnaderna mellan dem. Svaret blir tvekande, de flesta vet inget. Det jag hör är en blandning av flera ideér där mycket inte har en ideologisk grund. Mycket handlar om satsningar på skola och välfärd, och det är inte ideologi otan praktisk politik som i bästa fall bygger på en ideologisk grund.

Jag minns mitt 70-tal. Då diskuterades lärorna på skolorna. Skillnaden mellan socialism, kommunism och socialdemokrati tex. sånt som idag kallas "Röd sörja" som en del ur "rödgrön sörja". Liberalismen kontra monetarismen likaså, ingen vet skillnaden men man har inget skällsord för dem. Demokratin är en skör företeelse som binder samman människor som delar den värld de lever i. Demokratin skall skydda individen från diktatur och envälde. Demokratin försvarar varje människas rätt till sin livsstil oavsett kön, religion, politiska åsikter, etisk, sexuell eller kulturell läggning etc. Alla är lika mycket värda i ett politiskt skeende (eller borde vara det)!

Men är det så ?

Valet den 14 september är ett ideologiskt val. Det handlar inte om lärarlöner eller en extra pappavecka. Det handlar om ett samhälle för alla!

Rösta den 14 september och lyssna på ditt hjärta, det är det samhälle Du vill leva i som det handlar om!


torsdag 31 juli 2014

Det våras för skumrasket..

Man blir ju sur på alla skumma mail som kommer och bedragarna blir bättre och bättre på att formulera sig. De som inte förstår att Banken inte skulle kontakta dem i frågor som dessa över internet, riskerar att få sina konton länsade. Efter att mailen blir bättre och bättre formulerade så börjar även de svårflörtade att komma inom gränsen för deras bedrägerimöjligheter. Jag har fått s.k. akutmail från flera banker, även sådana jag inte anlitar. Samtliga är försök till bedrägeri!

Jag lägger muspekaren över markerade adresser och då visas i nedre vänstra hörnet på skärmen den adress dit svaret kommer att gå. Stämmer inte den med den skrivna eller skiljer sig adressen mot gällande standard för tex Swedbank, så rör det sig troligen om ett bedrägeriförsök.

Det går inte i dag att via polisens internetkanaler göra en anmälan om bedrägeriförsök samtidigt som det inte går att lämna den information som behövs via telefon. Oftast är mottagern inte bevandrad i tekniken och kan inte ställa rätt frågor till anmälaren. Så internetbedrägerier är i dag ganska riskfritt, tyvärr.

Bedrägerierna ser olika ut. En del vill kunna komma åt dina konton och tömma dem, andra vill använda dina kontouppgifter för att köpa varor i ditt namn. De får varorna Du får räkningen. Ett trede handlar om att att använda dina uppgifter i försäljningssyfte. Information om Dig, dina intressen hämtas in via enkäter på internet. Dessa uppgifter används senare för mailbombning från oseriösa aktörer.

Man måste i alla sammanhang fråga sig, "kan detta vara realistiskt ?". En enda liten misstanke och Du skall inte besvara, klicka eller utföra något av det som står i mailet. Gäller det banken, ring och fråga dín lokala banktjänsteman om Du är osäker. Är det andra "utgivare" så har Du två möjligheter. Du kan spara mailet i facket för "karantän" om du av någon anledning skulle behöva läsa det igen. Den andra möjligheten är att markera mailet och trycka på delete. Då försvinner det ur mailboxen.

Jag minns min ljuva barndom. Tider då man låste dörren men hängde nyckeln på en spik vid dörren ifall någon annan familjemedlem skulle komma hem när man var borta. Idag har de flesta dubbla lås och spionöga i dörren så att man ser besökaren. Inga "gömda" nycklar vid entren. Dessutom har de flesta ytterdörren låst även när man är hemma.

Detta beteendet måste man numera även ta i beaktande när man använder Internet. På internet är dett lättare att vara anonym eller utge sig att vara en annan och därför en idealisk plats för dem som inte har rent mjöl i påsen. Inte underligt att främlingshatet ökar... Inte en värld man vill leva i.

Var rädd om Dig!

tisdag 29 juli 2014

Nostalgitripp!

Jag är sedan några år medlem i Studebakerklubben. Inte för att jag har en men för att det var min första bil och något av en ungdomsdröm. Tyvärr bytte jag bort den efter tre år mot en nyare Ford Tanus, inget ont ord om Ford, men idag undrar man ju över "Hur kunde jag?".

Sagan började med jag och min bästa kompis i tonåren stod och spanade på vår stads store skidåkare, Sture Grahn´s bil, vilken var en Studebaker Flight Hawk och året var 1956. Vi sa båda att en sådan skall vi ha när vi fyller körkort. Kompisen måste ha glömt sin önskan ty hans första bil blev en Isabella Borgward.

Jag i min tur hittade en krockad Studebaker på Olle Olssons Bil i Västerås. Eftersom jag gick och lärde mig till plåtslagare trodde jag inte det skulle bli nåt större problem att reparera den om jag bara kunde hitta någon stans att vara under reparationen. Via en kamrat kom jag åt en verkstad som jag fick vara i och köpet på 850 kr gjorde mig till stolt ägare av en krockskadad Studebaker. Några veckor senare var den riktad och klar för lackering.

När jag minns tillbaka så slår det mig att jag måste ha utnyttjat min bekantskapskrets till det yttersta ty lackeringen gjorde en arbetskamrat, som var yrkesmålare på ASEA, hemma i sitt garage. En nystartad glasfirma bytte vindrutan åt mig och lackad och klar men nya spindellager i fram kostade bilen mig 1 260 kr. Besiktningen gick med glans och nu var det dags att lufta fartvidundret. Det var samma år som jag fyllde 19 år.

När jag är på bilträffar letar jag alltid efter Studebaker. Enligt klubben skall det finnas ca 150 av olika modeller i körbart skick i Sverige. Men de är svåra att få syn på. 2013 såg jag en rödvit av samma modell som gästade Askersund. Träffade dock inte ägaren för att kunna utbyta några ord, så jag fick nöja mig med att beundra den. Modellen anser jag är den vackraste bil som någonsin byggts. Fast jag är ju part i det målet.

Jag hade då en liten svartvit kamera (instamatic) så bilder på skönheten i sin glans finns inte. Dock har jag med hjälp av Photoshop återskapat den i de färger den hade.

Vad hände sedan. Ja den hamnade hos en bilreparatör i Lycksele som hade en motsvarande som pga rost inte klarat besiktningen. Han gjorde om den till en Silver Hawk och något år senare på besök i hemstaden så såg jag den på en bensinmack. En ung grabb från Umeå hade precis köpt den och tankade för hemfärd. Sedan har bilens öde försvunnit från min kännedom. Men det skulle vara kul att få veta vart den tog vägen.

Ha dé.

måndag 21 april 2014

Lek med bark!

Nu har jag varit ute med kameran igen och tagit bilder på  bark och utväxter på träd. Gernom lite bildbehandling har jag skapat dessa urtidsmonster. En tidigare bild på en bekant har fått bidra med ögonen, inte för att hon är särskilt "farlig" utan för att ögat passade så bra.

Hur går det till?
Ja man letar efter strukturer i bilden som man sedan klipper ut med reduceringsverktyget. Sen skapar man fler bilder genom att kopiera. Hälften av dem vänder man horisontellt, sen är det bara att pussla. Ögon och andra detaljer lägger man till efterhand. Fusk? Nej det är en riktig bild som fått en konstnärlig behandling.

Just nu i naturen så vaknar alla små kryp till liv efter vinterdvalan. En skogspromenad kan visa på mer farliga djur än mina konstruerade. Ormarna är lite slöa nu och hinner inte undan när man kommer, därför är de lätta att möta på promenader. Så se upp! Denna hade jag passerat när hustrun fick syn på den.
 
 
Lite irriterad blev den nog och gick i försvarsställning. Nu ville jag den inget ont utan bara få en bild vilken visas här. Den var väl ca 60 cm lång, smal och tunn. Får den leva så kommer den att gå i dvala till vintern, mycket tjockare än denna. Även om man facineras av dessa djur har man en viss respekt för dem. På denna korta promenad mötte vi två huggormar av ungefär samma storlek.
 

 
 I Åmmeberg såg vi detta vattentorn och lokstallar från en svunnen järnvägsepok. Fantastiskt att de bevarats och är i så bra skick.
 
 
Sen åkte vi till hjortkvarn och köpte glass. Kön ringlade sig från butiken ända ut på parkeringen. Det tog 30 minuter från vi kom dit tills vi blev expierade. Tala om massvandring för en glass! Nu räckte det inte med detta. Boo fidekomiss låg inte långt härifrån. Just nu blommar ju påskliljorna vilket måste dokumenteras.

 
Ett litet kollage.
 
 

måndag 3 februari 2014

Nu är glada julen slut, slut, slut...

Upptäckte att julhälsningen låg kvar på min sida.. Ja jag är inte så ofta här nu. Det blir något oftare på facebook även om jag inte kan kalla mig aktiv där heller...

Men julhälsningen åker nu och ersätts av en vårhälsning, fast vädret är ju upp och ner. Snöfri jul medan januari har inneburit snöskottning ibland flera gånger per dag. Men vi går sakta men säkert mot ljusare tider. Bilden är en vy över en del av Bålby gård (Träntorp) från gamla vägen till Hasselfors. Den får illustrera vintern som är.

 Jag gillar att åka runt och titta på omgivningarna och varje årstid har sin tjusning. Platser kan göra sig bäst i en viss "skrud". Jag har upptäckt att jag vissa årstider gärna återvänder till ett visst motiv, vilket har med min upplevelse av platsen att göra. Här har jag åkt förbi många gånger, men vinterskruden fick mig att stanna och ta en bild.  Här skiner solen och temperaturen ligger på - 8C. Vacker idyll tycker jag!

Kylan har "peppar peppar" hittills hållit sig på en för elräkningen acceptabel nivå. Fast jag gillar inte "slask" heller så några minus får det gärna vara på termometern.