Dragspel ....

I helgen var det dragspelsstämma i Otterberget. Redan fredag kväll var där mycket folk. Vädret var gynnsamt om än inte så varmt som det kan vara så här års. SMHI hade varnat för blåst men det var inte mycket av den varan under fredagen. Lördag em däremot blåste det upp men då hade jag annat för mig.

Stämman i Otterberget brukar handla om så kallat "buskspel" under fredagseftermiddagen/kvällen och under lördagen besöker spelmännen Hova och bjuder på musik. Efter lunch så börjar uppträdande i huvudtältet och spelmän och band anmäler intresse för tre låtar (ca 1 kvart per grupp) så får man en tid att spela sina låtar på. Sen när det är över så samlas alla igen och scenen är full på folk med en ledare som talar om vilken låt och vilken dur man spelar i. Sen drar det igång mäktiga tongångar i det så kallade "Allspelet". Mest dragspel men även gitarrer och bas, en och annan fiol och munspel.

Vid sidan om, samlas äkta och oäkta hälfter, vänner och musikintresserade. Flera sjunger med, önskar låtar, applåderar och ser till att det blir rena folkfesten.

Det brukar finnas ett extratält för Durspelare då de har ett begränsad omfång. Ett Durspel har bara två durer som kompletterar varandra, t.ex. C och G eller A och D osv. Dessutom har de en ton när man trycker ihop spelet och en annan när man drar ut det så det gäller att hålla tungan rätt i mun. Om en Durspelare spelar ihop med en dragspelare så måste dragspelaren hålla sig inom de durer och toner som durspelet klarar av. En Durspelare har oftast tre spel för att kunna spela i alla tonarter.

                                                Här spelar vi på stora scenen ett annat år!

Vi kom till stämman ca 18.30 och hamnade vid en husvagn med full fart på dragspelen och inbjöds att ansluta. Så det var bara att hitta en plats att packa upp instrumenten på och köra igång. Man spelade "Sjöman", "Sail along silvery moon", "La paloma", " O sole mio", "En fattig Bonndräng" med flera låtar. Snart samlades en stor skara runt oss med fler instrument. Vi höll hög takt i ca 1 timme.

Sen gick vi vidare till stora scenen men där var det tomt. Vi beslöt oss för att spela ändå och efter ett tag var det fullt med folk i lokalen. Scenen fylldes och även nedanför satt folk och spelade. Det blev en bra stämning och många uppslag. Vi höll på till kl.01.15 men det var ändå svårt att sluta. Har man roligt så vill man inte lägga av.

Jag slås av att det vårt avlånga land finns så många proffsiga amatörmusiker. En stämma är perfekt för att träffas och lära sig nya låtar och spelsätt. Fler sådana....!                                       

Såg Tildes nya program "efter fem". Innehållsmässigt var det bra, lättsamt och intressant. Tyvärr via TV4 som har såvansinnigt långa reklampauser att man tappar focus på det man ser. Efter ett tag gjorde jag som katten på bild, så jag såg aldrig slutet. Jag vet att TV4 ledningen mäter passen och försöker att hålla reklampausarna på en rimlig nivå, men jag har närmast slutat titta på TV4 då jag upplever sändningen som 5 minuter program och sen 15 minuter reklam och mitt mellan två reklampauser kommer nyheter med väder ca 10 minuter.. jag orkar inte vänta på det jag vill se.. då är det bättre att byta kanal.. TV4 har vi fått för våra synders skull!

Hallå igen!
Det blir inte så ofta jag skriver på bloggen numera. Sedan Facebook så har turerna blivit mer sällan. På nåt sätt har Facebook blivit hemma arenan. Enkelheten förmodar jag och spridningen kanske. Nåväl nu är jag här.

Har hittat en ny artist på YouTube. Ny och Ny.. har funnits i många år men jag har inte vetat om honom. Sökte lite på måfå efter bluesartister och lugna blueslåtar och hittade Vargas Blues Band. Stor i Europa vad jag får fram på Wikipedia, så då måste det väl vara sant. Musiken klev rakt in i mitt hjärta så länken förmedlar jag här. https://www.youtube.com/watch?v=8P76ESlH0Io Tillbringa gärna lite tid att spisa runt bland bandets låtar på tuben. Gillar Du blues så kommer Du inte att ångra dig.

Min musiksmak är väldigt bred, från folkmusik med fiol och dragspel till klassiskt. Tocata und Fuga av Bach är en höjdare. Mellan dessa ytterligheter har vi jazz, blues och rock som man kan kalla mittfåran. Keltisk musik är också en musikform som lockar. Människan är väl något av allätare och när det gäller musik är jag nog en av dem. Sen finns väl berg och djupa dalar här också... Men nu är det Blues som gäller!

New face
Jag får uppmaningar via nätet att byta bild för att den jag hade är gammal. Nja inte har jag väl förändrats så de senaste åren att jag är svår att känna igen? Dock nytt face och ny bakgrund så är alla nöjda. Passa på och bytte på facebook också så att det blir lika på båda ställena.

När jag ändå är igång passar jag på med en historia, Ingen julhistoria denna gång utan en så kallad rolig variant..

Det hände sig i den lilla byn att både prästen och byns busschaufför gick bort samtidigt. När de träffades på den andra sidan sa prästen; vi kan väl göra sällskap på vägen? Det tyckte busschauffören var en bra idé. De båda hade mycket att prata om så vägen blev kort. Framme vid pärleporten knackade de på och sankte Per tittade ut med en bister min. Så fick han syn på de båda och när han såg busschauffören sprack hans ansikte upp i ett leende... Välkommen Välkommen utbrast han och omfamnade chauffören, kom in, kom in!

Nu surnade prästen till och sade avundsjukt. Här har man stått i hela sitt vuxna liv och predikat om guds gåvor, och så får chauffören sådan uppmärksamhet!

Sankte Per lade armen om prästen och sa, Nu skall han inte vara sån... Han skall veta att när chauffören kör sin buss, ja då ber alla till Gud!

Speleologi i Villefranche de Conflent!

I natt bestämde vi oss, U och Jag, för att utforska den stora "Jungfrugrottan" i Villefrance de Conflent som ligger i Pyreneérna i södra Frankrike.

Varken min eller U´s fru var intresserade av detta något vådliga äventyr, så vi hakade på ett sällskap av fyra tyska turister ledda av en fransk grottkännare från trakten. Iförda grova kängor och varma jackor, hjälm och pannlampa steg vi ner i den 60 meter djupa grottan. Målet var den madonnabild som kunde ses i det innersta rummet av grottan.

Nedfärden var vacker när våra lampor lyste upp de stalaktiter som hängde från taket. De lyste i färgskalans alla färger. Eftersom det var en turistgrotta så fanns en upptrampad led ned mot botten. Inte alltför svårforcerad, men man fick hålla tungan rätt i mun. Väl nere var det en avsats vi fick krypa igenom, ca 50 cm hög. Liggande på rygg drog jag mig igenom och kom ut på andra sidan i ett stort rum.

När alla väl var igenom fick vi instruktioner om nästa passage som var en klippavsats med ett stup på ca 6 meter på ena sidan. Det fanns en liten klippa vi kunde hålla oss i när vi gick runt kanten, så det skulle vara enkelt att runda hörnet in till det sista rummet. När det blev min tur så klev jag ut på kanten och höll mig fast i den lilla uppstickande klippan. Jag kämpade för att ta mig runt men något måste jag ha fastnat i för plötsligt så föll jag mot botten ivrigt krafsande efter klippan att hålla mig i.

Träffen mot marken kändes hård och jag var som i dvala ett tag.

När jag väl kommit till sans och börjat orientera mig så upptäcker jag att det ligger en massa böcker och annan bråte på botten av klyftan. I klyftans tak ser jag röda siffror 03:46 som jag uppfattar måste vara en tidsangivelse. Sakta vaknar jag upp och ser min egen sänggavel på min vänstra sida. Bok-hyllan till höger är utriven och alla böckerna ligger på golvet tillsammans med annat som förvarades i där.

Nu börjar jag komma till sans och förstår att det hela varit en dröm och att jag helt enkelt ramlat ur sängen. Att gå i sömnen var något jag gjorde som ung men klarat mig ifrån tills nu. Efter 70 har jag börjat igen och bävar lite för vad jag skall hitta på i sömnen. När det pågår så är det så verkligt att jag inte kan skilja drömmar från verklighet.

Fast jag måste säga att det är spännande äventyr jag får vara med om!

Bilar jag haft ...

Tänkte att jag skulle blogga lite om min bilflotta. Det har blivit en och annan bil genom åren. Ett tag köpte, renoverade och sålde jag bilar samtidigt som jag använde dem som bruksbil. Det blev ett antal modeller av Volkswagen och Volvo PV och alla tjänade jag väl inte pengar på heller.

Det började en vår 1962 i Västerås. Någon nämnde att det fanns en krockskadad Studebaker Flight Hawk inne på Olle Olssons Bil och som var till salu. Det var precis en sådan bil som min hemorts store skidåkare, som för övrigt bodde på samma gata som jag, hade 1957. Till och med färgen var densamma. Skadan var en intryckt skärm på vänster framsida och en spräckt vindruta. Eftersom jag då utbildade mig till plåtslagare så trodde jag inte det skulle vara så svårt att fixa till.

Efter kontakt med firman fick jag veta att den såldes av Polisen eftersom den var en del i ett tillslag de gjort. Efter kontakt med handläggaren hos polisen hade jag några dagar på mig att skaffa fram de 850 kronor de bedömt värdet till. 18 år och med 50 kr i handen var 14:e dag så hade jag inte det kapitalet, men fick låna av min svåger det som saknades. Några dagar senare stod en krockskadad Studebaker på parkeringen där jag bodde.

En kamrat till mig hade en bekant som hade tillgång till en verkstad som vi kunde få låna över ett veckoslut. En annan kamrat hade en porto-power så det var bara att köra igång. Fästet som höll skärmen rätades ut och med hammare och mothåll så försvann bucklan. Nu var det bara den trasiga rutan och den skadade lacken som behövde fixas.

Jag gick ASEA´s industriskola och som elev fick man praktisera i produktionen varannan vecka och sitta i skolbänken den andra veckan. Där hade jag som plåtslagare kommit i kontakt med en kille på lackeringen som erbjöd sig lacka bilen mot arbetsbyte, d.v.s. att jag lagade hans bil och stod för färgen. Sagt och gjort. Resultatet syns på bilden ovan!

Rutan var ett problem. Den var svår att få tag på ny. Lyckades hitta en begagnad på Panko Bilskrot i Västerås, men den skulle i också. En ny Glasmästare hade öppnat firma vid östra infarten till Västerås och sade sig vara villig att komma ut och byta på plats. När jag skulle betala sa han att det räckte om han fick sätta sin firmadekal på en av sidorutorna bak, så var vi kvitt.

Nu var det bara ett problem kvar. En annan Studebakerägare sa att glappet i framvagnen inte skulle klara en besiktning. Där satt nållager som var slitna. Han tipsade om Bennströms motor som kunde byta mot bronslager i stället för bara 150 kr. Det var inget annat att göra.

18, snart 19 år med ett totalt utlägg av 1 250 kr, stod jag där med en nybesiktad, väl iordninggjord Studebaker Flight Hawk 1956 års modell och hela världen stod öppen så långt pengarna räckte till bensin förstås.

En annan oro var min far som var inbiten Volvo fan. Hur skulle han ta att jag hade köpt en Amerikanare? Väl hemma med bilen så tittade han intresserad på den och sa: Studebaker .... det var min första bil också!

Världen är upp och nervänd.....

Ja eller är den det?
Vårvintern 2010 är nog den snörikaste jag varit med om i Laxå. Jag minns vintern 1966 i Lycksele när jag var hemma över jul och nyår. Snötäcket var så högt att plogvallarna slog upp över fönstren på nedre våningen. Man fick skotta rent för att kunna öppna dem. Detta var något i klass med den gången. När jag parkerat bilen utanför huset så syntes den inte från köksfönstret. Bildkollaget nedan visar hur det såg ut. Det är taget i Laxå Centrum i början av februari 2010.

I vintern som gått hade vi en grön jul och mycket talar för att det blir så i år också. Det är nog första gången som jag plockat svamp och lingon i november. och fortfarande så är det plusgrader ute även om nätterna närmar sig noll.

Nu tror jag inte att vi sett såna här vintrar för sista gången. Även om den globala uppvärmningen av vår jord hela tiden ökar så har vi vintrar att vänta. Man talar ju om 11 och 33 års perioder så vi har nog ett 2021 att se fram emot. Inte värt att slänga skidorna ännu. Det betyder att runt 2043 så får vi skotta oss ut från vara stugor igen, vi som är med då och orkar lyfta en spade.