Stop!

Ilsket röd lyste varningslampan på instrumentpanelen. Texten Stop med handbromssymbolen tänd. I instruktionsboken står det "Stanna snarast möjligt och kontakta Renault service!". Ja det låter knappast som nåt man ignorerar. Men mitt i natten borta vid ingenstans, vad gör man?

Nu var all bromsvätska borta och bromspedalen kändes som en svamp. Varje gång jag trampade så tog bromsen, men det kändes inte som det skulle. Ny vätska i och det kändes fortfarande likadant men varningslampan slocknade. Så det blev en försiktig tur till närmaste verkstad.

Verkstadsmottagaren hukade sig ner och sa.. Bromsa! Vilket jag gjorde. Fortfarande så lyste inte varningslampan men STOP! ljöd det under bilen.. bromsolja sprutade som en fontän.

Nu skall det sägas att Driftsäkerhet är för mig A och O. Bra däck, bra bromsar och en motor i trim. Det värsta jag vet är scenariot ovan. Dagens bilar är i princip inget för "gör det självare". Tvätta och byta däck på sin höjd, sen är det verkstad som gäller. Allt kan gå sönder och det var vad som hänt. En bromsledning hade gått av. Nu finns det dubbla system på moderna bilar, det var därför jag hade viss bromsverkan, just för att undvika katastrof. Jag minns en WV i min ungdom som plötsligt stod utan bromsar vid färd. Pedalen i botten men ingen reaktion. Handbromsen blev räddaren den gången.

Men detta hade gått för långt när varningslampan tändes. Luft hade kommit in i systemet även för den "friska" sidan och det var därför pedalen kändes som en svamp. Nu är bilen på service så det kommer att ordna sig, men jag undrar varför inte detta upptäktes tidigare. Bilprovningen brukar ju slå ned på minsta "fläck" på bromsledningar och detta kan ju inte ha kommit över en natt! Tilläggas kan att service och så kallad "vinterkoll" sköts kontinuerligt, så jag trodde mig slippa överraskningar. Men som Engelsmännen säger.. Murphy do exist.. och då kan allt hända!

Titta det snöar.. våren är här..

Ja vintern börjar nu släppa sitt grepp om oss här i mellansverige. Men det är inte (säker) vår än. Vi hade ett rejält snötillskott förra veckan och idag snöade det igen. Däremellan började vi titta efter tussilago och vårlök.. men det dröjer nog ett tag innan de blir vanliga. 

Bilden är från förra helgens utflykt och visar att snön ger sig där solen kommer åt. Många vägar var tjälskadade och jag fick hålla hårt i ratten på de mjuka partierna.

Det påminnde om gamla tider i norra Sverige och innan asfalten kom till norra Norrlands inland. Inte ens gatorna i Lappstockholm var asfalterade. Men asfalten kom även till vår gata nån gång i början av 50-talet. Gatan breddades och vi blev av med en del av vår gårdsplan. Det grova gårdsgruset byttes mot asfalt och kallades trottoar. Jag minns att jag tyckte det var mäktigt. Fast upptäckte snart att trotoarkanterna blev upprinnelse till punktering på cykeln. Så allt (lyxigt) nytt var inte enbart av godo.

Varför skola mänskor strida...

Ja det är väl en aktuell fråga i dessa tider?
Om den tändande gnistan enbart bestod av en orsak vore väl problemet enkelt. Nu är orsakerna flera. Religion, politik, makt, pengar, kärlek, hat, avundsamhet och tävlingar (fusk). Till och med sällskapsspel kan uppröra kännslor till ovänskap.... nämn en enda orsak människan inte kan finna en orsak att strida om!

Nu är det väl ändå så att vissa saker är det legitimt att strida om, som tex religionsfrihet, demokrati och mänskliga rättigheter. Det som pågår i norra Afrika just nu är ju kampen om frihet från förtryck och diktatur för demokrati och en rättvisare fördelning av landets naturtillgångar. Och kampen är våldsam. Regimen i sitt förtryck och folket i sin kamp för rättvisa och det finns supportrar på båda sidor.

Långt bort från Svensk frihetsrörelse?

Jag har precis avslutat "Arbetarrörelsens män och kvinnor 1881-2003" och kan bara konstatera att i ett ojämlikt samhälle där grupper med privilegier står mot grupper utan dylika, så växer missnöjet grupperna emellan. De priviligerade ropar ut sin rätt att bestämma över den verksamhet de förvaltar och att bestämma över dem som är beroende av den för sin överlevnad.

Den "liberala" synen på ekonomi är "Mesta möjliga utfall med minsta möjliga insats!". Vinstintresset övergår allt annat. Självklart är detta inte nytt i världsekonomin, möjligen även en förutsättning i en konkrrensutsatt värld. I vart fall så länge efterfrågan är större än tillgångarna. På sikt utarmar detta tänkande vår jord och vår miljö, och när resurserna tryter så behövs inte mycket fantasi för att inse vilka som får avstå från livets nödtorft den dag maten inte räcker till alla. Vi ser detta redan idag där länder med låg betalningsförmåga också har hög sjukdomsandel och en svältande befolkning.

Kampen för människovärde och för sin överlevnad i Sverige vid sekelskiftet, fördes av "arbetare". Män och kvinnor som som varken hade egen bostad eller friheten att bestämma över sina egna liv (Lagen om lösdriveri). Människor som inte hade rätten att deltaga i samhällsbyggandet, fick inte rösta och därmed ej heller hävda sin egen människorätt.

Arbetsgivarna styrde över dem efter sitt eget godtycke och "systemet" var så finurligt upplagt att ju längre en arbetare arbetatde åt sin "Herre" ju mer skuldsatt blev han. Skulden gällde inte enbart arbetaren utan hela hans familj och skulderna ärvdes av sönerna som på så sätt blev bundna till "Bruksägaren". Detta blev brukets försäkran om tillgång på framtida arbetskraft. Vräkning skedde på dagen om bruksägaren kom i olag med arbetaren och följde inga förtursregler. Arbetaren var "saklös" och kunde inget göra till sitt försvar.

Det var i skenet av detta arbetarna organiserade sig och protesterade mot orättvisorna. Det som gjorde att militär användes för att stoppa arbetareprotesterna och som sedermera ledde till skotten i Lunde.

Vad som skapade vändningen måste ändå ha varit någon form av moral och rättvisepatos i samhället. Ty hela polis och militärväsendet stod på etablissemangets sida. Hade moralen varit att det var rätt att skjuta på protesterande arbetare, så hade inte vändningen skett efter händelsen i Ådalen. Eller var det så krasst, att etablissemanget var rädd för nåt liknande revolutionen i frankrike, där de flesta potentater hamnade under Giljiotinen? Kanske en symbios av både rädsla och moralisk insikt?

Efter detta kom Socialdemokraterna till makten och regerade relativt ostört under ca 70 år. De byggde sin politik på "folkhemmet" och strävan var att avskaffa de sociala hindren mellan människor av olika bakgrund. Frihet, Jämlikhet och Broderskap. Du som är ung idag och har vuxit upp i Sverige, har vuxit upp  i ett samhälle format av Socialdemokratiskt reformarbete.

Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen är tillkomna under denna period och syftet var att trygga framtiden för de människor som av olika anledningar blev skadade i arbetslivet, sjuka eller arbetsösa. Tanken var att detta var en reform för alla människor oavset börd eller utkomst.

Sen kom "Det Nya Arbetarepartiet" de "Nya" Moderaterna och Alliansen med sin "Arbetspolitik". Bakom denna fasad ligger föreställningen att alla kan (och skall) arbeta. Oavsett om du sitter i rullstol, har cancer eller ryggmärgsbråck eller någon anna svårt handikappande sjukdom, så förutsätts Du bidraga till Din egen försörjning. Skillnaden är endast den att om Du kan (och får ett arbete) så kan Du aldrig komma upp i en försörjningsgrad i jämförelse med den som är helt frisk.

Det nya arbetarepartiet har inte den historiska förankring som präglar arbetarrörelsen. Solidaritet mot dem som inte har samma villkor som dem som har arbete, finns inte i deras politik. Det är tydligt att strykgrupperna är sjuka, handikappade, arbetslösa och pensionärer. Det är dom som skall "betala" vinsterna för "arbetslinjen".

Förändringen av arbetslöshetskassan är en motsvarande ideologi som gick alliansen rätt i händerna. Genom avhoppen så tvingas alla som förlorar jobbet att snarast söka arbete för sin försörjning. Det finns inget utrymme för att leta liknande arbete på hemma plan utan direktiven är att ta det arbete som finns där det finns, även om det innebär en splittring av familjen. Småbarn i familjesituationen är inget hinder. Färre och färre grupper lever på socialförsäkringssystemen och de som gör det kan knappast överleva på dem. Kronofogden är ett aktuellt hot vilket bevisas av statistiken.

Neddragningen av försäkringskassans kontor i landet (300 skall bort) och övergång till digitala tjänster är det som nu sker. Förutom att alla människor inte har datorer uppkopplade mot internet så kommer detta att innebära hundratals arbetssökande på den öppna marknaden (Begreppet arbetslös finns väl inte längre?). vad kommer att avregleras härnäst? Arbetsförmedlingen?

Som man bäddar får man ligga sägs det, och det är väl alla som röstat på alliansen som "bäddat". Tyvärr är det den bädden vi alla får ligga i oavsett vad vi röstat på. Allians för Sverige säger man.

Vems Sverige?

Ha dé gott de som kan...

Long time no see..

Ja det har varit mycket nu ett tag och då har Bloggandet fått stå åt sidan. Ändå finns där tid för rekreation och upptäckarglädje. I Dessa avregleringars tidevarv gläds jag särskilt åt denna bild!

Det var en så vacker söndag och vi tog en tur med kameraväskan i ena handen och kaffetermosen i den andra. Vi åkte vägar vi färdats på för 33 år sedan. Då var det sommar och bad vi letade efter, nu var det vintriga vyer för kameraögat. Vi passerade sjön Skagern på dess nordöstra sida och hamnade till sist i Åtorp där denna bild är tagen. Skylten sitter kvar men huset ser mer ut som ett bostadshus. Ändå kul att se hur en "riktig" Post ser (såg) ut.

Ha dé gott
Charles

Det dolda förtrycket..

Den Käre Freud som kallas psykoanalysens fader, delar in jaget (medvetandet) i bl.a. medvetandet och undermedvetandet (fast med annan terminologi – Överjag och Underjag). Det är i det undermedvetna som våra värderingar gömmer sig. Det medvetna ser och analyserar medan det undermedvetna sätter etikett på det vi ser och hör.

Jag skriver ett antal titlar nedan. Fundera över personerna bakom titlarna och för sök att skapa en inre bild av dem, så kommer jag till saken sen.

Polis                                         Professor

Brandman                                 Ingenjör

Chaufför                                   Rektor

Svetsare                                   Ekonom

Målare                                     Konstnär

Förmodligen har Du en uppfattning om dessa yrkeskategorier och kan lätt skapa en bild av personerna bakom dessa yrken. Jag fyller på med en liten historia för att belysa frågan ännu mer.

En far är ute med sin son på årets första motorcykeltur. Det slutar inte bättre än att båda hamnar i diket och hämtas av Ambulans. När sonen skall undersökas utropar läkaren; Men herre Gud, det är ju min son!

Hur Hänger detta ihop?

Har Du lösningen på problemet så förstår du vad detta handlar om. Om inte så läs titlar och berättelse en gång till. Gå inte vidare i texten förrän Du hittat lösningen eller ”sitter fast” i problemet.

Det är vår kulturella bakgrund och vår religiösa skolning som sätter gränserna för hur vi gör bedömningar av skeenden i vår omgivning. Bärare av denna påverkan är våra föräldrar, lärare och kamrater. D.v.s personer som vi litar på. Genom dessa personer ”ärver” vi, i generation efter generation, en sorts skyddsmekanism som möjliggör för oss att snabbt bedöma det vi ser hör eller upplever. Etiketterna eller värderingarna är en del av vår riskbedömning. Värderingarna ligger i vårt undermedvetna och påverkar vårt omdöme blixtsnabbt, utan att vi behöver tänka på det.

Nu till lösningen:

Det är kvinnor som är lösningen på de här angivna problemen. Alla nämnda yrken har kvinnliga utövare men av någon anledning måste vi tala om det för att vi skall se det. Kvinnlig Polis etc. Utan denna ”förklaring” ser de allra flesta av oss en Manlig bärare av yrkesrollen. Att kalla detta för ”förtryck” kan kanske upplevas som överord, men genom att inte se på verkligheten med samma ögon, beroende av kön, så påverkas vår bedömning av de fördomar vi bär på, utan att vi är medvetna om det. Deltager vi i en beslutsprocess med dessa ”värderingar” bakom våra beslut, så är vi en del av det dolda förtrycket.

Ha dé gott

Charles

En bit in på det nya året..

Motljusbilder är knepiga att ta om man inte har filter för det. Moderna digitala kameror har ofta en inbyggd funktion som gör det möjligt, men det är knepigt att få det rätt. Ett porträtt är svårt att ta i motljus utan att belysa motivet och landskap brukar kunna försvinna in i ljusskenet utan att det syns vad som är motivet. Detta foto är jag dock rätt nöjd med. Hela horisonten syns och solen dominerar inte bilden. ISO 100 och bländare F/9 och tiden 1/320 sek. Bilden är inte manipulerad med Photoshop, men det går att skapa roliga varianter med lite bildtrolleri.

Det går fort nu tycker jag. Idag har vi "julat" av och det ser ut som vanligt inomhus igen. Lite sorgesamt men ändå nödvändigt. Senare skall ytterbelysningen bort och då skall det även vara "av-julat" utomhus. Tretton helgen är på något vis en tidsmarkör även om julen varar än till "påska", som visan säger. Ja fastan i alla fall!

Ha dé
Charles

Så var denna julens prestation avslutad..

Varje jul brukar vi köpa ett pussel. Vi började med ett 500 bitars julen 1980, sen blev det 600, 800 och nu har det blivit 1000 de senaste tio åren. Det tar lite olika lång tid. Som värst har vi hållit på till trettonhelgen. Nu lade vi klart denna idag 30 december kl 18.00 ca. Börjar gör vi på Juldagen efter lunch.

Motivet denna gång är Venedig. Det som var svårast var stenläggningen till höger i bild. Ett år hade vi en landsbygdsbild från Österike. Många bitar med i stort sett samma mönster. Det var nog den som krävde fram  till trettondagen. En del brukar rama in sina pussel och hänga på väggen. Om vi gjort detsamma hade vi inte behövt tapeter och det hade nog räckt till fasaden också... Ja nu överdrev jag väl lite kanske.. men det har blivit några pussel lagda sedan 1980.

Nu avslutar jag med att önska er alla Ett riktigt Gott Nytt År!

Ha dé

Charles