Advent betyder väntan!
Väntan på julen, den högtid som i den kristna världen betyder Jesu födelse, men som har kommit att mer handla om Tomtens intåg i vardagen än en religiös betraktelse av den kristna kyrkans största händelse, födelsen av Guds förkunnare och kyrkans andlige ledare, Jesus.
I mycket handlar julen om julklappar och mat. Konsumtion över det vanliga. Familjesamvaro i frosseriets tecken. Fast alla har inte den möjligheten. Hemlösa och ensamma i alla åldrar tvingas till en annan upplevelse än gemenskapens, värmens och glädjens högtid. De gemensamma julfiranden som olika församlingar och frivilliga ordnar är tidsbestämda. De har ett slut innan kvällen är tillända.
De som har återvänder till sitt vardagliga liv medan de som inget har återvänder till sin tomhet. Förhoppningsvis lite mättare och med en varmare tröja eller ett par bättre skor som skänkts från det överflöd som de som har, inte längre finner användning för.
Världen är inte rättvis. De gåvor som jorden förser oss med är inte rättvist fördelade. Var och en är sin egen lyckas smed och det den rike frivilligt avstår från, tillfaller inte alltid de bäst behövande utan oftast dem som står närmast tillhands. De som är starka nog att stå först i kön.
Det påminner om en fras i en av Hasse Alfredssons monologer; "Alla tänker bara på sig själva - Det är bara jag som tänker på mig". På nåt sätt sätter han fingret på ensamheten och utanförskapet. Då tänker jag inte på det utanförskap regeringen verkar tagit patent på, utan det verkliga utanförskapet, att stå utanför den sociala gemenskapen.
Ett annat tankesätt jag möter, som är baksidan på att alla är "sin egen lyckas smed", och som avser dem som inte lyckas, är åsikter om att fattigdom är ett självvalt förhållande som inget har att göra med den självtagna rätten att sko sig på andras arbete. Där obegripligt generösa bonusar står i skarp kontrast mot de ersättningar som betalas för ett arbete som är både slitsamt och inte alltför sällan även en hälsorisk för sin utövare.
Drömmen om Edens lustgård där alla har samma förutsättningar och där alla delar lika, är tyvärr en utopi! Det spelar ingen roll vilken politisk "etikett" man sätter på samhällsbilden, allas lika värde enligt den Marxistiska devisen om "Åt var och en efter dennes behov - Av var och en efter dennes förmåga" är och förblir en utopi. Men en vacker dröm är det så här juletid!
Tyvärr får jag konstatera att jag kommer att ge bort julklappar, jag kommer att frossa i julmat även detta år och jag kommer att bidra till miljöförstöringen genom att pryda mitt rum med glittrande julstjärnor, både i gran och i fönster. Jag kommer inte att stå vid nåt soppkök eller deltaga i någon av de alternativa julfiranden som erbjuds ensamma och hemlösa. Men jag har skänkt en slant i några av de bössor som cirkulerat och köpt Lion´s jultia som visserligen gav mig vinst, men som i det stora hela hjälper insamlingen till behövanden.
Ha en riktigt god Jul
Charles
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar