Snopet..

Idag var det planerat Biobesök. Uppföljaren till "Män som hatar kvinnor", "Flickan som lekte med elden" gick på biografen. Så vi slängde i oss fredagsmidd´an med efterföljande kaffe och kanelbulle för att hinna i tid till biografen.

Väl framme tyckte vi att det såg mörkt ut och bara några få bilar på parkeringen. OK då blir det inte svårt med plats i alla fall sa vi. Hustrun har svårt för våldsscener och vill sitta nära utgången utifall att sas.

Orsaken är troligen följande...
När vi var nygifta så var vi på teaterresa till den stora huvudstaden och såg en samhällstillvänd historia (Det var så på 70-talet) som hette "IK Kamraterna". När den unge talangen bars in på bår och tränaren antydde att han brutit ryggen, hörde jag ett snarkande ljud vid min sida.

Det var min hustru. Först trodde jag att hon somnat, men det var inte riktigt de ljudet. Nej hon hade svimmat och låg i en konstig ställning i bänken, fastklämd av bänkraden framför oss och av de som satt närmast förstås.

Alla som har försökt få ut en lealös avsvimmad person från en fullsatt teatersalong med bänkar liknande de i en biograf, vet vad jag talar om när jag säger att det blev svettigt. Dessutom var hon höggravid, vilket inte gjorde det lättare.

Uppvaknandet blev dramatiskt med en massa folk som stirrade. Även skådespelarna kom av sig och vi insåg snart att det var vi som hade tagit över föreställningen.

Ja det vill ingen av oss uppleva igen så när det finns ett visst våld i det som erbjuds, så brukar vi normalt "splitta" oss. Det brukar gå en "Love Storyaktig" film på nån av de andra biograferna.

Men sen är det vissa filmer där vi läst boken som vi båda vill se, och då ser vi till att flyktvägarna är öppna.

Hur gick det då?

Jo det visade sig att föreställningen var inställd. Filmen hade fastnat någonstans efter vägen och inte kommit fram. Så det satt en lapp på dörren som berättade just detta.

Det var bara att åka hem igen till "Morden i Midsommer" och Skavlan.
Ett inte helt oävet substitut.

/Charles