Xanadu vid världens ände....

På FN föreningen kom diskussioner om männskliga rättigheter in på olikheter mellan länder och mänskliga kulturer.

Hur religionen påverkar synen på vad som är rätt och fel och hur kulturella skillnader leder till olika tolkningar av samma sak.

Hur det ur krigarfolken föddes en kultur som blev helt igenom fredlig. Hur Tibetanernas kultur förändrades från fruktat krigarfolk till fredliga munkar.

Osökt hamnade vi då på Marco Polo och hans resor genom österland.

William Dalrymple har skrivit en bok om en Resa till Xanadu - i Marco Polo´s fotspår, och här finns en märklig historia nedtecknad. En berättelse om de tre vise männens besök i Bethlehem och Jesu krubba vid tiden för Jesus födelse.

När Marco Polo kom till Saba fascinerades han av berättelsen om de tre vise männen som skulle ligga begravda i staden. Han berättar: De är begravda bredvid varandra i tre stora och präktiga sarkofager... Kropparna är mycket väl bibehållna och har ännu hår och skägg. En av dem heter Jaspar, den andre Melchior och den trede heter Balthasar.

Det var från staden Saba i Persien de "vise männen" bröt upp för sin resa till en profet som skulle ha fötts i landet i väster. Det var tre kungar som gav sig iväg, var och en bärande på en gåva, guld, myrra och rökelse. Det låg en fråga bakom varje gåva enligt berättelsen. Tar den nyfödde profeten guld, är han en jordisk konung, tar han rökelsen är han en gud och tar han myrra så är han en människa.

När de fann jesus gick de in med sina gåvor var och en i taget och fann till sin förskräckelse att han visade sig i samma ålder som besökaren men när de gick in alla tre så visade han sig i sin rätta ålder, 13 dagar gammal. Eftersom Jesus tog emot samtliga gåvor var han både en gud och en människa tillika kung, vilket imponerade på de vise männen.

I gengåva fick de en sluten ask med något innehåll de inte fick titta på förrän de kom hem till Saba. Här uppkommer den underligaste delen av historien för den anknyter till upprinnelsen av zoroastrismen.

Efter flera dagsresor kom de tre männen till en oas och sa till varandra att de ville se vad Jesusbarnet givit dem. De öppnade asken och fann i den en sten. Avsikten med stenen var att de blivit upplysta om att Jesus var den sanne guden, den sanne människan och den sanne konungen och att deras tro måste vara fast som en sten. Men då de inte ännu förstod att detta var stenens budskap slängde de den med besvikelse i en brunn.

Strax slog från himmelen ned en eld i brunnen och antände den. Med förskräckelse insåg då kungarna att stenen hade en både stor och helig betydelse. De nådde inte stenen för att brunnen stod i brand. Därför tog de av elden och bar den med sig under resten av sin resa. Hela tiden underhöll de den och lät den inte slockna. Så bildades en ny religion i en ny och mycket rik kyrka där varje offer som bars fram antändes med denna eld. Cala Ataperistan (Kashan)-Elddyrkarnas slott. Zoroastrismen som religion var född.

Det som var märkligt med berättelsen var att Marco Polo med sin historia ändrade den katolska betydelsen av de tre "vise" männen till tre kungar. Det persiska ordet "magoi" som Matteus använder betyder inte "vise män" menade han, och de avbildningar som finns av de tre vise männen visar män i kläder som är karaktäristiska för högt uppsatta Perser vid tiden för kristi födelse.

Detta får mig att fundera över om Marco polo hölls fången av katolska kyrkan till sin död, enbart för att inte uppgifter i strid mot den Katolska kyrkans världsuppfattning, skulle nå de breda lagren?

Detta hände sig under Inkvisationen och de skrifter som hölls hemliga för alla utom påven och de högsta inom katolska kyrkans prästerskap, kan ju mycket väl ha varit Marco Polos nedtecknade berättelser? I Rosens namn (Bok och film) beskrivs inkvisationen och kampen mot kätteriet - irrläror som äventyrade den Katolska kyrkans makt. Sanningshalten kan man bara gissa sig till.

I alla fall är det en intressant och fantasieggande historia.

Ha dé gott
/charles