Myten om den goda människan...

Människan är i grunden en social varelse.. stod det! Vad betyder det? Att vi normalt sett är osjälviska och inte söker vårt eget välbefinnande i första hand? Att de som i första hand ser till sig själva är asociala egoister?

Jesus, enligt bibeln, sade; ”Om någon slår dig på Din högra kind, så vänd den vänstra till”. Jag är rätt säker på att Hunnern Attila, Djingis Kahn, Röde Orm eller Sitting Bull inte skulle ha lytt de orden. Inte för att de är onda, utanför att de inte vill riskera att förlora sin ledarroll. Den som vågat höja handen mot dem hade nog inget att vinna utan enbart allt att förlora. Omvänt tror jag det kunde varit deras räddning att inte sätta sig upp mot överheten och att foga sig utan protest. Då får orden kraft!

Vi har ett socialt liv. Vi har regler för detta och vi eftersträvar genom dessa ett socialt accepterande. Att bli uppskattade för det vi gör och för det vi står för. Men är det en dygd eller en självbevarelsedrift? Är vår strävan efter acceptans osjälvisk och utan egoism?

I människans ursprung levde vi ”ur hand i mun”. Det vill säga att vi åt det ätbara vi fann under vår vandring. Vi var nog inte villiga att att släppa ifrån oss det vi funnit utan strid. Trots att vi levde i flock tillsammans med andra människor var nog den egna magen viktigare än de andra individernas. Men genom samverkan lärde vi oss att döda större djur att dela bland alla i flocken. Hur rättvis fördelningen var är nog en ännu obesvarad fråga. Gruppers kamp mot varandra för att säkra livshabitatet är ju historiskt bekräftat, liksom deras inbördes samverkan mot större fiender. Mäktiga män eller klaner har under alla tider haft en särställning med privilegier andra inte haft.

Naturfolk idag som lever i stammar eller i grupper, delar på ett sätt som förefaller osjälviskt. Är det en inneboende känsla, ett slags urbeteende, eller ett inlärt beteende för att få vara en del i gemenskapen i gruppen?

Ser man till hur vi skaffar vårt dagliga bröd idag, så finns där inte många som lever ”ur hand i mun”. Vi i den industrialiserade världen gör helt andra sysslor. Vi har organiserat oss och arbetar åt någon annan för vilket vi får betalt i valuta. Av pengarna köper vi sen det vi behöver för vår överlevnad. Endast ett fåtal av oss odlar mat eller föder upp slaktdjur. De stora mattillverkarna är ofta världsomfattande bolag med Axfood och Nestlé som exempel.

Ser man till deras affärside så handlar den inte om att förse världens hungrande med livsmedel. Nej det handlar enbart om att tjäna pengar genom att producera mat billigt och sälja dyrt, och man är beredd till drastiska metoder för att säkerställa att det är det man gör. Det finns skrämmande exempel på avtal i fattiga länder där företagens intressen övergår den svältande befolkningens behov. Där de fattiga står som de ständiga förlorarna i kampen om överlevnad.

Alltså samma kamp som under stenåldern men under helt andra dimensioner.

Det måste vara fel att bygga en politik eller ett samhällssystem på myten om ”den goda människan” Ja myten om ”den goda Guden” likväl. Jag vet inget som upprör människor till den grad att de mördar andra människor i blint raseri, som just religioner. Både Bibeln och Koranen har i de fallen några mörka kapitel om hur Guds ordning skall upprätthållas på jorden.

Om man i stället ser människan som en egoistisk varelse där självförverkligandet är det högsta målet. Då faller många av bitarna på plats. Om man ovanpå på det stiftar ett regelsystem som förhindrar att jakten på självförverkligande går ut över andra människor, fattiga eller rika, i den egna sfären eller i andra länder. Alltså ett globalt regelsystem som förbjuder människor eller stater att profitera på andras olycka, då skulle vi kanske kunna skapa en bättre värld.

Fast det vore väl en dröm för bra för att vara sann?