Ondskans fasad ..

Händelserna i Oslo är svåra att ta till sig.

Först när händelsen knöts till islamistisk extremism, så anades ett motiv kring Afganistan insatsen, Muhamedbilder och närvaron i Libanon. Jämförelser gjordes med händelser i Madrid och London, ja även USA. Men när sedan bilden av en ensam Norrman fasades ut över världen, så förändrades den bilden.

Bilden av en helt vanlig kille med ett öppet ansikte visar inget av det hat som måste dölja sig bakom det utförda attentatet. Hur en person kan förmå sig att kallblodigt (öga mot öga) avrätta 80-talet ungdomar förblir en gåta. Självfallet ligger någon form av störning bakom ett sådant beteende, men ändå, det måste till en total empatibrist för att kunna genomföra dådet. Framtiden kommer att visa om den misstänkte är gärningsmannen och vad det i så fall var som drev honom till att utföra dådet. Det är inte min mening att döma personen på förhand.

Men man känner avsky och skräck inför dådet. Vilken skräck ungdomarna måste ha upplevt när kamrater kring dem mördades och när de fann sig själva stå inför sin bödel, att de var mördarens mål. Den mördare de först trodde var deras räddare för att han var iklädd polisuniform, men som visade sig vara gärningsmannen.

En annan känsla som dyker upp är de anhörigas upplevelser. Att höra på nyheterna vad som pågår och veta att ens egna barn befinner sig på platsen. Jag kan knappt föreställa mig den oro som måste drabba dem.

Ännu en tanke som kanske inte de flesta tänker på är gärningsmannens anhöriga och vänner. Nästan lika hemskt måste det vara att plötsligt se sin egen bror, son, sonson, dotterson, bästa kompis och kanske även sin käresta, vara misstänkt för att begå dessa vansinnesdåd. Ingen rök utan eld är ju ett vanligt uttryck som i detta fall smittar av sig på personer i den misstänktes omkrets. Oftast finns det ingen som helst anledning att göra dem delaktiga i dådet eller till det som ledde fram till det.

Nu är den stora frågan VARFÖR?

Naturligtvis har den frågan inget acceptabelt svar. Det enda svaret kan leda till är uppmärksamheten kring personer med fanatiska idéer och hur samhället skall kunna skydda sig emot dem. I ett demokratiskt samhälle får man ju bära på extrema idéer och även framföra extrema lösningar på upplevda problem även om de är rena fantasier. Det är först när man skrider till handling som gränsen passeras och ett brottsligt scenario uppstår.

Om man skulle fängsla alla med extrema idéer så bryter man emot allt det som vi kallar mänskliga rättigheter, rätten att tänka och tycka vad man vill, och dessutom, vem bestämmer när en idé är extrem eller inte?

Samtidigt måste vi skydda oss mot händelser som denna. Människor skall inte behöva mista livet eller berövas sin frihet för att någon eller några tar sig rätten att förverkliga sitt samhälle och sina idéer eller bestraffa dem de anser bidraga till en oönskad samhällsutveckling.

Frågan är kanske enkel men lösningen är inte enkel!

Det jag ser som sammanbinder detta attentat med andra attentat (11 september) begångna av t.ex. islamska fundamentalister, är bristen på empati och verklighetsförankring. Händelsen drabbar oskyldiga och verkar syfta till att förändra samhället. Det riktas inte mot en individ eller har ett ursprung i offrets handlande. Offret är bara en symbol och det spelar ingen roll vem som drabbas. Det man vill straffa är en religion eller ett politiskt system - eller båda!

Det ingen av extremisterna verkar förstå, är att det bara väcker avsky för dem eller de som utför eller ställer sig bakom handlingen. Vem vill tillhöra ett politiskt system eller en religion som mördar oskyldiga?