Färdiggrävt för denna gång,,

Detta har en historia som är något modernare än 14-1500 tal. Den historien handlar om att dokumentera och visualisera den historia platsens dolda skatter. Ja inte skatter i form av silver och guld, utan skatter i form av fornlämningar som bekräftar de berättelser som genom generationer gått i arv från  person till person. Berättelser som handlar om dem som levt på platsen och vika gärningar de utfört.

Det började med att jag fick anställning som fritidschef i Laxå 1979. i Den sysslan låg bland annant ansvaret för verksamheten vid sockenstugan, som är belägen på den historiskt intressanta platsen vid Borasjön eller Bodarnesjön som den också kallas. Hemvistet för den kände (ökände och fruktade)  Ramunder. Redan nu skall sägas att det inte är historiskt fastlagt vilken Ramunder vi talar om för det finns flera platser som gör anspråk på Ramunder "hin onde" varav denna är en av dem. Dock skall här finnas lämningar efter en Ramunder, rik och mäktig, som verkat här och styrt över ett stort område och som enligt sägnen gett namnen åt sjön Skagern och Borasjön efter hans döttrar.

Nåväl under början av 80-talet blev jag uppringd av en person från Riksantikvarieämbetet som var här för att gräva ut en Kavlebro i en av Hasselfors Bruks nyöppnade mossar (torvtäkt). Han hade läst om Ramundeboda och ville se platsen.

Vi möttes vid sockenstugan och gick för att titta på utgrävningarna från 1912. Hans engagemang och historiska kunnande smittade snabbt av sig på mig. Han konstaterade att det som var synligt inte räckte för att täcka historiska fakta. Att sjön måste vara dämd och att det måste finnas mer i marken som man inte fått fram vid 1912 års utgrävningar. Jag började inse att platsen hade mer att ge än vad som nu framgick och försökte senare intressera länsstyrelsen (som har det regionala ansvaret och pengarna) för en förnyad utvidgad utgrävning. Men det var färdiggrävt fick jag till svar, inget svar på mina förhoppningar dessvärre. Åren gick och jag bytte jobb och blev som pensionär engagerad i Hembygdsföreningen.

Under slutet av 1900 talet reparerades Munkarnas valv och under början på 2000-talet reparerades det som kallas  Munkarnas mur. Tidens tand hade gått hårt åt muren och valvet och det var rasrisk som drog igång de första arbetena. Sedan kom tankarna på en vidare utgrävning och dokumentation av området upp till diskussion. Det hela ledde sedan till att länstyrelsen började gräva på fler områden och att man beslutade att göre en bättre visualisering av platsen än vad som tidigare var fallet.

Länsstyrelsen, Kommunen och Hembygdsföreningen hade hösten 2010 en sammankomst i Casselgården där man redovisade sina avsikter med platsen, vad man tänkte fortsätta med och vad man funnit vid utgrävningarna. ca 70 personer visade intresse och kom till mötet. Det som då stod på dagordningen var färdigställandet av  valvet och utgrävning av en kulle man hoppades innehöll en tegelugn och en kalkugn.

Resultatet ser Ni på bilden.

Nu återsår bara färdigställande och uppskyltning. En referensgrupp är bildad för att hantera skötsel av området och det planeras guidning och bygdespel för att levandegöra platsen ännu mer. Det ser ut som om mina drömmar från början av 80-talet nu förverkligas.

Jag rekommenderar ett besök nu i höst eller senare i vår då åtgärderna har satt sig och blivit en naturlig del i området.

Ha dé..