Jag måste ha vaknat på fel sida i morse....

Dagen förflöt OK och efter att hustrun kommit hem och vi ätit vår kvällsvard så kom TV´n igång. Det började bra med ”Halv åtta hos mig” ett program där man sätter samman 4 helt obekanta individer. Två herrar och två damer som sedan får bjuda varandra på mat medan TV filmar tillställningen. Efter respektive bjudning får gästerna sätta poäng på kvällen. Den av dem som får högst poäng efter fyra bjudningar, vinner 15.000kr. Trevligt och roande samt väldigt socialt.

Sen 20.00 ramlade vi in i ”Robinson tävlingen”. Här borde jag gått och gjort nåt annat. Men efter 10 minuter var adrenalinet i topp. Programkonstruktören är en Engelsman, Charlie Parson, och tävlingen heter på engelska Castaway och förekommer i en mängd länder. Det det hela går ut på, enligt programidén, är överlevande!

Men det är inte det som händer i rutan. Scenariot är i stället det motsatta.

Den som utses till årets ”Robinson” vinner en halv miljon kr. Så med det upplägget som denna dokusåpa har, så gäller det att dels vinna tävlingar för att få immunitet och dels att rösta bort medlemmar som hotar ens egna möjligheter att vinna. Detta leder till pakter, grupper som går samman för att aktivt rösta bort sådana som utgör ett hot mot dem själva för att sedan på slutet förråda varandra i pakten till förmån för sig själva.

Resultatet blir intriger och falskhet. Att dem som faktiskt har största förutsättningarna att klara en verklig situation på en öde ö, är de som röstas bort först. Kvar blir intrigmakare och taskspelare. Människor som i grunden är opålitliga och som är beredda att offra all sin heder för en vinst i Robinsonfinalen. Hela upplägget är moraliskt förkastligt, men det ligger väl i tidens tand! Vissa av dessa personer har arbeten som möter Dig och Mig i vardagen. Jag skulle definitivt inte lita en sekund på nån av dem. Även om ”såpan” är ett spel, så får de dessa personer att visa sitt rätta jag. Ränderna går aldrig ur en Zebra säger ju ordspråket.

Tänk om det i stället hade gått ut på att rösta fram den man tyckt varit en värdig ”Robinson” kandidat under kvällens avsnitt och att de som fick lämna var de som hade minst antal sammanlagda poäng. Då skulle man poängtera social kompetens och förmåga att lösa överlevnadsproblem i stället för falskhet och personlig dekadens.

Sedan så såg vi ”På bar gärning”. Ett program av ”Dolda kameran typ”. Programmet visar hur vi reagerar på olika företeelser i vardagen. Alltså om du eller jag ingriper när någon annan gör nåt vi anser vara fel. Tex om två mobbar en tredje, om någon uppträder illa mot andra på en restaurang etc.

Denna kväll handlade det om spraymålning av offentliga miljöer, sk taggar. Alltså inte renodlade Graffiti bilder utan rent ”kladd”. Om ett par som uppträdde illa på en servering och om personer som ”fått fel på bilen”. Hur och om vi möter dessa. Det som satte fart på adrenalinet denna gång var det som folk sa när de kontaktades av reportrarna. Man vet ju inte vad som händer om man lägger sig i!

När jag växte upp så tog närmaste vuxen tag i situationen om man gjorde nåt dumt., det var aldrig frågan om att protestera. Ingen skulle ha stöttat den som gjorde en dumhet. Alla tog avstånd, även kompisarna. Man ringde hem till föräldrarna, talade om vem man var och berättade och föräldrarna kom aldrig på idén att polisanmäla den som ringde för förtal eller för övergrepp för att de tog tag i den som busat.

Det handlade inte om misshandel utan ett fast tag i armen och en utskällning. Det var på den tiden man lät bli att bråka med den som sade att han gav sig eller var neutral och gruppvåld var inte att tänka på.

I dag viker folk undan. Om någon säger något så blir de hotade och om någon åker dit för snatteri eller skadegörelse så dröjer det inte länge innan familjen till den som anmält drabbas av gängets raseri. Sönderskurna bildäck, förstörda cyklar, stenkastning.. ja det finns ingen hejd. Det är OK att sno någons mobiltelefon, men om den som blivit av med den anmäler så kallas det att ”Tjalla” och det är inte acceptabelt. Det är viktigare att roffa åt sig än att vara schysst. Allt i bästa Robinson-anda!

Det är nu man tycker att det är rätt skönt att man är gammal och snart lämnar detta bakom sig. Fast man borde tmfn protestera!