Tut... Nu går tåget!

 

I kväll är det hembygdskväll i Ramundeboda Laxå Hembygdsförening. Det brukar locka ett 50-tal deltagare. Vi har olika program  som varierar från sång och musik till föreläsning i nåt ämne som berör hemorten. I kväll handlar det om västra stambanan. Den uppfördes under 1850-60-talet och den sista delsträckan invigdes i november 1862. Då var Laxå stationsort och stinsen Rundberg tog emot invigningståget. Det är det som mötet handlar om, 150 år av järnvägshistoria i Laxå.

Historien är slumpartad. Det som hänt har självfallet hänt och kan inte ändras men orsaken till att det blev som det blev är ofta enskilda händelser av en slumpartad natur. Det var inte tänkt att Laxå som det är idag skulle finnas som bruksort. Men Victor Cassel som var bruksdisponent på Laxå Bruk Aktiebolag vid tiden för järnvägens byggnation ville inte låta tillfället gå förbi. Han var god vän med järnvägsbyggaren Gustav Nerman och enligt obekräftade källor kom herrarna överens om en annan dragning av järnvägen och förläggning av stationshus än vad Kunglig Maj:t förordnat. När den högste ansvarige för hela bygget, Nils Ericson (för övrigt bror till uppfinnaren John Ericson) godkänt ändringen, blev det som det är idag. Det intressanta är att ändringen skedde utan Kunglig Maj:ts vetskap.

Nåväl, hade inte dessa herrar träffats och samtalat om hur förträffligt det vore om Laxå Bruk AB hade tillgång till en omlastningscentral och ett stationshus, så hade troligen inte Laxå som ort funnits. Kyrkan och poststationen låg fortfarande vid den gamla klosterplatsen och Bodarne gästgiveri, som vid denna tid var mötesplatsen för resande med häst och vagn. Stationen var dock tänkt att ligga vid Stavåna ca 5 km öster om Laxå. Här delade sig vägen för dem som skulle resa norrut mot Svartå och vidar uppåt i landet.

Sen gick det som det gick! Järnvägen krävde folk, folk krävde bostäder och service så stationssamhället växte. Det är faktiskt en stins som planerat samhället och inte en arkitekt och samhället är byggt med järnvägen som centrum. Det känns lite avigt att ta sig in i det som idag är Laxå centrum om man kommer från E-20 men helt naturligt när man kliver av tåget.

Det beslut som Nils Ericson fattade på herrarna Cassel och Nermans inrådan fick ödestigra följder för Bodarne. Under 1899-1901 flyttades kyrkan från Bodarne till Laxå där den ligger idag. Sen byggdes järnvägshotellet och posthotellet i anslutning till järnvägsstationen och Bodarne Gästgiveri blev av med både kunder och posthantering. Så det som fick Laxå att glänsa fick Bodarne att falla i träda.

Sådan är historien. Starka människors insatser och i viss mån även slumpen har en avgörande inverkan på hur framtiden formas.

Fast Bodarne eller Ramundeboda Klosterruin som vi säger idag, är väl värt ett besök. Här kan man känna historiens vingslag från tiden före 1860 och den nya sockenstugan har en servering öppen sommartid så att även kroppen kan få sitt. Här finns möjlighet till guidad tur runt området och en badplats för den som önskar ett svalkande dopp.