Sagan började med jag och min bästa kompis i tonåren stod och spanade på vår stads store skidåkare, Sture Grahn´s bil, vilken var en Studebaker Flight Hawk och året var 1956. Vi sa båda att en sådan skall vi ha när vi fyller körkort. Kompisen måste ha glömt sin önskan ty hans första bil blev en Isabella Borgward.
Jag i min tur hittade en krockad Studebaker på Olle Olssons Bil i Västerås. Eftersom jag gick och lärde mig till plåtslagare trodde jag inte det skulle bli nåt större problem att reparera den om jag bara kunde hitta någon stans att vara under reparationen. Via en kamrat kom jag åt en verkstad som jag fick vara i och köpet på 850 kr gjorde mig till stolt ägare av en krockskadad Studebaker. Några veckor senare var den riktad och klar för lackering.
När jag minns tillbaka så slår det mig att jag måste ha utnyttjat min bekantskapskrets till det yttersta ty lackeringen gjorde en arbetskamrat, som var yrkesmålare på ASEA, hemma i sitt garage. En nystartad glasfirma bytte vindrutan åt mig och lackad och klar men nya spindellager i fram kostade bilen mig 1 260 kr. Besiktningen gick med glans och nu var det dags att lufta fartvidundret. Det var samma år som jag fyllde 19 år.
När jag är på bilträffar letar jag alltid efter Studebaker. Enligt klubben skall det finnas ca 150 av olika modeller i körbart skick i Sverige. Men de är svåra att få syn på. 2013 såg jag en rödvit av samma modell som gästade Askersund. Träffade dock inte ägaren för att kunna utbyta några ord, så jag fick nöja mig med att beundra den. Modellen anser jag är den vackraste bil som någonsin byggts. Fast jag är ju part i det målet.
Jag hade då en liten svartvit kamera (instamatic) så bilder på skönheten i sin glans finns inte. Dock har jag med hjälp av Photoshop återskapat den i de färger den hade.
Vad hände sedan. Ja den hamnade hos en bilreparatör i Lycksele som hade en motsvarande som pga rost inte klarat besiktningen. Han gjorde om den till en Silver Hawk och något år senare på besök i hemstaden så såg jag den på en bensinmack. En ung grabb från Umeå hade precis köpt den och tankade för hemfärd. Sedan har bilens öde försvunnit från min kännedom. Men det skulle vara kul att få veta vart den tog vägen.
Ha dé.
2 kommentarer:
Hej Charles,
När jag växte upp i Åstorp så fanns det en granne i samma hus som vårt, som hade en sådan bil. Jag beundrade den mycket och tittade på hastighetsmätaren. Vet inte om du minns ett företag som hette Catzy Produkter. De sysslade med kosmetika. Han med bilen ägde detta företag. Du har helt rätt, det är inte många sådana man ser nu. Bilträffen i Vikingabyn här i Lödde samlar varje tisdag massor, ja tusentals bil- och mcentusiaster, men jag kan inte komma ihåg att jag sett någon likadan Studebaker som din.
Och, visst är den vacker.
Det är ju inte för sent än Charles!
Åh, Sture Grahn, han som var så snygg och gifte sig med den vackra blonda Barbro Martinsson. Olympiska spelen i Cortina - det var tider det. Bilarna förr var ju roligare att titta på, nu kan man ju knappt skilja märkena åt.
Skicka en kommentar