Nu är det jul igen...

I alla fall snart...
Lustigt det här med att bli pensionär. Det är då man får tid över till sig själv. Kan sova ut på morgnarna och ta dagen som den kommer. Som en före detta arbetskompis för många år sedan sa när han tackade för sig.
- Nu skall jag bara ta det lungt, börja dagen med att rulla tummarna och tänka på Er som måste ta Er till jobbet. Sen skall jag ta en promenad till Wasaparken och sätta mig på en parkbänk och mata duvorna och filosofera om livet.

Han var den som skötte verktygsförrådet på den avdelning där jag jobbade. Han älskade ett prata VSK-bandy. Han var en gammal bandystjärna från v:a Aros och levde mycket på minnena från tiden som aktiv idrottsman. Nu blev det inte som han väntat, för ett halvår senarte stod hans dödsannons i tidningen med reportage från fornstora dagar.

Man vet så lite om morgondagen men drivs ändå på något sätt av den. I huvudet rullar stora planer om vad som komma skall, sen blir det sällan som man tänkt i alla fall. Det är inget fel i det, men det är ändå drömmarna som håller en igång. Den som inte kan drömma om eller planera för morgondagen saknar något viktigt i livet, tror jag.

Februari 2009 blev jag pensionär (vad fort tiden går). Sedan dess har jag börjat ett nytt liv som aktiv i flera föreningar, vald revisor i kommunen och i några föreningar. Studiecirkelledare i Data med både nybörjarkurser och fortsättningskurser. Dammat av gitarren och börjat spela med några "gubbar" i förskingringen. Kort sagt, min kalender är välfylld. Ibland tycker jag att tiden inte räcker till och att jag hade mer fritid när jag var bunden till mitt arbete än vad jag har idag, "engagerad i ledighetskommiten" eller "statsanställd", som man lite vanvördigt säger om pensionärerna.

Förra året gjorde vi en undersökning i Hembygdsföreningen över den tid vi i föreningen lägger ner i form av Idéellt arbete. Det blev över 2000 timmar! Räknat i ersättning 100kr/tim blir det över 200 000 kr. Lyfter man blicken ser man pensionärer överallt. Ledsagare, föreningsaktiva, aktiva i Rödakorset, Lions, kyrkor och samfund, nykterhetsrörelser, studieförbund, ja jag kan inte räkna upp dem alla. Inte bara i Laxå utan i hela landet. Det som slår mig är att den insats som utförs idéellt måste upgå till flera miljoner bara i vårt land? Tala om folkrörelse!

Nu är det bara en aktivitet kvar, sedan börjar den stora julledigheten som sträcker sig fram till 13 dagen. Där efter börjar ett nytt år med välfylld almanacka... tur är väl det!