Den här lilla katten börjar bli gammal. Åldern skall ju innebära en viss erfarenhet och självkontroll och inte några okontrollerade yttringar vare sig lekfulla eller aggressiva. Men det har hon inte fattat. Hon tror hon är fortfarande ung och kan göra som hon vill. Inte klösa på klösmattan när det finns oklösta tapeter att vässa klorna på. Inte äta kattmat när det kan finnas godare mat efter husse och matte. Tigga går också bra tycker hon, då förstår h&m att hon behöver nåt och när de kollar kattskålen kan hon hoppa upp på bordet och se om det finns nåt bättre...
Hur kan en fostrad katt plötsligt bli vildare än tam och börja göra saker den inte gjort förr?
Fast visst är hon söt?
1 kommentar:
I ärlighetens namn, Charlie, du har väl inte kunnat undvika att samla på dig erfarenheter med åren, självkontroll har jag en känsla av att du föddes med. Men använder du den till att välartat avstå från "okontrollerade yttringar"? Handen på hjärtat, är det inte så att det är just livserfarenheten du använder för att ta ut svängarna, våga mer, bli lite vildare, lite lekfullare. (Åtminstone önskar du väl att du vågade?) Du vet ju att det kan bli försent.. Nå, det inser ju misse också! (Och hon vågar!)
Vi, som av någon genetiskt betingad defekt betraktar oss själva som skapelsens krona, har de senaste dagarna av våra vetenskapare fått veta att man också bland myrorna tar om hand skadade och nödställda medborgare och förser dem med både sjukvård och rehabilitering. Att vi ingalunda är de enda att planera, lösa problem, använda redskap och/eller samspråka.
Att missunna misse att möjligen aningen bryskt påpeka att hon har en innestående lön att utkräva, är inte det en smula småaktigt? Tycker du inte?
kram? siv
Skicka en kommentar