måndag 5 januari 2009

Ny bekantskap..

Mary Ann Shaffer föddes 1934 i West Virginia i USA och arbetade större delen av sitt liv som bibliotekarie. Hon debuterade 73 år gammal som författare med en bok med titeln "Guernseys litteratur och potatisskalspajsällskap". En bok som blev hennes enda då hon dog våren 2008.

Hustrun sa, den här boken tror jag Du kommer att tycka om! ... efter att själv ha läst den. Såna utmaningar kan inte lämnas oprövade. Jag blev helt enkelt tvungen att läsa den.

Boken är skriven som om läsaren fått en bunt gamla brev i handen, sorterade efter datum, från ett 20-tal personer.

Historien man får genom breven handlar om tyskarnas ockupation av kanalöarna och vad som hände människorna där. Här finns allt. Ockupationsmaktens övertramp, motstådsrörelsens aktioner, vanligt folks försök att leva sitt liv, blandat med kärlek, hat och misstänksamhet. Hur befolkningen systematiskt lurar Tyskarna för att kunna behålla en del av den mat jordbruken producerar och som Tyskarna så hett eftertraktar. En inte helt ofarlig sysselsättning.

Breven avslutas med krigslutet och respektive armeérs hantering av dissidenter och överlöpare. Långt mer spännande än vad titeln låter en tro.

Jag har tidigare läst en bok där historien berättas av en kvinna som läst breven ur en avliden äldre mans kvarlämnade affekter. Det är hennes tolkningar och åtreberättande av den historia hon funnit i breven som utgör själva storyn. I den här boken får man läsa breven själv. Det är ingen som lägger ut texten åt en eller tolkar det som står. Ingen som förklarar sammanhangen mellan breven och personerna som skriver dem.

Ett grepp som tilltalar.

Ha dé
/charles

Inga kommentarer: