Som pensionär har jag ingen klocka som manar på och inget jobb att gå till, hur kan då en vecka som egentligen inte skiljer sig från andra veckor, kännas seg?
Det är väl mer en inre känsla än en verklig sådan, kanske. Satt och tittade ut genom fönstret på den borttöade vintern (2-3 C+) och på småfåglarna som viggade fågelbordet. Snabbt fram och lika snabbt tillbaka. Skrållan ligger bredvid mig och sover så det kan inte vara henne de är rädda för. Kan man få en bra bild av de små liven tro?
Jag valde rörligt motiv på kameran och mitt 70-300mm Tamron objektiv och smög fram så nära jag vågade, och tog några bilder. Det som skiljer Tamron från Nickon är att det inte finns nån skakningsstabilisator i mitt Tamron. Några bilder blev därför suddiga och någon OK. Resultat nedan.
Svårt att plåta så skygga varelser när man helst vill följa med med kameran för att få focus på pippin samtidigt som de sticker all världens väg vid minsta rörelse. I vart fall höll experimentet mig upptagen ett tag och veckan kändes inte så seg längre.
Ha dé gott
/charles
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar