Det var min mors kommentar under "fruntimmersveckan", veckan som man utifrån namnen i vår kalender, valt att kalla det jag menar är vår regnperiod.
Regnperiod och regnperiod. Det finns inget sådant i vårt land kanske Du säger. Näe, formellt är det kanske fel uttryck men det är ändå denna tid som regnvädren valt att samlas över vår plats på jorden. Och nog känns det som om "fruntimmersveckan" uppfyller kriterierna för att få kallas regntid.. eller? Jag vet i alla fall människor som tvekar att sammankalla till utomhusaktiviteter denna vecka, om det sen är för att de är skrockfulla eller visa av erfarenhet, tja det låter jag nån annan bedöma.
I vart fall sitter jag här under Margaretadagen och bloggar med regnet smattrande mot rutan som underhållning. Hustrun heter förresten Margareta, så hon har namnsdag idag. Det är nog inte så farligt att förknippas med fruntimmersveckan i alla fall för det har ju diktats en visa om henne.. "Jag vill vara din... Margareta etc." och det kände jag tidigt att jag ville. Nä det är nog inte namnen som är problemen.
Det känns skönt att sitta inne i stugvärmen och höra regnet. Fast det gäller inte alla familjemedlemmar. Skrållan, sån katt hon än är, väljer det blöta utelivet före stugvärmen. Vintertid sitter hon framför dörren och jamar men när vi öppnar så tittar hon ut och bestämmer att det är för ruskigt att gå ut, och vänder snabbt in igen. Undrar vad som drar i regnet och blötan som inte drar i snö och kyla?
Snart kommer svägerska med son och då skall han firas. Han blir 13 år den 22 juli, och det är en stor omvälvning att bli tonåring. Åtminstone var det det när det begav sig för undertecknad. Sluta skolan och börja arbeta. Det behöver ingen 13 åring i vårt land göra idag.
Sen kom de betydelsefulla åren i rad, 15 - fylla moppe, 16-MC-kort och 18 Bilkörkort. Alla med nåt med motor i släptåg. NSU med Sachs motor var moppen, Monark BlueFighter var MC´n och en Studebaker Flight Hawk var bilen. Så här sett i backspegeln, visst var man priviligerad? Fylla på kunskapsbristen kunde ju göras senare. Universitet och högskolor stod öppna för 25/5: are som återfått läslusten. Under tiden hade man egna intjänade slantar att hitta på nåt roligt för. Livet är till för att levas!
Tror inte att de som växer upp idag har samma förutsättningar. Arbetslöshet och poängjakt för att komma vidare. Flera slåss om samma jobb och de finns inte jobb att tillgå. När jag växte upp skrek industrin efter arbetskraft, det var nästan bara att välja och vraka. Nja.. jag får nog rätta mig lite.. Visst fanns det jobb men urvalet var kanske inte så stort. Men resan från springpojke till direktör var inte enbart en saga. Det fanns exempel på nära håll. En bana dock inte öppen för alla.
Så vilka möjligheter som står till buds för denna 13 åring återstå att se. Jag är ändå i trygg förvissning om att han kommer att finna sin väg genom livets irrgångar och kunna se tillbaka på ett gott liv fyllt med upplevelser. Som bekant så har nästan alla en drömmande blick när vi talar lumparminnen. Minnen kring en tid som visst inte var så rosenröd och bekymmersfri när det begav sig. Undrar om andra upplevelser i livet har samma förmåga att omformas till positiva rövarhistorier att berätta för barn och barnbarn?
Ha dé gott
/charles
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar