Tittut!

Röstresurser har hon Isabelle. Att sjunga är roligt och hon är inte rädd att deltaga. Sen kanske inte språket är så utvecklat efter ca 8 månader men det påverkar inte lusten att deltaga.

Tittut är en annan aktivitet som lockar fram skratt. Nästan så hon kiknar. Påminner mycket om vår yngste sons pärlande skratt när han var liten..

Vi hade förmånen att få låna henne igen över lördagsdygnet och hon kom och rosade tillvaron för farfar och farmor fram till söndag lunch. Hon börjar bli mer och mer medveten, känner igen saker och personer och även veta vad hon vill i olika situationer. Som vuxen undrar man ju tex. vad det kan vara för roligt att dra ut tidningarna ur tidningsstället. Men det måste ligga nåt i det som vi vuxna glömt bort, ty det är märkbart intressant kan vi se.

Hon kvittrar som en lärka när hon får fatt i nån korsordstidning som sen får sig en resa som jag anar att korsordskonstruktören inte ens kan föreställa sig. Golvet fylls plötsligt av tidningssidor och hon kryper högljutt runt med dem flaxande efter sig. Även vuxna måste dra på mun lite åt en sådan yra.

Kameran fram för att dokumentera förstås. Nästan ett måste. Sen ser jag på hustruns blogg att jag numer går under namnet "Farfar Razzi". Ja visst använde jag teleobjektivet och visst tog jag actionbilder när hon inte var riktigt medveten om det, men jag tjänar inga pengar på mina bilder och de väcker inget större allmänt intresse. Tror inte "Se och Hör" är intresserade av bilderna och deras sammanhang. Så jämförelsen med PapaRazzi fotograferna är väl lite överdrivet (men rätt kul ändå).

Hon har humor min kära hustru!
/charles