Man börjar bli till åren och den där pirrande känslan man hade som barn infinner sig inte riktigt. Tomten är ju en suspekt figur som skapats av Disney. OK, Tomten var en alldeles levande figur i det gamla bondesamhället, men han bodde inte på Nordpolen utan under huset eller i ladugården, och han spred oro där man inte skötte sig men såg efter gården och dess innevånare om man var en god människa. Men han levde på vad gården producerade och den som inte såg till att han fick ta del av maten kunde drabbas av olycka.
Ja, Tomten var inte att leka med!
Nåväl, jag tror nog att den Tomte vi lär våra barn och barnbarn att känna i dag är en mycket trevligare Tomte än den som fanns vid sekelskiftet för 111 år sedan.
Men Julen är en tid till eftertanke och omtanke. Jag beundrar de människor som arbetar för att skapa julstämning bland ensamstående, sjuka och uteliggare och ge dem en stund av livets överflöd. Att få känna sig välkomna och att få finnas till utan att det ställs en massa krav på dem.
Förr brukar ju vara ungefär en mansålder bakåt i tiden och visst var förhållandena annorlunda då mot nu. och ser man till våra föräldrar så gjorde de nog samma reflektion, och så vidare. Vi ser ju själva förändring i vår egen uppväxt och naturligt vis gjorde de det också. Jag skall inte politisera detta inlägg med förändringar i nutid, utan ge en bild av hur det var för inte allt för länge sedan. Detta har jag skrivit om i bloggar tidigare. Varså god, här kommer en gammal julsaga (sann sådan). http://charlesswenson.blogspot.com/2009_11_01_archive.html
Ha dé gott
/Charles
1 kommentar:
En lite strängare tomte som ser till att vi sköter oss vore kanske inte så dumt ändå. Den tjockmagade med bullerskrattet som försöker inbilla oss att vi ska få allt vi vill ha är ju inte så bra.
Skicka en kommentar