Gammal är äldst..

Den här lilla katten börjar bli gammal. Åldern skall ju innebära en viss erfarenhet och självkontroll och inte några okontrollerade yttringar vare sig lekfulla eller aggressiva. Men det har hon inte fattat. Hon tror hon är fortfarande ung och kan göra som hon vill. Inte klösa på klösmattan när det finns oklösta tapeter att vässa klorna på. Inte äta kattmat när det kan finnas godare mat efter husse och matte. Tigga går också bra tycker hon, då förstår h&m att hon behöver nåt och när de kollar kattskålen kan hon hoppa upp på bordet och se om det finns nåt bättre...

Hur kan en fostrad katt plötsligt bli vildare än tam och börja göra saker den inte gjort förr?

Fast visst är hon söt?

Vintern regnar bort...

Sportlovet är inget som jag drömmer om längre. Annat var det när jag själv var ung och lite senare när barnen gick i skolan. Då hittade vi på allt möjligt och tog ledeigt när vi hade möjlighet. När jag öppnar garaget så ser jag en del av den tiden slå emot mig i form av mer påtagliga minnen. I taket hänger flera generationer skidor. Skidboxen står lutat mot gavelväggen och extraspeglarna jag hade när vi drog husvagn häner på en krok. Allt minner om svunna tider. Sälen, Lofsdalen och elljusspåret här bredvid fick ta emot både stora och små med balansproblem i skidspåren. Vi grävde ner oss i snön , vände ansiktena mot solen och inmundigade kaffe och choklad med hembredda smörgåsar. Livet var gott.

Det är det fortfarande, en varken balansen eller orken är bättre. Man (jag) är inte lika strapatsvillig längre fast det hindrar ju inte en mindre utflykt till pulkabacken här bredvid när barnbarnet var på besök och vinterna var god nog att lämna lite snö kvar på backen. Det bled några fartfyllda timmar med både uppförskånkande och nedförsrusande turer i backen. Sen smakade eftermiddagsfikat alldeles förträffligt i hemmets lugna härd. Man skall inte förta sig i onödan.. fast lite motion skall ju vara bra sägs det.

Den gamla goda tiden..

Man skall inte döma hunden efter håren säger ordspråket. Jag hittade denna länk på facebook och mindes min ASEA period (10 år).   https://www.facebook.com/photo.php?fbid=10152759517783732&set=gm.610137075754341&type=1&theater . Bilden sträcker sig 103 år tillbaka i tiden. Då var undertecknad varken född eller påtänkt. Ändå ser jag paralleller med mitt 60-tal.
Det var med viss stolthet som man berättade att man "jobbade" på ASEA. Var och en gick nog hem med känslan av att man gjort ett bra jobb och att den egna insatsen var grunden till att företaget gick bra!

Jag gjorde en termin som avsynare när jag gick min utbildning och slogs av andan i produktionen. Gamla medarbetare sa "Det skaru ha klart för han att ingen j-l skall hitta nåt fel på de jag gjort!". Det är mitt största minne av de åren att de allra flesta drevs av en yrkesstolthet och en iver att göra rätt för sig. Sen försökte man nog lura en och annan tidsstudieman för att få lite bättre betalt. Men kvalitén upplever jag att ingen gjorde avkall på.

På bilden syns en radda välklädda herrar posera framför kameran och någon urskiljer herren längst fram i mitten som lite finare än de andra. Det får mig osökt att minnas åren på Sigurdverkstaden. Jag jobbade med plåt och byggde ställverk. Varje morgon när jag kom till jobbet svängde en stor svart lyxig Mercedes in på parkeringen och ut klev en herre i Svart kostym, vit skjorta och slips samt lackskor. Väl friserad. På vintern hade han kamelhårsulster, svart filthatt och bar på en svart dokumentportfölj. Jag minns att jag undrade på vilket kontor han jobbade för på Sigurd fanns enligt mitt minne inga kontor som härbärgerade herrar med den outfiten.

Nåväl!
På en avdelning monterades alla skåpen upp för att montera in all utrustning och instrument. De ställdes upp i sin kommande utformning för att allt skulle passa när de sedan levererades till den plats de var avsedda för. Det hände att instrument ändrades och då var apparathålen antingen för stora eller för små eller satt på fel plats för att de olika konstruktörerna inte hade tillgång till samma information. Då fick vi plåtslagare rycka in och ändra i fasaderna ofta med omlackering som följd.

Efter en sådan större ändring fick jag leta reda på den som skulle bättra den skåpdörr jag svetsat i. Inne i en sprutbox stod en man och jag bad honom komma och titta. Väl ute i monteringshallen med ansiktsmasken avtagen kände jag igen min Mercedesåkande granne på parkeringen. Det var sprutlackeraren!

Så hur man ser ut på bild behöver inte visa vem man är eller vilken roll man spelar i det man gör. Man skall inte döma hunden efter håren!

Motorhistoria.

Lycksele motorklubb firar 70 år den 21 feb 2015. Det väcker minnen till liv, då klubben var en del av min vardag under början på 50-talet. Jag var bara barn då men det var min far som var engagerad och min närvaro vid tävlingar var mer påvingad än frivillig. Dock minns jag att jag tyckte det var spännande.

Lycksele hade flera aktiva inom sporten och jag träffade de flesta av dem. Länken nedan visar resultat för några av dem: http://iof1.idrottonline.se/ImageVaultFiles/id_59340/cf_74/Isracing_1953-1954.PDF

Det var en fin stämning i depåerna och fast man var konkurrenter minns jag att man hjälpte varandra med både verktyg och material när det behövdes. Min far var mekaniker åt Paul Nordström och också den som byggt om motorn till hans maronröda PV444 B4B. Paul körde Banracing och Isracing. Jag Minns att de gjorde spikdäcken själva med plattjärn runt däcken och långa svarvade spikar som skruvades in i plattjärnen. Dessa bakades sedan in i däcken vid Lycksele Däck & Vulkanisering (minns inte firmans namn) som låg granne med dåvarande busstationen. Konstruktören av denna lösning hette Arthur Söderberg.

Jag minns en tävling en vinter i Vilhelmina, De hade gjort om insuget med dubbla MC förgasare och de hade en tendens att flöda och avgasröret under gjorde att överskottsbensinen blev flyktig och lättantändlig. Brandsläckare var en nödvändighet då det slog eld flera gånger under servicepassen. Ett annat minne är den röda Ferrari som stod på platsen bredvid. Jag tror att ägaren hette Olle Olsson och var från Västerås. Spikarna i hans däck hade rivit stora revor i framskärmarna på hans bil, så ju sörjigare väglaget blev, ju mindre såg han av banan. Jag minns att han var missnöjd med förutsättningarna.

Paul Nordström bodde granne med oss på Bångvägen. Längre upp på samma gata bodde Folke Sjöberg. Han tävlade med en Jovette Javelin men det jag minns mest är hans Austin Healy. En liten vit öppen sak som lockade oss grabbar med sitt sportiga utseende.

Det jag minns av upplösningen när Paul Nordström la handskarna på hyllan, är att bilen återställdes till original men fick en ny utbytesmotor och såldes. Den gamla trimmade motorn packades ner och skickades till Skövde för undersökning. Något år senare kom den första VOLVO PV sportmodellen och motorn byggde på samma principer som Pauls tävlingsmotor. Förstorade avgaskanaler, Större avgasventil och ett grenrör där alla kanaler var lika långa. På insugsidan hade man dubbla SU förgasare. För att klara de ökade påfrestningarna hade blocket en 5-lagrad vevaxel i stället för 3 som den gamla motorn hade. Så Idén bakom sportmotorns principer var min fars kan man säga.

En annan sak jag minns är att HE Ohlssons Bil, var basen för Paul Nordströms tävlande. Hur det hela finansierades vet jag inte men att det mesta skedde nog på idéell grund är jag övertygad om. Hilding Ohlsson måste dock ha varit välvillig inställd till det hela då hans företag och flera anställda var delaktiga i processen från start. Många kvällstimmar gick åt för att få en konkurrenskraftig bil att tävla med. Andraplatsen är ju inget som hägrar för en tävlingsmänniska!

Charles Swenson

Snart är 2014 till ända. Ett år synes  i början så långt men i slutet som kort. Kan det vara att vi vid årets början inte vet vad  som komma skall och att vi vid årets slut vet hur det blev? Nåväl när man tänker tillbaka på det år som förflutit så minns man olika saker. Det där mitt emellan verkar fallit i glömska medan toppar och dalar lyser starkt. Vi minns det tråkiga och det roliga, sorg och glädje samlas i en minnenas kavalkad. Kunde något blivit annorlunda om man handlat på ett annat sätt? Vissa glädjestunder har sitt ursprung i det man velat undvara och tvärt om. 

På det personliga planet har det varit ett gott år men allt är inte positivt. Om man ser  utanför det personliga så har det varit ett av de värsta året i mänsklighetens historia. Syrien, Afghanistan, Egyptien och Afrika  för att nämna några. Även Sverige har drabbats  av hatbrott och brända synagogor.

Nyheterna talar om IS, Boko Haram, Al Quida och deras kamp för en religiös stat, ett islamistiskt Kalifat. Hur man kan tro att urskiljningslösa attacker på marknadsplatser, självbombningar, mord på hjälparbetare, kidnappningar, tvångsgifte och våldtäkter skulle skapa en bättre värld för människor är för mig obegripligt. Att det skulle finnas en gud som premierar dessa "Guds krigare" i Allahs namn är ännu mera  obegripligt och att det finns människor som ansluter sig till denna rörelse måste  ses som en av mänsklighetens största misslyckanden. Gud bevare människan från dessa, i religionens namn, förledda krigare...

Nu är det jul igen...

I alla fall snart...
Lustigt det här med att bli pensionär. Det är då man får tid över till sig själv. Kan sova ut på morgnarna och ta dagen som den kommer. Som en före detta arbetskompis för många år sedan sa när han tackade för sig.
- Nu skall jag bara ta det lungt, börja dagen med att rulla tummarna och tänka på Er som måste ta Er till jobbet. Sen skall jag ta en promenad till Wasaparken och sätta mig på en parkbänk och mata duvorna och filosofera om livet.

Han var den som skötte verktygsförrådet på den avdelning där jag jobbade. Han älskade ett prata VSK-bandy. Han var en gammal bandystjärna från v:a Aros och levde mycket på minnena från tiden som aktiv idrottsman. Nu blev det inte som han väntat, för ett halvår senarte stod hans dödsannons i tidningen med reportage från fornstora dagar.

Man vet så lite om morgondagen men drivs ändå på något sätt av den. I huvudet rullar stora planer om vad som komma skall, sen blir det sällan som man tänkt i alla fall. Det är inget fel i det, men det är ändå drömmarna som håller en igång. Den som inte kan drömma om eller planera för morgondagen saknar något viktigt i livet, tror jag.

Februari 2009 blev jag pensionär (vad fort tiden går). Sedan dess har jag börjat ett nytt liv som aktiv i flera föreningar, vald revisor i kommunen och i några föreningar. Studiecirkelledare i Data med både nybörjarkurser och fortsättningskurser. Dammat av gitarren och börjat spela med några "gubbar" i förskingringen. Kort sagt, min kalender är välfylld. Ibland tycker jag att tiden inte räcker till och att jag hade mer fritid när jag var bunden till mitt arbete än vad jag har idag, "engagerad i ledighetskommiten" eller "statsanställd", som man lite vanvördigt säger om pensionärerna.

Förra året gjorde vi en undersökning i Hembygdsföreningen över den tid vi i föreningen lägger ner i form av Idéellt arbete. Det blev över 2000 timmar! Räknat i ersättning 100kr/tim blir det över 200 000 kr. Lyfter man blicken ser man pensionärer överallt. Ledsagare, föreningsaktiva, aktiva i Rödakorset, Lions, kyrkor och samfund, nykterhetsrörelser, studieförbund, ja jag kan inte räkna upp dem alla. Inte bara i Laxå utan i hela landet. Det som slår mig är att den insats som utförs idéellt måste upgå till flera miljoner bara i vårt land? Tala om folkrörelse!

Nu är det bara en aktivitet kvar, sedan börjar den stora julledigheten som sträcker sig fram till 13 dagen. Där efter börjar ett nytt år med välfylld almanacka... tur är väl det!

Debattklimatet hårdnar...

Ingen har vär undgått att det är val den 14 september. Riksdag, kommuner och landsting (regioner) skall ha en ny ledning (Det heter så även om det är samma namn på listorna). Den unga generationen (dvs de unga jag möter) undrar över vad politikerna vill. Jag försöker förklara att det är partier som går till val. Att det bakom varje person finns ett partiprogram som säger vad just det partiet vill och strävar mot. Att partierna bygger sin politik på en ideologi där partiprogrammet är format efter de tankar och teorier som ideologin amfattar. Att det finns olika ideologier som Socialism, Liberalism, Konservatism etc och att partier har dessa ideologier som grund för sin politik.

???? Skojar du? blir svaret

De snackar ju bara skit om varandra! Vem man än röstar på så går det åt fanders säger den andra sidan. Jo alla säger sig värna om jobben skolan och välfärden men med de andras politik blir det pankaka av alltihop. Jag vill själv avgöra vad jag vill rösta på inte få det serverat med ett hot. Röstar jag "fel" får jag skylla mig själv.... Jag tror inte på politikerna.... de bara snackar... de skiter i mig!

Jag blir stum! Jag vet inte vad jag skall svara på deras kritik. Jag frågar försiktigt vad de vet om de olika ideologierna och skillnaderna mellan dem. Svaret blir tvekande, de flesta vet inget. Det jag hör är en blandning av flera ideér där mycket inte har en ideologisk grund. Mycket handlar om satsningar på skola och välfärd, och det är inte ideologi otan praktisk politik som i bästa fall bygger på en ideologisk grund.

Jag minns mitt 70-tal. Då diskuterades lärorna på skolorna. Skillnaden mellan socialism, kommunism och socialdemokrati tex. sånt som idag kallas "Röd sörja" som en del ur "rödgrön sörja". Liberalismen kontra monetarismen likaså, ingen vet skillnaden men man har inget skällsord för dem. Demokratin är en skör företeelse som binder samman människor som delar den värld de lever i. Demokratin skall skydda individen från diktatur och envälde. Demokratin försvarar varje människas rätt till sin livsstil oavsett kön, religion, politiska åsikter, etisk, sexuell eller kulturell läggning etc. Alla är lika mycket värda i ett politiskt skeende (eller borde vara det)!

Men är det så ?

Valet den 14 september är ett ideologiskt val. Det handlar inte om lärarlöner eller en extra pappavecka. Det handlar om ett samhälle för alla!

Rösta den 14 september och lyssna på ditt hjärta, det är det samhälle Du vill leva i som det handlar om!