Ironi som humor!

Jag har en viss förkärlek till ironi. Vet inte varför, men ord med dubbla betydelser roar mig. Förmodligen har det med min uppväxt att göra. Far var Göteborgare och drog sina ordvitsar utan att dra på mun. Ville man fatta vinken måste man tänka på om det fanns en annan vinkel på det som sas. Det är många gånger som jag missat poängen och fått för mig att jag gjort nåt bra fast det egentligen var nåt annat. Min mor som kom från Canada (med skottskt ursprung) lärde sig svenska i Göteborg av fars familj och vänner, så ironi var även hennes sätt att språkligt hantera vår uppfostran. Ja var det riktigt illa så gällde klarspråk förstås, men annars var det mest försåtliga gliringar.

Dessa har jag tagit till mig på gott och ont.

Ibland blir det fel när jag reagerar negativt på något. Tog del av en artikel på facebook om en kvinna som gick ut med en varning om riskerna med solarium. Hon visade upp sitt ansikte med svåra utslag. Hon hade fått hudcancer av för mycket solande.

Nu reagerade branchen och ville få hennes bilder stoppade. De tyckte att hon skrämde kunderna.

Min ironiska kommentar var då.. Självklart, tänk på de stackars arbetare som lever på att tillverka solarier. Vem skall försörja dem om branchen går ned?

Reaktionen lät inte vänta på sig... Nåväl jag får skylla mig själv!

Det blev att förklara sig och be om ursäkt.

Minns för många år sedan när yngste sonen var så där 8-10 år. I en diskussion med min svägerska använde jag ironiska argument och hon blev helt förskräckt. Sonen som upptäckte det sa omedelbart.. Moster, när pappa säger så där så menar han tvärtom!

Jag måste erkänna att ironi inte är ett bra sätt att argumentera med. Dessutom missar man "glimten i ögat" när det framörs i text. Fast jag tycker ju att det har sina poänger.

Fördomar - Finns dom?

- Hej! var har Du hustrun då?
- Hon är i Frankrike och hälsar på en väninna.
- Jaha.. hur klarar Du dig då alldeles ensam?
- Lite ensamt blir det men det går bra, hon kommer hem igen på lördag.
- Jaså en vecka, ja jag tyckte väl du såg lite magrare ut.
- Ja jag försöker hålla igen, kan man inte motionera så får man äta lite mindre i stället.
- Det blir väl dyrt att äta ute varje dag?
- Nej jag fixar maten själv, äter hemma.
- Jaha, hon har gjort iordning matlådor åt dig att värma?
- Nej jag lagar maten själv, gjorde champinjonsoppa igår.
- Ja det finns ju burkar...
- Nej från färska champinjoner....

På leendet jag fick tillbaka förstod jag att jag inte blev tagen på allvar. Detta var andra dagen på min frufrivecka. Tänk att man kan magra så snabbt så att det märks?

Vi killar bedöms ju inte kunna ta vara på oss själva. Vi kan fixa bilen, laga huset och sätta upp en tavla, men vi kan inte koka potatis eller steka ett ägg??!!

Är inte detta fördomar?

Har man inte sett TV programmet "Halv åtta hos mig"? Man behöver ju inte vara utexaminerad kock för att kunna laga lite basmat. Förresten.. När vi är borta hos folk och det skall grillas så är det nästan uteslutande karlarna som grillar? Sallad och såser och potatis i olika former klarar inte vi karlar, men grilla köttet, det är vi experter på. Kan det ha något med att göra upp eld, att göra?

Nog finns det män som inte kan (eller vill) laga mat som kräver många ingredienser och många olika beredningar för att bli bra, men är det kutym? Intresset styr sägs det och så är det väl med allting. Men behovet är också en faktor fast begränsningen ligger väl i att man inte gör mer än man måste. Även det enkla kan väl bli riktigt gott?

Mitt recept:
Champinjonsoppa 2 personer

1 fpk (ca 3 dl) färska Champinjoner
1 tärning grönsaksbuljong
3 charlottenlökar eller en halv "stor" gul lök
1,5 - 2 dl rött vin
2 - 2,5 dl mjölk (1 dl kan du byta mot grädde, ger en krämigare soppa)
1 dl vatten (vätska tillsammans 6 dl)
1 msk vetemjöl till redningen (majzena är bättre)

Koka champinjonerna och löken i 1 dl vatten, under lock, tills de är genomkokta (ca 5 - 10 minuter)
Mixa blandingen till en fin smet
Tillsätt vinet och en del av mjölken tillsammans med buljongtärningen, koka upp under omrörning.
Ta resten av mjölken och lös upp mjölet
Red soppan (Häll ned mjöl/mjölkblandningen i den kokande soppan under omrörning)

Smaka av

Krydda med salt och vit peppar om det behövs, annars ger buljongen den sälta och smak soppan behöver.

Finncrisp med grönmögelost är gott till

Bon apetit!

PS/ Blir soppan för tjock enligt din smak kan du spä ut den med med mer mjölk eller grädde, dock inte mer än 1 dl i taget.

Varför blir det som det blir?

Det var en av världsfrågorna vi inte löste på valborg.

Varför blir vissa barn framgångsrika och andra inte? Vad är det som gör att vissa skyr skolan medan andra studerar vidare drivna av både lust och vetgirighet? Är det det genetiska arvet som sätter gränser eller är det sandlådan (uppväxtmiljön)? En kombination av båda låter som en bra gissning men emosäges omedelbart av exemplen där barn från enkla förhållanden ändå hamnat högt i den sociala skalan av intelektuella. Visst har hemmiljön en betydelse, främst tidiga år. Men när barnen söker sig ut från familjen till kamrater och offentliga miljöer, bryts oftast familjens dominans över barnet. Andra normer styr utvecklingen. En del positiva men även negativa beteenden blir exponerade för våra ätteläggar. Varför hamnar vissa snett i dessa sammanhang?

Skolan är den miljö som under denna tid förmodligen har störst påverkan på barnet. Skolan som miljö, är inte det som försigår under lektionerna eller som styrs av lärarna. Det är rasterna. Det är det sociala spelet mellan eleverna som styr. Det finns två former av moralbegrepp i skolan. Det som annonseras av skolan och det som utvecklas i det sociala samspelet mellan eleverna. Här vill jag påstå att elevernas moraluppfattning segrar över skolans normer. De (skolans) tar man bara hänsyn tll om man riskerar obehag i någon form.

När man vistas nära gäng i skolåldern hör man hur de kommunicerar med varandra. Ibland är det skrämmande att höra hur de tilltalar varandra. Det är lätt att höra vem som står högst i rang och vem som är lägst och hur de övriga försöker hålla sig väl med den dominante. Boken "Flugornas herre" känns plötsligt oroande aktuell. Det är så främmande från vad skolan säger sig förmedla när det gäller respekten för varandra och individens rätt att få vara annorlunda än den så kallade "normen" som ofta är gängrelaterad och styrd av den dominante i gruppen. Jag har ingen relation till skolan idag, så jag vet inte vad skolan gör för prioriteringar i sin verksamhet. Kunskapsmålen eller relationerna eleverna emellan. Men jag uppfattar att kunskapsmålen står i focus och att "pisa" skapar normen. Förhoppningsvis har jag fel.

Att påstå att alla barn har samma förutsättningar är möjligen en förhoppning men långt från verkligheten. Att barnen i Rinkeby har samma utvecklingsmöjligheter som barnen i Danderyd, Stockholm är en myt. De Leker inte i samma sandlåda! Det är inte så att Stockholmare är smartare än lantisar, det är skillnaden på förutsättningarna i Danderyd och Rinkeby som blir avgörande för barnens utveckling och framtid.

Segregation är av ondo!

Lärarnas roll då?
Det sägs att skolan som miljö och lärarnas löner påverkar ungas yrkesval att inte vilja satsa på läraryrket. Ett annat påstående är att minskade ansökningar till lärarutbildningar leder till sänkta krav på elevernas kunskaper och därmed utarmar underlaget för undervisning. Att tex lärare i matematik inte har de kunskaper som behövs för att bli lärare i matematik utan måste komplettera sina matematikkunskaper för att nå examen i ämnet. Våra bästa matematiker söker andra jobb med bättre inkomstmöjligheter.

Sant eller ej!

"Sant" är dock att det idag inte finns en enda yrkeskategori som har en adekvat lön, all tjänar för lite i förhållande till sin kompetens. Ändå har inkomstklyftan ökat och klyftan mellan låg och höginkomsttagare är 16 årslöner (höginkomsttagaren tjänar 16 gånger mer än låginkomsttagaren i genomsnitt).  Detta är vad debatten handlar om idag. Ingen är nöjd. Kraven uppfattas som orealistiska!

Så för att återvända till kärnfrågan, varför blir det som det blir, varför lyckas inte alla förverkliga sina drömmar? Är det individens fel, sandlådans eller föräldrarnas?

Har Du svaret är jag intresserad att ta del av det!