Cogito Ergo sum

Latin som betyder ”Jag tänker – alltså är jag!”

Människan har under alla tider funderat över existentiella frågor. Vem är jag – Vad är jag och Varför är jag? Ett sätt att finna mening i livet och att se sin roll i det som sker.

Vem jag är - handlar om den roll jag har i kollektivet. Vad betyder jag för den grupp jag ingår i? Vilken är min sociala roll? Frågan är konkret och praktisk och förankrad i nuet i samhörighet med andra människor, andra religioner och andra kulturer.

Vad jag är - handlar om abstrakta frågor. Vilken roll har min existens i världsalltet, skapelsen och i livet på jorden? Det är i högsta grad en existentiell fråga utifrån ett oändligt perspektiv.

Varför är jag – handlar om vilka förväntningar som ställs på mig som individ. Vad är min uppgift här på jorden? Vad vill min skapare med min existens? Denna fråga är utopisk. Den ställs utifrån en uppfattning om att vi människor (allt levande) skapats utifrån en tanke, av ett syfte med ett uppdrag att utföra.

Många har blivit ”tokiga” av att fundera över dessa frågor. Det finns inga klara svar och ett moment 22 inbyggt i svaren. Det som förvånat mig är innehållet i många religioner. Med lite fantasi kan man se likheter i de flesta skapelseberättelser från flertalet kulturer från olika delar av världen. Från idéer med människan som skapelsens krona till idéer med allt levandes lika värde.

Ändå finns där olikheter som det finns kraft att mana till strid för. Att bryta mot skapelsens grunder för trons segrar. Korsriddarna är ett exempel på hur en religion stred för att frälsa världen med metoder som fördöms i deras egen bibel. Du skall icke döda! Inte någon religion är befriad från teser om försvar med vapen i hand när så behövs.

Det är ur frågan ”Varför är jag” som denna inställning skapas. Att det finns ett högre mål som överstiger människans behov. Ett uppdrag som till varje pris måste utföras. En bestämd tanke som styr vårt handlande och som vi inte kan ifrågasätta eller bestrida. Det gäller inom alla religioner och berör alla människor som religionen omfattar. Då är förintelsen av människan som en på jorden verksam varelse, en underordnad fråga.

Det är för mig obegripligt hur människan i sin Guds namn kan döda andra människor för att frälsa sin Guds rike? De tror ju ändå att vi alla är skapade av samma Gud. Hur kan man då ta på sig rätten att döda sin egen Guds skapelse?

Svaret ligger nog till viss del i gamla testamentet om öga för öga, tand för tand och att eld skall förgås med eld och svärd bekämpas med svärd. Gud skall på yttersta dagen döma människorna och skilja agnarna från vete. Skilja dem som skall tillhöra hans skara från dem som skall brinna i den eviga elden.

De människor som dödar i Guds namn, har tagit sig rätten att utföra domedagens gärningar här på jorden i tron att de står Gud nära. Att Gud skall prisa deras gärning och upphöja dem till hans skara när de lämnar jordelivet.
- Trots att de mördar blint.
- Oskyldiga människor.
- Barn som råkar befinna sig på en plats.
- Människor av deras egen religion.

Bomberna gör som bekant ingen skillnad mellan liv och död, rätt eller orätt. Det är det människan som gör!

Är det inte märkligt?

Barnbarnets favorit..

Lilla I gillar den här figuren i vår trädgård. Hon småskrattar förtjust när hon ser den.. Gjoda.. säger hon och pekar. Vi förvånas över alla ord hon snappar upp och stoppar in i sitt sammanhang. Hon är ändå bara ett år och drygt 7 månader. Springer, klättrar och pratar i ett. Som barnpassare får man vara på allerten ty hon sitter inte kvar där man lämnar henne. Det finns det alldeles för mycket att upptäcka för att göra.... och det är ju det hon vill!

En annan sak är dragspelet. Det pekar hon på uppfordrande och säger .. Pela.. sen pekar hon ut vilken stol jag skall sitta på, för det har hon förstått att man kan inte sitta i soffan och spela dragspel och helst bör man sitta vid någon vägg. Än så långe räcker det att det låter från spelet, så låtvalet spelar mindre roll, men hon hör om jag spelar någon barnvisa hon känner igen och nämner namnet på det hon associerar melodin till. Spelar jag "Lilla katt" så säger hon katt!

Är vissa lite mer jämlika än andra?

Alla människor är lika mycket värda.. Fundera över de orden ett tag. Vad menas med dem?

Vad är det för värde vi talar om?
- Människovärdet?
- Prestationsvärdet?
- Värdet av vad vi gör/vem vi är (yrke social rang etc.)?

Nästan vilken som helst av de likheter Du kan komma på har sina motsatser i att de bedöms olika från person till person över alla yrken, men även inom samma yrkeskategori.

Ett riksdagsjobb anses ju vara riskfyllt. Man kan åka ut vid nästa val om 4 år! Alltså kräver det andra regler än för "vanligt folk". ??

Precis som om ett arbete inom näringslivet skulle vara för evigt? Inom dess näringar kan man åka ut fortare än efter 4 år av egentligen samma orsak som politiker får lämna riksdagen. Förtroendet har minskat för den verksamhet man företräder. Det finns ingen efterfrågan av deras tjänster. Då får väskan packas och det är dags att söka sig ett annat jobb.

Men politiker bedöms inte lika!

Politikern har en större fallskärm med både högre ersättning vid arbetsbrist och under en längre tid än motsvarande från näringslivet. Sjukpenning och andra personliga förmåner är heller inte jämförbara utan Politiker åker i en "gräddfil" jämfört med övriga arbetstagare. Man kan heller inte påstå att de gör en samhällsinsats och därför behöver ett annat skyddsnät än normsalsvensken. För då gör väl alla i offentlig sektor en samhällsinsats?

De som arbetar inom näringslivet är ju ryggraden i välfärdsbyggandet. Borde inte de betraktas göra en samhällsinsats eftersom deras arbete möjliggör utveckling och samhällsbyggande? Varför skulle en Väg- och Vattenbyggare vara mindre värd än en politiker i trafikutskottet eller med andra ord varför skulle politikern förtjäna ett större skyddsnät än Väg- och Vattenbyggaren i händelse av arbetsbrist?

Är bara den anledningen att politikerna bestämmer reglerna för ersättning till arbetslösa på den öppna arbetsmarknaden en giltig orsak?

Fritidspolitiken är en självvald, obetald sysselsättning som saknar personliga förmåner och som ofta innebär kostnader och försakelser för den som engagerar sig. All heder åt dessa personer!

När de sedan hamnar i riksdagen eller blir heltidspolitiker i kommun eller landsting så får de ta paus i sitt yrkesliv. Då blir han/hon ersatt för sitt engagemang. Ofta med löner som överstiger vad de vederbörande hade i sitt yrkesliv. Så varför krydda med mer förmåner än vad andra heltidsarbetande har?

Skall man enligt mitt tycke kunna återupprätta förtroendet för yrkespolitiker, så måste regelverket vara detsamma för alla. Varför skall samhället ha en större försörjningsplikt för en arbetslös politiker än för en arbetslös från näringslivet? Varför skall man kräva att en arbetsökande skall ta det jobb som står till buds, även om det är långt under personens utbildningsnivå och med en lägre inkomst, medan en politiker försörjs i vissa fall till sin pension om den inte får ett annat jobb innan dess? För den sistnämnde finns inget tvång som för "vanligt folk"!

Det är fult att leva på skattebetalarna säger alliansen, men det gäller tydligen inte fd politiker! Bara arbetslösa, sjuka och pensionärer.

PS/ Jag är fullt medveten om att ersättningen gäller alla riksdagspolitiker, oavsett parti! Men det gör inte saken smakfullare.

Bojkotta Israel?

Många ropar efter åtgärder mot Israel och den av dem förda mellerstaöstern politiken. Jag tillhör dem som anser att Israels agerande mot "Ship to Gaza" inte är försvarbart. Att Blokaden av Gaza är fel väg att lösa problemet.

Konflikten har så många bottnar och det finns fanatism i alla läger, kulturellt, socialt politiskt och religiöst. Ingen av dem gagnar situationen vare sig i Israel eller i Gasa eller ens i hela regionen. Men innan man vidtager en åtgärd måste man först fundera över vad man vill åstadkomma med den.

Vill man som Hamas, skada staten Israel, så är nog en bojkott en bra inledning för en sådan aktion. Men det kommer att kräva ännu mer insatser, för Israel kommer att försvara sig och konflikten kommer att förvärras. Har man alla emot sig så behöver man inte lyssna på omvärlden. Det vore ett skräcksenario!

Vill man driva frågan om mänskliga rättigheter för alla i området så måste man ha med Israel i den diskussionen, och det är det som jag uppfattar att FN´s säkerhetsråd vill uppnå med sitt fördömande av aktionen mot "Ship to Gaza". Notera att man inte fördömer staten Israel!

I Israel finns en opposition som också fördömer aktionen. Att ta med dessa demokratiska krafter som verkar till förmån för palestinafrågan, i en internationell bojkott av Israel, vore ju ett effektivt sätt att döda den inhemska oppositionen och ge Israel ännu större utrymme att agera självsvådligt och samtidigt stärka Hamas betydelse i regionen.

Hamas raketer mot Israeliska bosättningar är inte heller försvarbart. Raketerna är inte ett försvar för vare sig Gaza, folkrätten eller Palestinierna i området. Det är inget annat än en aktiv krigshandling mot en stat Hamas vill förinta. Frågan för Israel är.. hur försvarar man sig emot verkanseld från kyrkor, moskeer och skolor och har man rätt att försvara sig?

Det är faktiskt inskrivet i FN stadgan att varje land har rätt att försvara sitt teritorium och sitt folk mot övergrepp utifrån, och lyssnar man på världsopinionen så är det inte Israels rätt att försvara sig som kritiseras, utan "hur" de gör det.

Lösningen ligger enbart i förmågan att kunna samarbeta, att kunna tala med varandra. Att en gång för alla lägga vapnen på hyllan, att få igång samhällsbyggandet och att respektera människovärdet på båda sidor av konflikten. Varje gång en raket skjuts mot en bosättning i Israel och varje gång Israel svarar med att ödelägga den skola varifrån raketen sköts, så förvärras situationen.

Tonläget höjs, risken för övergrepp ökar och i slutändan skördas oskyldigas liv i en kamp som inte handlar om bättre levnadsvillkor för en grupp fattiga människor. Kampen handlar om förintelsen och försvaret av staten Israel. Skälen är religiösa, historiska, kulturella och politiska.

Man kan ju fundera över vem som är vinnare i den här konflikten? Palestinierna är otvivelaktigt förlorarna både på kort och på lång sikt. Men ingen kan heller påstå att Israel är vinnare? De vinner möjligen slaget rent militärt men förlorar på osäkerheten i landet och opinionen i omvärlden.

Israel överreagerar i attacken mot "Ship to Gaza", i blockaden mot Gaza och i sitt möte med omvärlden i frågor om Israels inre säkerhet. Men jag tror inte att man gör det av satanisk elakhet eller en inre vilja att vilja skada andra. Man gör det för sin egen trygghet som stat, för sitt folk och för sin rätt att få utöva sin religion och att få leva i fred med sin omgivning. Då blir alla som hotar den utvecklingen, Israels fiender.

Hela konflikten har spårat ur och hur kriget än går så finns ingen vinnare, ingen lösning som alla kan acceptera.

Lösningen ligger i freden. Att alla parter lägger ned sina vapen och garanterar varandras säkerhet. Då kan Palestiniernas levnadsvillkor förbättras, då kan Israel bli en betydande partner för andra att samverka med och Jerusalem bli den fristat för alla religioner i området som historiskt hävdar sitt ursprung dit.

Om inte... fortsätter lidandet!
Att bojkotta Israel är fel väg att gå!