Cogito Ergo sum

Latin som betyder ”Jag tänker – alltså är jag!”

Människan har under alla tider funderat över existentiella frågor. Vem är jag – Vad är jag och Varför är jag? Ett sätt att finna mening i livet och att se sin roll i det som sker.

Vem jag är - handlar om den roll jag har i kollektivet. Vad betyder jag för den grupp jag ingår i? Vilken är min sociala roll? Frågan är konkret och praktisk och förankrad i nuet i samhörighet med andra människor, andra religioner och andra kulturer.

Vad jag är - handlar om abstrakta frågor. Vilken roll har min existens i världsalltet, skapelsen och i livet på jorden? Det är i högsta grad en existentiell fråga utifrån ett oändligt perspektiv.

Varför är jag – handlar om vilka förväntningar som ställs på mig som individ. Vad är min uppgift här på jorden? Vad vill min skapare med min existens? Denna fråga är utopisk. Den ställs utifrån en uppfattning om att vi människor (allt levande) skapats utifrån en tanke, av ett syfte med ett uppdrag att utföra.

Många har blivit ”tokiga” av att fundera över dessa frågor. Det finns inga klara svar och ett moment 22 inbyggt i svaren. Det som förvånat mig är innehållet i många religioner. Med lite fantasi kan man se likheter i de flesta skapelseberättelser från flertalet kulturer från olika delar av världen. Från idéer med människan som skapelsens krona till idéer med allt levandes lika värde.

Ändå finns där olikheter som det finns kraft att mana till strid för. Att bryta mot skapelsens grunder för trons segrar. Korsriddarna är ett exempel på hur en religion stred för att frälsa världen med metoder som fördöms i deras egen bibel. Du skall icke döda! Inte någon religion är befriad från teser om försvar med vapen i hand när så behövs.

Det är ur frågan ”Varför är jag” som denna inställning skapas. Att det finns ett högre mål som överstiger människans behov. Ett uppdrag som till varje pris måste utföras. En bestämd tanke som styr vårt handlande och som vi inte kan ifrågasätta eller bestrida. Det gäller inom alla religioner och berör alla människor som religionen omfattar. Då är förintelsen av människan som en på jorden verksam varelse, en underordnad fråga.

Det är för mig obegripligt hur människan i sin Guds namn kan döda andra människor för att frälsa sin Guds rike? De tror ju ändå att vi alla är skapade av samma Gud. Hur kan man då ta på sig rätten att döda sin egen Guds skapelse?

Svaret ligger nog till viss del i gamla testamentet om öga för öga, tand för tand och att eld skall förgås med eld och svärd bekämpas med svärd. Gud skall på yttersta dagen döma människorna och skilja agnarna från vete. Skilja dem som skall tillhöra hans skara från dem som skall brinna i den eviga elden.

De människor som dödar i Guds namn, har tagit sig rätten att utföra domedagens gärningar här på jorden i tron att de står Gud nära. Att Gud skall prisa deras gärning och upphöja dem till hans skara när de lämnar jordelivet.
- Trots att de mördar blint.
- Oskyldiga människor.
- Barn som råkar befinna sig på en plats.
- Människor av deras egen religion.

Bomberna gör som bekant ingen skillnad mellan liv och död, rätt eller orätt. Det är det människan som gör!

Är det inte märkligt?