Nu är glada julen slut....

3:e dag jul!

 

 

Ute i solig natur med kameran i högsta hugg. det blev några bilder, bland annat denna. Bor man i Tiveden så bör man ju kunna fota Tivedstrollen, eller?

 

Ja det blev lite andra bilder också. Solen sken så vacker och det vara bara -1c så det blev en tur runt våra omgivningar. Det är knepigt vilka miljöer man kan hitta. Vissa vyer kunde lika gärna varit långt norrut som här. Men om man vrider huvet lite så ser man industrier eller skorstenar och då är det inte så långt från ödemarken. Fär väl erkänna att snart 70, så är vyer utan strapatser mer välkomna än vyer utan modern bekvämlighet. För ögat och sinnet spelar det ingen roll, men för resten av kroppen känns det bra om man slipper hyperventilera av ansträngning. Titta bara på denna bild !

 

Kunde väl lika gärna varit tagen i Nikkaluokta som i Hasselfors?

Det Du ser är de blå Kilsbergen som reser sig ur Närkeslätten. Isen framför är sjön Teen. De svarta molnen antyder sämre väder norrut än vad den blå himmeln ovan fotografen anger. Vi brydde oss inte om att kontrollera om vi hade rätt.

 

Hasselfors omges av två sjöar. Toften och Teen! Nästa bild är från norra änden av Toften, ett motiv som Du som sett mina bilder förut känner igen. Ja, det är en av mina favoritplatser att fota på då naturen lätt byter skepnad vartefter solen förflyttar sig på himmelen.

 

 

Det var allt för denna gång. God fortsättning!

Merry Christmas..

 

Så är det snart dags att fira jul! Kvar på listan är att griljera skinkan och klä granen. Sen lite mys innan sängdags för att sedan vakna upp till julsång och kaffe med nybakat julbröd på julaftons morgon.

Trots att jag legat lågt med "klappönskningar" så är det fullt under granen, fast en del har jag köpt själv till nära och kära. Av storleken på paketen kan jag doch avslöja att det blir ingen snöslunga i år heller. Det blir nog att lösa ett säsongskort på gymet för att orka med att skotta snön SMHI utlovat, fast det å andra sidan får säsongskortet plats i någon de paket jag sett. Vem vet?

Julkortet ovan är till Dig som läser denna blogg.

Ha en riktigt God Jul nu och passa på att njuta av ledigheten.

Advent, Snö och Julhandel

Så är det dags igen.

Den årliga julhandeln som i år liksom tidigare år förväntas slå alla rekord. För en gångs skull börjar almanackan få vita dagar vilket i regel betyder att jag är ledig. Jag har nu avslutat datakursen för nybörjare och pausar expertkursen. Hembygdsföreningen har ett evenemang före Jul (Lucia) och FN föreningen har Juluppehåll. Hustrun är nu pensionär. Vilken påverkan det kommer att få på min tillvaro vet jag inte än, men det blir färre tider att passa tror jag. Tills nu har jag ju haft marktjänst eftersom hon jobbat. Nu kommer vi att dela på den.

Din fru talade om Dig.... sa en bekant häromdagen. Jasså svarade jag undrande? Jo hon nämnde att hon blir pensionär i december, men en sak kunde hon lova sa hon, min almanacka skall inte bli så full som min mans...!

Ja det där med att sitta och rulla tummarna eller mata duvor i parken är väl inte min dröm om ett gott liv precis. Men visst, lite väl optimistisk är jag väl att jag skall hinna med allt som jag tar på mig och ändå få tid över till spontana aktiviteter. Det funkar inte så, kan jag konstatera! Men jag trivs.

Jag har fått listan över julklappsönskemål från äldsta sonen. Hustrun och yngsta sonen kvarstår.

Själv tycker jag snart att jag har tillräckligt med prylar och vill inte ha fler, fast det är klart.. En projektor till datorn för att visa bilder med är ju på önskelistan och varför inte en snöslunga när det ändå snöar och man inte vet när det tänker upphöra. Fast kroppen mår kanske bättre av skyffeln? Gitarrer har  jag fyra och en bas, men en akustisk med nylonsträngar och inbyggd mic vore heller inte dumt. Som Du som läser ser så är det inga billiga klappar på listan, så det är ingen risk.. Blir nog sittande med en bok och några videofilmer som vanligt kantänka, och det är inte dumt det heller.

Förkylt..

Minns en reklam med en karl som är sjuk, som säger; "Ni kvinnor snackar om att föda barn, men ni skulle bara veta hur det är när en man är riktigt förkyld". Reklamen handlar om Enchina Gard, men utan jämförelsen med att föda barn så belyser den precis hur jag känt mig den sista veckan. http://www.youtube.com/watch?v=Qg-md8geRkU

Jag kan inte påminna mig om att jag varit så förkyld tidigare. Om det beror på ålder eller minskat immunförsvar vet jag inte, troligen en kombination av båda med ett incitament av dåligt minne. Te, varm citrondryck, albyl, Kan Yang, Nezeril omvartannat men inget hjälper. Bara hosta och snyta ut så mycket det går och somna en timme tills allt börjar om igen.

En liten familjeträff är planerad till i morgon, söndag, fast den vill jag helst ställa in för jag vill inte bära ansvaret för att ha smittat andra med detta.

Har fått många "krya på dig!" på facebook och det värmer.

Har Du inte tagit influensasprutan, den är ju gratis sa nån? Ja influensa och förkylning är inte samma sak så det hade inte hjälpt som jag förstått. Annars är jag inte mycket för att "trilla piller". På gott och ont kanske, men då funkar medicinen bättre den dan man behöver den har jag inbillat mig. Fast som sagt, till förkylning finns inte mycket man kan göra mer en att genomlida processen.

Ha dé

Tut... Nu går tåget!

 

I kväll är det hembygdskväll i Ramundeboda Laxå Hembygdsförening. Det brukar locka ett 50-tal deltagare. Vi har olika program  som varierar från sång och musik till föreläsning i nåt ämne som berör hemorten. I kväll handlar det om västra stambanan. Den uppfördes under 1850-60-talet och den sista delsträckan invigdes i november 1862. Då var Laxå stationsort och stinsen Rundberg tog emot invigningståget. Det är det som mötet handlar om, 150 år av järnvägshistoria i Laxå.

Historien är slumpartad. Det som hänt har självfallet hänt och kan inte ändras men orsaken till att det blev som det blev är ofta enskilda händelser av en slumpartad natur. Det var inte tänkt att Laxå som det är idag skulle finnas som bruksort. Men Victor Cassel som var bruksdisponent på Laxå Bruk Aktiebolag vid tiden för järnvägens byggnation ville inte låta tillfället gå förbi. Han var god vän med järnvägsbyggaren Gustav Nerman och enligt obekräftade källor kom herrarna överens om en annan dragning av järnvägen och förläggning av stationshus än vad Kunglig Maj:t förordnat. När den högste ansvarige för hela bygget, Nils Ericson (för övrigt bror till uppfinnaren John Ericson) godkänt ändringen, blev det som det är idag. Det intressanta är att ändringen skedde utan Kunglig Maj:ts vetskap.

Nåväl, hade inte dessa herrar träffats och samtalat om hur förträffligt det vore om Laxå Bruk AB hade tillgång till en omlastningscentral och ett stationshus, så hade troligen inte Laxå som ort funnits. Kyrkan och poststationen låg fortfarande vid den gamla klosterplatsen och Bodarne gästgiveri, som vid denna tid var mötesplatsen för resande med häst och vagn. Stationen var dock tänkt att ligga vid Stavåna ca 5 km öster om Laxå. Här delade sig vägen för dem som skulle resa norrut mot Svartå och vidar uppåt i landet.

Sen gick det som det gick! Järnvägen krävde folk, folk krävde bostäder och service så stationssamhället växte. Det är faktiskt en stins som planerat samhället och inte en arkitekt och samhället är byggt med järnvägen som centrum. Det känns lite avigt att ta sig in i det som idag är Laxå centrum om man kommer från E-20 men helt naturligt när man kliver av tåget.

Det beslut som Nils Ericson fattade på herrarna Cassel och Nermans inrådan fick ödestigra följder för Bodarne. Under 1899-1901 flyttades kyrkan från Bodarne till Laxå där den ligger idag. Sen byggdes järnvägshotellet och posthotellet i anslutning till järnvägsstationen och Bodarne Gästgiveri blev av med både kunder och posthantering. Så det som fick Laxå att glänsa fick Bodarne att falla i träda.

Sådan är historien. Starka människors insatser och i viss mån även slumpen har en avgörande inverkan på hur framtiden formas.

Fast Bodarne eller Ramundeboda Klosterruin som vi säger idag, är väl värt ett besök. Här kan man känna historiens vingslag från tiden före 1860 och den nya sockenstugan har en servering öppen sommartid så att även kroppen kan få sitt. Här finns möjlighet till guidad tur runt området och en badplats för den som önskar ett svalkande dopp.

Busringning ?

 

Under den senaste tiden har min mobiltelefon ringt vid alla möjliga olämpliga tillfällen. När jag lyckats svara så har andra ändan avbrutit samtalet eller det varit helt tyst. Nätet är ju en fantastisk informationskälla så jag öppnade GOOGLE´s skrev in numret från displayen och där fanns massor av kommentarer.

Nummret leder till Italien stod det.

Vem i hela friden i Italien ringer mig på mobilen i Sverige och dessutom lägger in text "Har sökt Dig" utan att tala om varför i min meddelandebrevlåda? Kan knappast vara något annat än lurendrejeri... eller?

Nån skrev att det gällde Renaultägare.

Ja, jag har en Renault.. hustrun med. Men det verkar långsökt. Varför skall någon från Italien ringa runt till Renultägare i Sverige? Det borde väl i så fall nån från Renault i Sverige göra. Fast märket är ju spritt över hela Europa, så kanske ändå.

Nu letar jag möjlighet att stänga av samtal från den nummerserie som ringt de senaste veckorna, för när jag sitter på  ett möte och det ringer, går jag ut för att svara, och så är det ingen där! Otroligt irriterande. Det finns fler tillfällen då det är störande att få samtal man inte vill ha, så det kändes som ett behov att kunna lägga in en spärr.

Så ringer det igen, jag svarar.... ingen där.. så hör jag ett "Hallå" presis innan jag hinner koppla ur samtalet.. svarar igen och en kvinnlig röst säger.. Jag vill tala med ägaren till en Scenic med rgistreringsnummer etc.

Jo det var Renaultspåret som var det rätta. Det handlade om en marknadsundersökning om hur nöjda kunderna var som det senaste halvåret lämnat sin bil till en auktoriserad Renaultverkstad. Så visst fanns det en allvarlig mening bakom samtalen. Jag övervägde först att låta min uppdämda ilska drabba damen men valde sedan att snällt svara på frågorna. Fick ett tack och en önskan om en fortsatt trevlig kväll som belöning.

Men så här efteråt så tänker jag på att det är ett rätt okänsligt beteende att ringa gång på gång utan att lämna tillräckligt med information när man inte får svar eller att ge så kort tid på sig att svara att samtalet bryts. Man har ju telefonen för ett särskilt syfte, och det är inte för att marknadsförare eller försäljare av diverse varor och tjänster skall kunna nå en dygnet runt!

Telefonen är mitt privata space och där vill jag inte ha obekanta som stör mig med med uppdrag som egentligen inte har med mig att göra. Syftet är inte att göra mig en tjänst, Syftet är egennyttigt för den som ställer frågan!

Så nu vet Du, har Du en Renault och får ett samtal från "+3906833671" eller annat nummer under +390 serien, så är det en marknadsundersökning på gång!

Vindistriktet Laxå...

 

Nja.... provade att göra vindruvsdryck av dem förra året men det blev nåt segt halvflytande. Gott men oanvändbart då det blev klumpar som inte lät sig lösas upp. Att tugga saft är ingen kulinarisk upplevelse.

Lite stora kärnor men god smak, så till ost och så passar det. Men de mängder vi får gör det inte heller praktiskt, då skulle vi inte äta annat än ostar.

Men det känns lite speciellt att ha en vinranka klättrande på väggen. Som dessutom ger rätt bra avkastning. Men vingård är det ju inte riktigtmed sina 400 kvm och en vinranka. Allting är ju som bekant relativt!

Ha de.

En intressant skit..

 

Kan vi inte ta en sväng till skogen sa hustrun? Så med laddad ryggsäck, (De tre K:na) kamera, kaffe och kaka, begav vi oss ut till ett område som heter Skansbacken. Jag sprang på denna lämning som innehåller en massa frön tillsammans med en mängd osmälta blåbär. Vilket djur förutom människan har en så varierad kost?

Jag mindes för några år sedan att vi var ute och plockade svamp i ett annat område och kom på en urriven myrstack, Det syntes tydligt vad som varit framme med klomärken på trädet som stacken lutade emot och även i marken runt hålet i stacken. Myror kröp fortfarande omkring, så skadan var inte gammal. Då blev det att snabbt packa ihop och lämna området. Det blev ingen mer svamp plockad den helgen.

Vis av detta sade jag inget om min upptäckt, utan vi gick in i området, hittade lite svamp, fotograferade och satte oss ned med kaffe och kaka och njöt av det vackra vädret. När vi gick hem visade jag min upptäckt.

Björn? sa hustrun. Ja jag vet inget annat djur som äter blåbär sa jag, så det är nog varken varg, älg eller räv. Av någon anledning blev inte reaktionen lika häftig som vid myrstacken nåt år tidigare. Kanske för att denna "plump" kändes tidsmässigt mer avlägsen än den urrivna myrstacken som vi upplevde mycket närmare i tiden vid vårt besök. Som om björnen fortfarande fanns i faggorna.

NA fredag 7 september 2012.

Det är irriterande att läsa NA´s artikel om de Iranska flyktingarna (mor och dotter) som hotas av utvisning till Iran, trots en adekvat misstanke om dödsstraff! 

Irriterande ur två synvinklar. Först för att vi har en sådan intolerans i vår samhällssyn och sedan för att artikeln så ensidigt utpekar migrationsverket som boven i dramat. Även om det inte sägs rakt ut, så ges läsaren den uppfattningen att det är Migrationsverket som agerar känslokallt och empatilöst.

Vi har ett invandrar-/flyktingmottagande-klimat som verkligen sätter svenskt flyktingmottagande och migrationspolitik i fokus. Den allmänna uppfattningen ger sken av att vi har fler motståndare mot invandring än förespråkare. Att främlingsfientligheten har ganska fria tyglar och även har en röst i Sveriges riksdag.

Vi har två ministrar som arbetar med flyktingfrågor. Tobias Billström som arbetar med asyl och migrationsfrågor samt Erik Ullenhag som arbetar med integrationsfrågor. De har ansvaraet att handlägga frågor inom sitt område och att föreslå förändringar i lagar och förordningar. Den lagstiftning som berör invandring och migrationspolitik är regeringens ansvar och underställd riksdagens beslut. Vi har alltså en majoritet i riksdagen bakom den lagstiftning som styr flykting- och invandringspolitiken.

Ändå så uppfattar man hos de politiker som då och då agerar i frågan, att det ligger en ocean mellan lagstiftare och migrationsverket när det gäller flyktingpolitiken. Riksdagspolitiker som engagerar sig i enskilda flyktingars öden, hänvisar till att det finns regler för migrationsverket att göra andra bedömningar i särskilt ömkande fall. Att det oftast inte görs tillräckligt bra undersökningar/kontroller för att styrka flyktingars rätt (av migrationsverket dvs.) i de fall som omtalas i media!

Men tänk efter! Låt hjärnan vara med i resonemanget. Menar man verkligen att vi har ett Migrationsverk, Tullverk och Polis som inte följer Svensk lag utan avvisar folk på lösa grunder?
Eller menar man att enskilda befattningshavare gjort det till sin uppgift att avvisa utan hänsyn till lagens mening?

Självfallet är inte det fallet!

Alltså har vi i stället myndigheter och myndighetsutövare som följer lagen och är noga med att inte överträda reglementet i sin myndighetsutövning!

Då faller ansvaret direkt på regering och riksdag. Det är de som har ansvaret för den flyktingpolitik som förs i landet. Indirekt även Du och Jag, då vi har möjlighet via val att påverka politikens innehåll.

Jag kan förstå att det är skönt att kunna ställa sig bakom kritiken när enskilda fall kommer till allmänhetens kännedom och att skylla på migrationsverket eller andra myndigheter eller rentav myndighetsutövare. Även att kunna skylla sin egen oförmåga att agera på förbud mot ministerstyre eller förbud att agera i enskilda fall. Skönt, men föga hedervärt!

Bara misstanken om att enskilda myndighetsutövare drev sitt eget spel i strid mot svensk lag skulle få dessa  ministrar att agera både kraftfullt och omedelbart. Se bara Annie Lööfs reaktion på Tillväxtverkets representation. Då kallas det inte ministerstyre.

Skulle mer än 50% av Sveriges ca 9 millioner invånare anse
-att vi har en för hög invandring?
-att muslimer i gemen utgör en risk för Sverige och svenskarna?
-att den totala bilden av invandringen som visas, är korrekt?

Jag tror inte det! Är det inte så att det är bara en del av invandringen som uppmärksammas. Den del där  klädsel och hudfärg utmärker sig. Övriga européer och amerikanare berörs inte. Så länge invandraren ser ut som vi så finns ingen främlingsfientlighet. Det är då det handlar om rasism!

Låt os slå fast att vi har den invandringspolitik som regering och riksdag beslutat om. Myndigheter och myndighetspersoner följer Svensk lag i sitt myndighetsutförande!

Är Du missnöjd med den Svenska invandringspolitiken, skäll då på regeringen men skjut inte brevbäraren!

Jag måste ha vaknat på fel sida i morse....

Dagen förflöt OK och efter att hustrun kommit hem och vi ätit vår kvällsvard så kom TV´n igång. Det började bra med ”Halv åtta hos mig” ett program där man sätter samman 4 helt obekanta individer. Två herrar och två damer som sedan får bjuda varandra på mat medan TV filmar tillställningen. Efter respektive bjudning får gästerna sätta poäng på kvällen. Den av dem som får högst poäng efter fyra bjudningar, vinner 15.000kr. Trevligt och roande samt väldigt socialt.

Sen 20.00 ramlade vi in i ”Robinson tävlingen”. Här borde jag gått och gjort nåt annat. Men efter 10 minuter var adrenalinet i topp. Programkonstruktören är en Engelsman, Charlie Parson, och tävlingen heter på engelska Castaway och förekommer i en mängd länder. Det det hela går ut på, enligt programidén, är överlevande!

Men det är inte det som händer i rutan. Scenariot är i stället det motsatta.

Den som utses till årets ”Robinson” vinner en halv miljon kr. Så med det upplägget som denna dokusåpa har, så gäller det att dels vinna tävlingar för att få immunitet och dels att rösta bort medlemmar som hotar ens egna möjligheter att vinna. Detta leder till pakter, grupper som går samman för att aktivt rösta bort sådana som utgör ett hot mot dem själva för att sedan på slutet förråda varandra i pakten till förmån för sig själva.

Resultatet blir intriger och falskhet. Att dem som faktiskt har största förutsättningarna att klara en verklig situation på en öde ö, är de som röstas bort först. Kvar blir intrigmakare och taskspelare. Människor som i grunden är opålitliga och som är beredda att offra all sin heder för en vinst i Robinsonfinalen. Hela upplägget är moraliskt förkastligt, men det ligger väl i tidens tand! Vissa av dessa personer har arbeten som möter Dig och Mig i vardagen. Jag skulle definitivt inte lita en sekund på nån av dem. Även om ”såpan” är ett spel, så får de dessa personer att visa sitt rätta jag. Ränderna går aldrig ur en Zebra säger ju ordspråket.

Tänk om det i stället hade gått ut på att rösta fram den man tyckt varit en värdig ”Robinson” kandidat under kvällens avsnitt och att de som fick lämna var de som hade minst antal sammanlagda poäng. Då skulle man poängtera social kompetens och förmåga att lösa överlevnadsproblem i stället för falskhet och personlig dekadens.

Sedan så såg vi ”På bar gärning”. Ett program av ”Dolda kameran typ”. Programmet visar hur vi reagerar på olika företeelser i vardagen. Alltså om du eller jag ingriper när någon annan gör nåt vi anser vara fel. Tex om två mobbar en tredje, om någon uppträder illa mot andra på en restaurang etc.

Denna kväll handlade det om spraymålning av offentliga miljöer, sk taggar. Alltså inte renodlade Graffiti bilder utan rent ”kladd”. Om ett par som uppträdde illa på en servering och om personer som ”fått fel på bilen”. Hur och om vi möter dessa. Det som satte fart på adrenalinet denna gång var det som folk sa när de kontaktades av reportrarna. Man vet ju inte vad som händer om man lägger sig i!

När jag växte upp så tog närmaste vuxen tag i situationen om man gjorde nåt dumt., det var aldrig frågan om att protestera. Ingen skulle ha stöttat den som gjorde en dumhet. Alla tog avstånd, även kompisarna. Man ringde hem till föräldrarna, talade om vem man var och berättade och föräldrarna kom aldrig på idén att polisanmäla den som ringde för förtal eller för övergrepp för att de tog tag i den som busat.

Det handlade inte om misshandel utan ett fast tag i armen och en utskällning. Det var på den tiden man lät bli att bråka med den som sade att han gav sig eller var neutral och gruppvåld var inte att tänka på.

I dag viker folk undan. Om någon säger något så blir de hotade och om någon åker dit för snatteri eller skadegörelse så dröjer det inte länge innan familjen till den som anmält drabbas av gängets raseri. Sönderskurna bildäck, förstörda cyklar, stenkastning.. ja det finns ingen hejd. Det är OK att sno någons mobiltelefon, men om den som blivit av med den anmäler så kallas det att ”Tjalla” och det är inte acceptabelt. Det är viktigare att roffa åt sig än att vara schysst. Allt i bästa Robinson-anda!

Det är nu man tycker att det är rätt skönt att man är gammal och snart lämnar detta bakom sig. Fast man borde tmfn protestera!

DaCapo...

Såg att jag fått en kommentar från Telia kundtjänst på mitt inlägg "Välkommen till Telia" här nedan. Det är ju lite roande att de lagt in en kommentar på just mitt inlägg, men  vad vet jag, andra kanske också fått ett inlägg, fast det visar att Ni läser bloggar och att Ni bryr Er. För detta skall Ni ha en eloge!

Sakfrågan är fortfarande tillgången på information när situationen är kritisk! Detta problem kvartstår.

Om ingen kan nås för besked så vet inte jag som kund att Ni uppmärksammat problemet eller att felavhjälpning pågår. Jag kan fortfarande tro att det bara är jag  som drabbats. Även om jag ställer krav på Telia som leverantör att ha en bra service gentemot mig som kund, så kräver jag inte att det sitter någon och kollar min anslutning i tid och minut för att säkerställa att jag har full access.

Dock, när jag har problem, då vill jag snabbt få besked. Jag bryr mig inte om i vilket stadium felsökningen befinner sig. Jag nöjer mig med att i detta läge få besked om att det pågår felsökning. Då vet jag att jag inte är ensam med problemet. Jag vill också få bekräftat att jag kommit fram, att jag talat med någon som tar min anmälan på allvar och tar över ansvaret för att det snart skall fungera igen. Jag skall inte behöva leta i blindo efter en e-adress eller ett telefonnummer att kontakta.

Service är ett mått på kvalité. Kjedjan är som bekant inte starkare än sin svagaste länk!

Lite av Er förlorade heder har Ni återfått med inlägget i min Blogg. För detta har Ni mitt tack!

Spellusten övergår det mesta...

Marknaden i Sannerud, även kallad Tivedsmarken, gick av stapeln helgen som gick (25 augusti). Byns alltiallo, Helge Jacobsson, hade bokat oss "Tivedspôjkera" att spela under dagen. Efter min TIA såvar osäkerheten stor om jag skulle kunna medverka eller ej. Doktorn gav klartecken så det var bara att packa instrument och noter. Själv ville jag ju och hade kanske kanske trotsat doktorns ordination om hon sagt nåt annat.

Vi spelade i omgångar från kl.09.30 till 16.00. Ett helt dagspass så att säga. Konfrensier Björn Palmquist fattade microfonen och drog igång oss, folk sjöng med, nån medverkade på scenen och andra på planen framför scenen. Folkligt och kul.

I ögonvrån såg vi en herre som stod med dragspel på magen och spelade med i vår musik. Bosse hojtade till, stå inte där och spela, det är här Du ska´va! Det visade sig vara en Hammar bo som i många år spelat för sig själv, fast han tidigare spelat i gäng och på stämmor.

Det blev en nytändning, rena spelmansstämman på scenen, och platsen framför fylldes med folk trots en och annan regndroppe. Kommunchefen (själv dragspelare) fick hoppa in och sjunga till en av låtarna från bygatan. Det gick inte att passera obemärkt förbi där inte.

Marknadsansvariga räknade till ca 10.000 besökare. Dvs nytt rekord. En i stort solig dag och ett lyckat arrangemang. Många bekanta vandrade förbi. en del fick man kontakt med, andra inte. Min gamla arbetskamrat MF såg inget annat än skaldjursboden, men då kan han utan vidare sätta i sig ett helt kg kräftor på egen hand. "Det är för lite för att dela på!" säger han. Det fanns en tid då jag höll med...

Tur i oturen

Jag sitter ner och löser NA´s sommarkryss för onsdagen då plötsligt höger ansiktshalva börjar kännas som om jag fått en bedövningsspruta av tandläkaren. När jag känner på ansiktet så upptäcker jag att höger hand saknas och att det börjar sticka i höger ben. Hela armen tappar känsel och jag förstår att något som inte är OK händer mig.

När jag ringer sjukvårdsupplysningen har jag fått min andra attack. Dessbättre kan jag fortfarande röra mig så jag kan öppna ytterdörren.

Sitt ner, vi skickar en ambulance! säger sjukvårdsupplysningen och efter en stund ber de mig lägga på luren så att SOS 112 kan ringa upp. Sagt och gjort.

Med mobilen ringer jag hustrun som är på väg hem med tåg från Göteborg och meddelar vad som är på gång. Hon i sin tur ringer upp en granne som kommer över och håller mig sällskap tills ambulancen anländer. För detta A är jag dig tack skyldig! Det var tryggt att få sitta och prata bort lite av den skräck jag kände medan vi väntade på transport till sjukhus.

På akuten kom de snabbt fram till att jag fått en "TIA".. TIA, transitorisk ischemisk attack, innebär att en del av hjärnan drabbas av övergående syrebrist. Orsaken är en övergående blodpropp i hjärnan. En förvarning om stroke som en utvecklad propp heter.

Jag skall inte gå in på vad jag kände och tänkte dessa timmar, men konstaterar att jag haft tur att det inte blev värre. Misstanke om att den förestående bråckoperationen och det faktum att jag slutat äta blodförtunnande medicin ca en vecka innan, är orsaken, bekräftar inte stroke-läkaren. Men det kan vara en faktor säger han.

Så nu sitter jag här hemma igen fredag eftermiddag vetande att hjärtat är OK, hjärnan har inga proppar eller andra affekter som inte skall finnas där och halspulsådrorna är friska och inga beläggningar som utgör risk kan ses i provsvaren. Frisk om än lite omskakad med lite ny medicin i medicinboxen och stor förväntan på framtiden.

Inne på Lassarettet så frågade läkaren min säng-granne hur han mådde. Han tittade lite illmarigt på henne och svarade... Frågar Ni försäkringskassan är jag nog frisk! Jag kunde inte hålla mig för skratt. Trots allvarliga symptom hade han både ironi och skämtlynne kvar att svara henne.

Det allvarliga är väl att alla i rummet skrattade till. Träffsäker beskrivning av hur svenska folket uppfattar försäkringskassan. Inga protester där inte.

Jag vill rikta en eloge till avdelning 1A på Karlskoga lassarett. De har verkligen varit ett stöd och hanterat min olycka på ett för mig tryggt sätt och stöttat över förväntan. Sen vet jag inte om högre makter också skall ha sin del av min omtanke, ty det kom under min tid där in patienter som inte hade samma lyckliga utgång på sina sympton som jag.

Man borde kanske köpa en lott även om jag redan intecknat högsta vinsten?

Välkommen till Telia...

Just nu känner jag mig minst av allt välkommen till Telia.

Jag är en sån där typ som håller mig till det jag påbörjat så länge den jag har som leverantör fungerar. Det kan ibland vara lite dyrare men om kvalité och service håller sig på en för mig önskad nivå så bråkar jag inte för några futtiga kronor. Jag har bekanta som hoppar mellan telefonbolag och elbolag för lägsta dagspris. Inte fungerar det bättre eller blir billigare och förresten priset är ju inte viktigare än funktionen.

Säljarna säger alltid att det blir billigare och bättre och frågar om man nyttjat nägon av konkurrenterna. Svarar man ja, så kommer frågan om man är nöjd med servicen, om man upplever att telefonköerna fungerar (är korta alltså).

Självfallet är det så att man är missnöjd med service, telefonköer och tröttande kommentarer om att starta om modem eller vad det är för femtioelfte gången. Det spelar ingen roll vilket bolag Du är kund hos. De har alla samma typ av (brist på) service.

Även om personalen uppdateras hela tiden så skall problemet lösas på samma sätt. Starta om Bredbandsroutern och STBN genom att dra ur kontakten några minuter. Det går inte att säga att man redan gjort det 5 ggr. Sen kommer kommentarer om utrustningen, har Du kontrollerat etc... trots att man vet att allt fungerar utom tjänsten från leverantören.

Nu hade vi varit i Örebro och skyndat oss hem för att hustrun ville se Ernst på TV. TV visar programtablån men ingen bild och inget ljud. Telia Digital TV förstås. Självfallet så vet jag vad som komma skall så snabbt startar jag om all utrustning, Bredbandsroutern, STBN, Digitalboxen och TV´n. Fortfarande svart men en ruta talar om att jag lider av effekten av nåt Telia kallar Felkod 602.

Snabbt kollar jag på nätet. Hittar inget som klart talar om vad koden betyder men hittar följande instruktion på chatten....
1. Dra ut strömsladden på boxen.
 2. Stoppa tillbaka strömsladden
 3. Tryck in Info knappen på fjärrkontrollen, tills du ser en blå bild.
 4. Navigera med pilarna till system, nere till vänster.
 5. Väl på system tryck OK, för att få en lista där man kan välja: Factory Reset och remove software.
 6. Välj Factory Reset genom att trycka på OK. Sedan svarar du Ja på frågan.
 7. Välj sedan Exit med OK.
 8. Då väljer du Reboot without saving.
 Du behöver ha dina inloggningskoder efter det, dessa hittar du på http://telia.se/minasidor där du kan logga in med personnummer och OCR-nummer och välja digital-tv abonnemanget.

??????

För mig som levt de senaste 20 åren av mitt yrkesverksamma liv i den digitala sfären kan jag inte annat än häpna. Vad förväntar de sig när man ringer?

Nåväl!
Nästa försök blev att försöka logga in på mitt Telia konto för att se om där fanns någon information. Nu kom nästa chock. Användaren finns ej registrerad inom Telia! Kolla, Dubbelkolla, rätt användar ID och lösen .. Jovisst. Testa igen.. Användaren finns ej.....

Nu ringer jag felanmälan 90 200.... tut tut tut... nedkopplad... detta händer ytterligare en gång. Har Telia lagt ner tjänsten? Kollar igen på nätet och det dyker upp en sida om jag vill svara vad jag anser om telias tjänster,,, och det vill jag ju ,,, så det offrar vi lite tid på.

Konstigt upplägg.. Visst får jag gradera svaren mellan 0-10 där 0 betyder att jag är missnöjd. Vad tycker Du om telias support? .... Vilken support, jag har inte fått kontakt med någon? Hur lång tid tog det innen felet var avhjälpt? Felet är inte avhjälpt! Och så vidare. Skall inte trötta Er med alla frågor bara peka på att formuläret var upplagt som om det inte fanns några fel eller missnöjda kunder, bara glada kunder som fått stor nytta av Telia support. Nu är klockan 21.56.

Efter ytterligare försök på 90 200 så går signalerna fram och en automatröst svarar. Nu får jag veta att Telia för närvarande har problem med sin Digital TV tjänst men att man arbetar på det, därefter frågan om vad mitt ärende gällde. Jag svarar Digital TV. Fakturaärende.. repeterar rösten, ett ögonblick skall jag koppla... Därefter hamnade jag på avdelningen för fakturor som talade om att Telias öppettider var .... Dvs att klockan passerat 22 och att jag var välkommen tillbaka i morgon.

Nu kollar jag mina sidor igen.... BINGO! ... Men jag kommer inte in för att jag angivit fel inloggningskoder tre gånnger, varför kontot är låst i två timmar. Men Nu får jag i allafall veta att jag finns (vilket jag i och för sig aldrig tvivlat på) och att även mitt telefonnummer existerar. Skönt att veta ifall man behöver ringa hem någon gång.

En sak är dock säker. Vid första bästa tillfälle kommer jag att byta leverantör av Digitala teletjänster. Inte för att andra leverantörer är bättre, för det är de inte, men för att just Telias kundservice är urkass! Kan man  inte sköta kundkontakterna skall man inte ha några kunder!

Nu skall jag krypa i säng och drömma om att Telias ledning kontaktar mig för att diskutera kundservice... Jag har nämnligen en förkärlek för utopier just för att " TÄNK OM DE SLÅR IN!"

Vad gömmer sig i lådorna månde?

Lilla hjärtat på besök.

Nyfiken och morgonpigg. Ingen dålig kombination, för då kan man ostört leta i alla lådor och skrymslen hos farmor och farfar. Ty där döljer sig allehanda saker som både farfar och farmor glömt att dom har. Det är jättespännande, för Ni kan aldrig tro så mycket det finns!

Skrinet med alla gamla glasögon var särskilt intressant. Först provar man framför spegeln och när farmor och farfar vaknar så vet man redan vad som dolde sig i lådan. Då kan man agera fotomodell och prova alla modeller på bild.

Specsaver och andra behöver bara höra av sig, så gör lilla hjärtat reklam för deras produkter. Här är ett smakprov.

Microsoft calling....

Is this Mr/Mrs ABC?
I´m calling you from Microsoft as you are a customer with Licens nr. bla bla bla..
Jag ringer för att hjälpa dig med ett känt problem inom MS XP. Starta datorn så skall jag guida dig.. etc.

Självfallet är detta rena båget. Varför skulle Microsoft som annars är så svåra att få tag på ringa mig hem för att hjälpa mig med ett problem jag inte rapporterat eller känner till?

001-253 820 3089 är det Nr de ringer ifrån. Jag sökte på Googles och fick träff på WhoCallsMe? Där fanns flera inlägg om denna påstådda service. Rena bedrägeriet!

I dagens tidning läste jag om flera fall om kapade bankkonton i Europa och påstådd svensk bank som förnekar att de har eller har haft intrång.

Men nog försöker de ta sig in för att komma åt information som sen kan användas för att tömma dina konton eller beställa varor i ditt namn.

Vässa antivirusskyddet, var på Din vakt.
Mota boven i grind!

En annorlunda Cheeseburgare..

Kajsa Varg´s motto att man tager vad man haver kan bli riktigt lyckat om det vill sig väl. I söndags så fanns det ett paket köttfärs i kylen och det var det som låg närmast till för beredning. Inget fel på spagetti med köttfärssås, men det kändes tjatigt. Därför fick det bli något annat.

För ett tag sedan smakade vi lamburgare med Feta ost inbakat, så den idéen ville jag bygga vidare på. Det var bara det att vi inte hade Feta ost hemma. Det fick bli en chabrovink!

Här kommer receptet

BURGARE
2 - 3 msk ströbröd
1 tsk Franska örtkryddor
ca 0,5 dl mjölk
1 dl tomatpure
1 gul lök
1 ägg
400g nötfärs
Salt och peppar

FYLLNING
ca 3 dl fint riven Parmesanost
2 msk Turkisk Yoghurt
Salt
Svartpeppar

Börja med att riva löken på den grova sidan på rivjärnet. Bryn löken i lite smör. Blanda den brynta löken med ströbrödet och fyll på med mjölken tills du får en blandning med relativ fast konsistens. Blanda sedan in tomatpurén och därefter köttfärsen. Avsluta med att vispa ner ägget och krydda efter smak med salt och peppar. Har Du gjort rätt skall Du ha en rätt fast smet. Om inte, öka med ströbröd eller mjölk tills Du får en hanterbar smet.  Den skall gå att rulla och hantera utan att den faller isär. Den får inte heller bli för torr. Låt vila ca 20-30 minuter.

Under tiden kan Du riva Parmesanosten och blanda den med yoghurten. Även den skall bli en fast smet ungefär som kylskåpskall Bregott i konsistensen. Krydda med salt och svartpeppar och smaka av tills Du får den styrka Du önskar. Örtsalt är bra här.

När allt är klart, börja rulla bollar av köttblandningen, peta ett hål i mitten och lägg i en del av  ostblandningen. Förslut, och rulla till en boll. Rätt dimensionerat skall det räcka till 12 bollar. Låt vila igen men platta till bollarna till pannbiffar, försiktigt så att de inte spricker.

Stekpannan skall vara flatbottnad och på låg värme (5-6 på 10-gradig skala) smöret skall fräsa men ej bli brunt. Stek burgarna ca3 minuter på varje sida. Det skall synas en stekrand upp till halva burgaren innan Du vänder den. Stek 4 st åt gången. Om pannan blir kletig av läckande ost, får Du göra ren den mellan stekningarna, men spara stekskyn till såsen.

Såsen gjorde jag av en redning på vetemjöl med stekskyn och resterna av parmesanfyllningen, lite grädde salt och peppar, samta silade den innan serveringen.

Serveras till alla former av potatis (pressad är min favorit). Ris, spagetti eller makaroner går också bra. Salladsblad, tomater, gurka ävenså. Smaksätt med lingonsylt.

Bon Apetit

Finns ni på Internet?

Rubriken kanske tarvar en förklaring?

Frågan Gällde "Tivedspôjkera" och ställdes av en av våra (äldre) lyssnare vid en spelning vi hade.
Svaret var nej!
Vi är glada amatörer och har inte så avancerad utrustning eller tillgång till studio. Vi spelar för att vi tycker det är kul, och kan det glädja andra så är det välkommet, men ambitionen stannar med det.

Nåväl vår Bas hittade en rolig grej i en musikaffär, och vips kunde vi spela in vår musik när vi tränade. Syftet var att kunna sitta hemma och öva under veckorna så att vi skulle bli någorlunda samspelta när vi träffades under träningskvällarna. Det blev en CD skiva med några låtar på.

Du som kan datorer sa en av dragspelarna, kan inte du lägga ut några låtar på internet? Gänget supportade idén, så här är en låt som heter "Tivedens Gånglåt". Eftersom vi kallar oss "Tivedspôjkera", för övrigt ett namn som går långt tillbaka i tiden fast nu med andra musiker än från början, så fick det bli någon låt med Tived i namnet. Inspelad på You Tube. Bilderna på naturen har jag tagit, bilden på oss spelemän är tagen av Alf Pettersson, fd journalist från Laxå. Bildspelet eller filmen är gjord i Moviemaker. Så håll till godo.

Tivedens Gånglåt av Tivedspôjkera!

"Gunstlig Junker"

Junker är gammalsvenska för Ung Man. Gunstlig Junker blir då mer en benämning av en kärlekskrank ung man. Det finns i Tivedens Nationalpark ett stort flyttblock som kallas "Junker Jägares sten". Det är det största flyttblocket i Nationalparken, sägs det. Nåväl det är imponerande och har en lika imponerande historia.

Blocket är ca 15 meter högt och det växer en tall överst på stenen. Bakom stenen finns flera grottformationer och det rinner det en bäck runt stenens fot. Med lite fantasi kan man ana att det borde ha varit ett perfekt rastsälle med tillgång på både skydd och drickbart vatten.

Berättelsen om Junker Jägare har namngett stenen och lyder som följer:

En norsk junker som förälskat sig i en fager jungfru begärde hennes hand. Hennes far som tillhörde den aktade Sverkersläkten avböjde frieriet, han hade redan lovat bort henne till en annan mer passande motpart. Men kärleken var besvarad, så paret rymde dagen före brölloppet och slog läger för natten vid det väldiga klippblocket. Fadern blev rasande och beordrade sitt folk att förfölja de flyende och återföra dottern, död eller levande.

Junker jägare gav sig ut under morgonen för att fälla något ätbart. Under tiden kom förföljarna ifatt och fann jungfrun vid sitt läger. Med sitt spjut dödade en av förföljarna den unga jungfruns hund varvid hon rasande slet spjutet ur hunden och kastade det tillbaka. Spjutet träffade sin ägare i ögat och han segnade död ned. Kampen var dock för ojämn och slutade med att jungfrun halshöggs på platsen. Dramat slutar med att Junker jägare i sorg återvänder till sitt hemland för att aldrig mer visa sig i Tiveden.

Men det vore väl för enkelt att sluta historien här?

Gamla Tivedsbor förtäljer att man i skymningen ibland kan se en jägare med fjäderprydd hatt och en tjäder på ryggen, vandra runt stenblocket letande efter sin försvunna jungfru. Det är väl kärlek det? Sverkerätten härskade i Svears rike under mitten/slutet av 1100-talet och fortfarande går den unge jägaren och letar efter sin unga brud!

Junker Jägares sten ligger i närheten av Vitsandsbadet som är en del i Tivedens nationalpark. Oerhört vackert och badvänligt när vädret tillåter. Långgrunt och därför idealiskt för barnfamiljer eller dem som gillar att gå i långsamt. Sen kan man göra korta turer till flera sevärdheter som ett avbräck i badandet och solandet.

Ha dé

Charles

Vårutflykt

Så var det sista dagen på Påsken. Hustrun kom hem från kyrkan (kyrkvärd) och sa; det är massor av tranor vid Hornborgasjön! Jag svarade att de på radion sagt att det var ett snöoväder på gång från västkusten. Som vanligt vid den här typen av konversation så satt vi snart i bilen på väg mot Hornborgasjön. I bilen säger hustrun; Har Du varit med till Nordpolen någon gång?

??

Jag tror det varit stängt förra året när vi försökte, fortsätter hon, men jag bjuder på fika där innan tranorna. Jag förstod att det var ett sätt att blidka undertecknad samtidigt som snöflingor började omgärda bilen i en allt stridare ström.

Cafe "Nordpolen" ligger i Vara som visade sig ligga söder om Skara, dvs några mil efter det vi skulle tagit av mot tranorna. För säkerhets skull så ringde M och kollade att de hade öppet. Det hade varit snopet om de haft stängt. OK, det var ett trevligt Cafe med gott kaffe och goda räksmörgåsar så omvägen var inte förgäves.

Hornborgasjön var rätt glest besökt. För Ornitologer fanns det det de sökte efter, och jag antar att vädret i sådana sammanhang är en ovidkommande faktor så länge det inte skymmer sikten för mycket. För enbart fågelintresserade amatörer så blev vädret den faktor som märktes mest. ca en halv timme blev besöket innan vi frusna återvände till bilen. Då hade vi ändå klätt oss med underkläder och extra fleecetröja. Bilder blev det trots vädret och även några användbara, se collaget! ca 15 000 tranor var det enligt skyltarna.

Fast nu får det vara färdigsnöat för i helgen åkte vinterdäcken av, vilket påminner om en kamrat som 1 maj bytte till kortbyxor oavsett väder och de satt på ända till slutet av september. Är det sommar så är det!

Ha dé..

Tidsoptimist!

Tänk vad man kan bedra sig! I Italien skickade jag ett inlägg från min telefon där jag utlovade fler bilder från besöket på bloggen. Nu var varken almanackan eller drygt tre hundra foton på samma linje som jag. Så det har tagit tid och hemma väntade diverse uppdrag, läkarbesök m.m. som inte gått att förbise, så därför har det varit tyst på bloggen tills nu. Vill inte påstå att jag har mer tid men nu har jag iaf redigerat bilderna och har en stund innan nästa event,så här kommer några rader.

Besöket gällde Cinque Terre, de fem byarna i norra italien som är en del av vårt världsarv. Dessa är Riomaggiore, Manarola, Corniglia, Vernazza och Monterosso Al Mare. När vi var där pågick uppbyggnaden av Vernazza som drabbats av en flodvåg av lera från de omgivande bergen. Flodvågen var 6 meter hög och passerade genom centrum och tog med allt i dess väg. Byggnader förstördes, bilar, båtar, cyklar, parksoffor, ja allt löst i en enda röra. Detta tillsammans med leran fyller idag den förr så vackra hamnen som för tillfället är helt obrukbar. Det som påverkade mig mest var den framtidstro och vilja att återsälla allt till sin forna glans som de vi talade med, visade. Trots katastrofen så var det endast en som miste livet i flodvågen. Uppenbart hade det kunnat sluta mycket värre.

En andra upplevelse var den så kallade kärleksstigen. Överallt där det fanns något fast att sätt ett hänglås i satt det mängder av lås. En del var graverade med namn, andra var skrivna med tuschpennor. Historien förtäljer att älskande, nyförlovade, nygifta i en ceremoni satte fast sitt lås, lovade varandra evig trohet, och slängde nyckeln i havet. För att bryta förhållandet var man tvungen att hitta nyckeln säger historien. Jag tvivlar på att någon försökt.

En tredje upplevelse var Modena eller egentligen Maranello som är Ferrari´s födelsestad. Här ligger fabrikerna och Museet och det är möjligt att både köra en Ferrari och att se dem i Museet. Det blev vårt mål medan våra damer letade skor och handväskor i Modena. Först tog vi en tur i omgivningarna med en fyrsitsig Ferrari California. Självfallet Ferrari-röd! Det kostar ca 250 Euro att få köra i en timme. Sen besökte vi museet i fabriken. Här kunde vi bese en monteringsline, olika modeller samt ett rum "of Fame" som besktrev Ferraris framgångar genom åren. Mycket kände jag igen. Jag har egentligen inte varit Ferrari Fan, men intresserad av motorsport sedan barnsben. Min far var mekaniker åt en tävlingsförare på 50-talet, så förare och modeller blev till en kavalkad av minnen från förr.

Italien ja ja

Snart en vecka i ett soligt Italien. Nu återstar snart bara hemresan. Det har varit uplevelserikt och härligt. Soligt med vackra vyer. Har vandrat kärleksstigen med kärestan. Förundrats över alla lås med namn fastsatta överallt efter stigen, lås i tusental. Åkt ferrari. Mer kommer jag att presentera i bildformat väl hemkommen.

Söndag 12 Feb 2012

Solen sken så hustrun och jag tog en söndagspromenad med kamerorna i högsta hugg. Det blev fotograferat både det ena och det andra efter vår väg. Collaget nedan visar en del av de ca 50 bilderna som blev dagens skörd.

Det var en skön dag som påminnde om att våren var på väg. I våra trakter är det ca en månad för tidigt. Vi brukar ha det som kallast i februari och att det lättar under mars. sen kommer den riktiga våren under april. Om det nu är växthuseffekten eller ej talar de lärde. Jag påminner mig dock om Karl den X Gustav som år 1685 vandrade med sin här över stora Bält, som då var frusen och tillät en militär operation. Så extremväder har vi alltså haft förut. Vad det då var för "effekt" kanske någon väderkunnig kan tillföra som kommentar.

För att återgå till bilden överst, så närmade vi oss bron över Laxån, när det blev ett förfärligt liv i ån. Horder av änder satte full fart emot oss. Inte för att de ville vara med på bild förstås, utan de ville kalasa på allt gammalt bröd vi glömt hemma. Därav den något förmanande blick andhanen i förgrunden ger fotografen. Ingen mat ingen bild, säger han! Fast jag tog ett par iallafall.

Avdelningen för roliga skyltar..

Denna skylt visar på var man lämnar sina leveranser av diverse varor. Tydligen tar de även emot barnmorskor på samma ställe. Mödravården hade jag förstått gäller mödrar som går i väntans tider men denna måste gälla nåt annat ??

Du är förmodligen en Uggla...

Surfade på nätet och letade efter definitioner på fåglar, arter och typer. hittade denna sajt som jag gjorde testet på. http://www.inuseinsights.se/vilken-fagel-ar-du/. Med detta test skulle jag få veta vilken fågeltyp jag tillhörde. Svaret blev rubriken ovan!

Nu vet jag inte om det är bättre att vara en uggla än en simand eller en duvhök tex. Det är väl upp till sina egna (eller andras) värderingar att avgöra. Enligt fablernas värld är ugglan på topp i jämförelse med mänskliga värderingar, men tittar man till ugglans roll i naturen så är det ju en rovfågel. Enda dragningen till fågelautomater torde vara de fröätande småfåglar som befinner sig där. Nåväl, testet är genomfört och svaret givet!

Jag föredrar dock att jämföras med den "kloka" ugglan och inte rovfågeln.

Ha dé
/charles

Berättelsen (Dikten) om målaren Erik Lund.

Det år jag fyllde tretton, då tog skolan slut.
Jag sa adjö till fröken, i världen gick jag ut.
Jag lämna barndomsvärlden och det som hör till den
Nu vänta vuxenvärlden, jag skulle vandra hem.

När jag såg barndomshemmet, stod far och mor på bron.

i sina söndagskläder, de stod som på en tron.
De väntade på sonen som nyss har blivit stor.
Fadern harkla stämman, men grät, det gjorde mor.

Nu har vi fött dig länge nog, sa far till sonen sin.

Nu får Du vandra vägen bort. ty framtiden är Din.
Du får ta tjänst hos Olsson i Sikfors här intill
eller följa Flottar Johan, om det Du hellre vill

Jag kände gråten komma, ej längre bor jag här.

Allting var nu borta, av det som förr var mig så kär´.
Min mor och mina syskon, på kinden tårar rann
Jag kände vreden vakna, och glädjen den försvann.

Ditt farsarv skall Du få sa far, det är ej mer än rätt.

En rova av försilvrad plåt, men uret visar rätt.
Av mor fick jag ett knyte, med bröd och potatisplätt.
Jag skulle ej gå hungrig, ej heller blev jag mätt

Där jag lämnade byn, invid vägen stod en sten.

I den jag dängde arvet, så att glas och bitar ven.
Jag ville inte bära nåt som minde mig om svek.
Jag ville bara gråta, men livet var ingen lek

Hos Olsson tjäna jag ett år, men lönen den var klen.

Följde därför flottarna, sen for jag vidare till Flen.
Där gick jag som lärling hos målarmäster Hall.
Jag lärde mig ett yrke, som sedan blev mitt kall.

När jag nu ser tillbaka, på det som blev mitt viv.

Jag känner att jag saknar det som i barndom var mitt liv.
Jag saknar mina syskon och längtar efter mor,
men förlåter ej min fader, som nu i himlen bor.


Det otäcka i denna dikt är att den är alldeles sann. Namnet är naturligtvis fejkat, men i övrigt som den berättats för mig av "Erik" själv. "Erik" var min fiskarkompis när jag växte upp. Han hade inget körkort, så när jag fyllde 18 och skaffade bil, så "fixade" han fiskekort eller tillstånd och jag stod för transporten. En dag, mig ovetande, åkte vi förbi hans barndomshem. Den annars så talföre "Erik" blev plötsligt så tyst att jag uppmärksammade det, och frågade varför. Då berättade han denna historia som jag presenterar i diktform.

Detta att han aldrig förlät sin fader tror jag blev ett trauma i hans liv. Efter faderns död var det inte längre möjligt. Modern träffade han dock men jag upplevde aldrig att han hade någon kontakt med sina syskon.

I prosans laglösa land har jag även förändrat orter och namn för att de skall rimma. Ber om ursäkt för det!

Nu är glada julen slut, slut, slut ...

Så var den över för den här gången. Den grönaste julen i mannaminne (mitt i vart fall). Idag avjulades både inne och ute. Röda gardiner och röda dukar bort, in med vårfärger (fast det är en bit kvar till dess). Glittrande ytterbelysning togs ned och ersattes ej av annat. Lite tragiskt men samtidigt rätt skönt. Läste i en blogg på juldagen att nu är det bara 365 dagar kvar till jul och det lät som om julen var det som räknades och allt däremellan bara var transportsträcka. Skönt att inse att jag inte delar den uppfattningen.

Jul, nyår, trettondag, påsk och midsommar, vår sommar höst och vinter , alla har de sin skönhet som jag inte skulle vilja mista nån av dem. Ja Gudrun och Emil med flera orkanstormar förstås, de avstår jag gärna ifrån, fast jag tror inte man får välja.

Äldste sonen hade lagt in inlägg på facebook. Det handlade om att de börjat måla om de nyinköpta köksstolarna. Från svart till vitt, men först skulle de grundas. Som tur var så hade de en vattenlöslig grundfärg, för deras nyss treåriga dotter vaknade vid 4:a tiden och gick upp och fick för sig att det var mer som behövde målas. Så när föräldrarna kom upp ett tag senare så var stora delar av parketten i vardagsrummet vitmålad liksom mattan. Nu löste det sig med vatten, borste och en massa arbete men mattan var enligt uppgift förlorad. I kommentarerna så framgår att kreativiteten gått i arv. Äpplet faller ju som bekant inte så långt från päronträdet.

Själv sitter jag och ömkar mig över den förfärliga förkylningen jag drabbats av, Ni vet en sån som inte ens förlossningar kan jämföras med. Jag var tvungen att gå upp för hostan ville inte ge sig. Nu har jag intagit C vitamin i vattenlösligt skick och hostan har gått över i nysningar. Klockan är halv fyra och det är tyst och stilla. Endast min egen och hustruns hostatacker stör stillheten. Katten var framme och hälsade samt undrade vad jag gjorde uppe denna okristliga tidpunkt, Ja det undrar jag också! Jag skall nog krypa tillbaks till bingen snart och se om det inte kan bli några timmars sömn innan söndagen tar vid. 

Natti natti..
/charles

Den som inga byxor har ...

… den får gå med rumpan bar!

Detta snusförnuftiga ordspråk användes flitigt under min uppväxt. Symboliskt illustrerade det att den som inte kom på en lösning på sina (oftast praktiska) problem fick leva med problemen olösta.

Jag var på den tiden lärling på Volvo i Lycksele, och skulle lära mig till bilelektriker. Fast verkligheten var annorlunda. Det jag minns från den tiden är mest att jag renoverade bromsservrar till lastbilar. 3-4 st om dagen, 6 dagar i veckan. Nån dag hände det att man fick byta kol i en generator eller byta en startmotor. Det upplevde jag som rena julafton, ett lyckosamt avbrott i tristessen.

Då jobbade vi även lördagar och eftersom jag var 16 år så hade intresset för flickor vaknat och lördagar var en sådan dag då intresset stod på topp. Man behövde ju inte gå upp kl.06.00 dagen därpå, så då kunde man ägna tid åt annat än arbete och sömn.

Så lördagar blev stora rengörardagen. Då skulle all ”skit” under naglarna skrapas bort och man ville göra sig så attraktiv som möjligt inför det andra könet. Standarden i bostäderna var låg under 50-talet och tidigare, så det var rätt trånga badrum med ett tvättställ och badkar. Varmvattnet fick vi själva bekosta med en eluppvärmd beredare, så den var bara på när det behövdes. Duschar fanns bara på arbetsplatser och idrottsanläggningar, så det var ren lyx att kunna tvåla in sig och låta duschen skölja av all skit utan att behöva tänka på kostnaden för varmvattnet.

Men allt lossnade inte så lätt. Framförallt händerna var ett problem. Gammal bränd olja uppblandad med sliten metall letade sig in i alla hudsprickor och under naglar och var svårt att få bort. Vi hade nåt som kallades för handölspasta, som jag tror bestod av nån sorts tvål uppblandad med pimpsten. Den var effektiv men tog ändå inte bort allt. Flera av mina arbetskamrater hade egna recept på rengöringsmedel. Att först tvätta händerna i kristallolja för att sen använda tvållösningen gav ett bättre resultat. Nackdelen var att händerna blev torra som fnöske.

Kristallolja var ett rengöringsmedel som användes flitigt under 50-talet för rengöring av detaljer vid bland annat bilreparationer. Kristalloljan har funnits under en mängd olika namn som ligorin, mineralterpentin, tvättnafta, lackbensin, vanolene och dilutin. Idag närmast känd som lacknafta.

Vi hade en stor behållare med en mintdoftande salva som egentligen tillverkats för mjölkbönderna att smörja kojuverna med. Men den gjorde händerna mjukare och mintdoftande efter den grova rengöringen. Sen fick man försöka stå ut med tjejernas frågor.. Vad luktar det om Dina händer? ..och hitta på nåt bra svar. Jag tror den hette Helosan!

Innan jag slutade för studier i Västerås så kom det en ny produkt, Ett gel som man smorde in händerna med och som blev flytande när smutsen löstes upp. Sen tvättades allt bort med varmt vatten och händerna blev mycket renare än med den gamla metoden. Så slapp man lukten av mint eller vintergrönolja som jag tror att det var. Ni som minns den förträffliga VIC salvan man smorde in bröstet med, på förkylda barn för att hålla andningsvägarna öppna, vet vad jag talar om för sorts doft. Jag tror att medlet uppfattades som antiseptiskt.

Nåväl senare i livet kom jag att arbeta med bilar igen. Bilar jag köpte och renoverade för att sedan sälja igen. Så den typen av skitiga händer blev återigen ett problem. Tomteskur utblandat med kaffesump var en metod som fungerade. I brist på Tomteskur fick det bli SURF vilket också fungerade.

Minnet av den fantastiska ”tvättgelen” fick mig att experimentera med lite andra produkter än kaffesump och tvättmedel.

Yes var en produkt som sett dagens ljus och som hade en stark fettlösande förmåga. Så först tvättades den grova smutsen bort med bensin eller lacknafta för att sedan slutrengöra händerna med Yes. Någonstans under den resan väcktes idén om det gick att blanda de två med bara ett tvättillfälle som resultat? Jag provade med lite olika blandningsförhållanden och omedelbart förvandlades den flytande Yes´en till en geléliknande massa. Funktionen var densamma som för den gamla gelen från 50-talet. Smutsen löstes upp och allt försvann med avsköljning i varmt vatten.

Diskmedlet är en fantastiskt produkt. Jag har använt det till att göra rent bilklädslar som varit insmetade med choklad, glass, senap och räkmajonäs, ja allt vad som kan spillas i en bil när olyckan är framme. Nu kan man inte bara blaska på med en massa vatten med diskmedel i utan får göra det på ett litet annat sätt. Jag häller lite diskmedel och lite varmt vatten i en balja och vispar upp ett hårt skum som jag sedan applicerar på fläcken. Låter verka någon minut och sedan tar bort med en svamp eller en borste. Jag har sällan behövt upprepa metoden efter första rengöringen. Det funkar även på heltäckningsmattor ock möbeltyger.

Så det enda man behöver är lite lacknafta (tändvätska till grillen går också bra) och en flaska Yes, så kan man både tända grillen och hålla grejorna rena. Tvättsalvan passar dessutom perfekt till att rengöra grillgallret med, och händerna efter förstås. Skulle partyfilten få fläckar så funkar ”skummet” för att återställa den till sitt ursprungliga utseende. För att detta inte skall bli en enda stående ovation till produkten Yes, så har jag provat med annat diskmedel, vilket också fungerar. Det är medlets förmåga att lösa fett som räknas.

Jag lämnar inga garantier om Du vill pröva. Jag tar inte ansvar för allergier eller andra effekter som de medel Du använder kan föra med sig. Ej heller för textilfärgernas färgbeständighet. Vill Du prova så gör Du det på egen risk!

Ha dé

Charles