Xanadu vid världens ände....

På FN föreningen kom diskussioner om männskliga rättigheter in på olikheter mellan länder och mänskliga kulturer.

Hur religionen påverkar synen på vad som är rätt och fel och hur kulturella skillnader leder till olika tolkningar av samma sak.

Hur det ur krigarfolken föddes en kultur som blev helt igenom fredlig. Hur Tibetanernas kultur förändrades från fruktat krigarfolk till fredliga munkar.

Osökt hamnade vi då på Marco Polo och hans resor genom österland.

William Dalrymple har skrivit en bok om en Resa till Xanadu - i Marco Polo´s fotspår, och här finns en märklig historia nedtecknad. En berättelse om de tre vise männens besök i Bethlehem och Jesu krubba vid tiden för Jesus födelse.

När Marco Polo kom till Saba fascinerades han av berättelsen om de tre vise männen som skulle ligga begravda i staden. Han berättar: De är begravda bredvid varandra i tre stora och präktiga sarkofager... Kropparna är mycket väl bibehållna och har ännu hår och skägg. En av dem heter Jaspar, den andre Melchior och den trede heter Balthasar.

Det var från staden Saba i Persien de "vise männen" bröt upp för sin resa till en profet som skulle ha fötts i landet i väster. Det var tre kungar som gav sig iväg, var och en bärande på en gåva, guld, myrra och rökelse. Det låg en fråga bakom varje gåva enligt berättelsen. Tar den nyfödde profeten guld, är han en jordisk konung, tar han rökelsen är han en gud och tar han myrra så är han en människa.

När de fann jesus gick de in med sina gåvor var och en i taget och fann till sin förskräckelse att han visade sig i samma ålder som besökaren men när de gick in alla tre så visade han sig i sin rätta ålder, 13 dagar gammal. Eftersom Jesus tog emot samtliga gåvor var han både en gud och en människa tillika kung, vilket imponerade på de vise männen.

I gengåva fick de en sluten ask med något innehåll de inte fick titta på förrän de kom hem till Saba. Här uppkommer den underligaste delen av historien för den anknyter till upprinnelsen av zoroastrismen.

Efter flera dagsresor kom de tre männen till en oas och sa till varandra att de ville se vad Jesusbarnet givit dem. De öppnade asken och fann i den en sten. Avsikten med stenen var att de blivit upplysta om att Jesus var den sanne guden, den sanne människan och den sanne konungen och att deras tro måste vara fast som en sten. Men då de inte ännu förstod att detta var stenens budskap slängde de den med besvikelse i en brunn.

Strax slog från himmelen ned en eld i brunnen och antände den. Med förskräckelse insåg då kungarna att stenen hade en både stor och helig betydelse. De nådde inte stenen för att brunnen stod i brand. Därför tog de av elden och bar den med sig under resten av sin resa. Hela tiden underhöll de den och lät den inte slockna. Så bildades en ny religion i en ny och mycket rik kyrka där varje offer som bars fram antändes med denna eld. Cala Ataperistan (Kashan)-Elddyrkarnas slott. Zoroastrismen som religion var född.

Det som var märkligt med berättelsen var att Marco Polo med sin historia ändrade den katolska betydelsen av de tre "vise" männen till tre kungar. Det persiska ordet "magoi" som Matteus använder betyder inte "vise män" menade han, och de avbildningar som finns av de tre vise männen visar män i kläder som är karaktäristiska för högt uppsatta Perser vid tiden för kristi födelse.

Detta får mig att fundera över om Marco polo hölls fången av katolska kyrkan till sin död, enbart för att inte uppgifter i strid mot den Katolska kyrkans världsuppfattning, skulle nå de breda lagren?

Detta hände sig under Inkvisationen och de skrifter som hölls hemliga för alla utom påven och de högsta inom katolska kyrkans prästerskap, kan ju mycket väl ha varit Marco Polos nedtecknade berättelser? I Rosens namn (Bok och film) beskrivs inkvisationen och kampen mot kätteriet - irrläror som äventyrade den Katolska kyrkans makt. Sanningshalten kan man bara gissa sig till.

I alla fall är det en intressant och fantasieggande historia.

Ha dé gott
/charles

Ett gulnat fotografi..

Min fru tipsade om en artikel i VLT som handlade om ASEA´s industriskola. En skola jag själv gick i min ungdom och där jag även arbetat som lärare under mina sista år på ASEA. Självfallet blev jag intresserad och läste författarens blog. Mycket kände jag igen trots att det var några år före min entré på skolan.

Det ena gav det andra så efter lite letande så hittade jag ett gulnat gruppfoto från det elevhem där jag bodde. Sen kom det svåra.. Vad hette alla på fotot? Vi bodde tillsammans under ca 3 år och umgicks mer eller mindre dagligen. Men vad hette de?

Familjen vi bodde hos mindes jag så de var inte svåra att hitta på nätet. Lite ovanligt efternamn förenklade det hela. Men resten! Vi kallade varandra för olika öknamn som "Fagersta", "Bollnäs" etc. vilket inte förenklar historien.

Dagobert däremot har jag hittat. Han var ambitiös och läste till ingengör på kvällstid. Hans levnadssaga står som en öppen bok på nätet (ja inte privat utan karriärsmässigt), lite skrämmande hur "offentlig" man kan bli helt utan egen förskyllan. Men resten har jag ingen kontakt med eller aning om vad som hänt dem sedan vi skiljdes åt för ca 45 år sedan.

Från skolan har jag haft kontakt med några på nätet, nån som var elev när jag var lärare och nån som ringt efter många år. Ett par har varit här och hälsat på som hastigast, men inga närmare kontakter. Man förändras naturligtvis och intressen driver isär före detta vänner. Det gemensamma krymper med åren. Men det är ändå roligt att träffas och dela minnen från förr.

Så nu skall jag börja lite detektivarbete och se vilka jag kan få namnen på och vart de finns i världen. Om inte annat så för att det är roligt och för att det väcker minnen till liv. Internet är en intressant källa till information, kanske på ett sätt det inte var tänkt.

Ha dé gott
/charles

Något att fira...

FN-dagen den 24 oktober! Missade Du den? Det är väl verkligen en dag värd att fira. FN föddes den 24 Oktober 1945 i och med att FN´s permanenta stater godkände FN stadgan.

Sedan 1948 har FN dagen firats världen över just detta datum. Man försökte få världens länder att göra denna dag till en Nationell helgdag (FN resolution 2782 art.26), men hittills är det bara Costa Rica som gjort det. I Sverige, Danmark och Finland är FN-dagen flaggdag med både FN flaggan och den egna fanan sida vid sida. FN dagen brukar uppmärksammas av våra skolor och barnen får lära sig vad FN står för.

FN är den enda organisation inom vilken alla världens stater kan komma samman och tala om de problem världen står inför. Enskilda stater kan agera självständigt och i strid mot FN-stadgan, men får då förklara sig inför den övriga världen. Utan FN vore detta inte möjligt.

Grundstommen i FN är artiklarna om de mänskliga rättigheterna. De gäller Dig och mig. Så FN är ingen företeelse i nåt annat land. FN är här och nu, lokalt i varje land, hos var och en av oss som bär FN tanken inom oss och som verkar i dess anda. Om inte småfolket visar vägen kommer världens ledare aldrig att peka ut riktningen, så Ditt och mitt engagemang är en förutsättning för ett fungerande FN.

Stöd därför den lokala FN aktiviteten på Din ort. Ditt bidrag kan förändra världen!

Ha dé gott

/charles

Så sant som det är sagt...

Jag kan inte låta bli att förundras över språkets utveckling. Människan tycks ha en förunderlig förmåga att förnya sitt språk antingen med helt nya ord eller genom att förvränga gamla. Det är klart att "Nya" företeelser som t.ex. e-post får nya namn av sitt ursprung innan de försvenskas. E-mail blir "maila" tills någon kommer på att försvenska uttrycket till e-post(a).

Jag läste för ett tag sedan en skrift om hundar, tryckt i början av 1900-talet. Visst gick det att förstå vad det stod, men språket var omständligt och högtravande. Det låg mycket kunskap om hundar i det som stod, men för dagens läsare skulle det krävas en total omarbetning för att göra texten "läsbar". Detta som en antydan att språket förändras.

Tillsammans med hustrun tittade jag på TV i helgen, en av personerna yttrade på fråga "Man ska ju inte kasta handuken i sjön!". Det var en sammanblandning av två ordspråk om hopplöshet. Att ge upp - "Kasta in handuken" och att inte ge upp i onödan - "Inte slänga yxan i sjön". Det blir ett "nytt" ordspråk som binder ihop "Att veta när det är dags att ge upp" och "Att inte ge upp så länge det finns en chans"... Ja det blir självfallet inte ett ordspråk förrän det börjar användas av flera och i fler sammanhang. Men det kan vara en början....

Denna länk http://www.livet.se/ord/kategorier går inte till "Livets ord" vilket man kan förledas att tro, utan leder till en intressant sida fylld med ordspråk. Ursprung och förändringar över tid. Här kan man följa både nya och gamla ordspråk och se hur de förändras.

Själv fick jag en travestering av ett ordspråk av min hustru när jag nygift insjuknade i influensa för första gången i vårt gemensamma liv. "Det är bättre att vara rik och frisk än att vara fattig och sjuk". Ett påstående som nog får ses som en oemotsag sanning. Sen hur man genom egen förskyllan når dit, är en annan fråga.

Har Du som läser detta några egna "ordvurpor" så får Du gärna delge mig dem (och andra som läser min blogg) genom att lämna kommentar nedan. Alltid roar det nån...

ha dé gott
/charles

Snopet..

Idag var det planerat Biobesök. Uppföljaren till "Män som hatar kvinnor", "Flickan som lekte med elden" gick på biografen. Så vi slängde i oss fredagsmidd´an med efterföljande kaffe och kanelbulle för att hinna i tid till biografen.

Väl framme tyckte vi att det såg mörkt ut och bara några få bilar på parkeringen. OK då blir det inte svårt med plats i alla fall sa vi. Hustrun har svårt för våldsscener och vill sitta nära utgången utifall att sas.

Orsaken är troligen följande...
När vi var nygifta så var vi på teaterresa till den stora huvudstaden och såg en samhällstillvänd historia (Det var så på 70-talet) som hette "IK Kamraterna". När den unge talangen bars in på bår och tränaren antydde att han brutit ryggen, hörde jag ett snarkande ljud vid min sida.

Det var min hustru. Först trodde jag att hon somnat, men det var inte riktigt de ljudet. Nej hon hade svimmat och låg i en konstig ställning i bänken, fastklämd av bänkraden framför oss och av de som satt närmast förstås.

Alla som har försökt få ut en lealös avsvimmad person från en fullsatt teatersalong med bänkar liknande de i en biograf, vet vad jag talar om när jag säger att det blev svettigt. Dessutom var hon höggravid, vilket inte gjorde det lättare.

Uppvaknandet blev dramatiskt med en massa folk som stirrade. Även skådespelarna kom av sig och vi insåg snart att det var vi som hade tagit över föreställningen.

Ja det vill ingen av oss uppleva igen så när det finns ett visst våld i det som erbjuds, så brukar vi normalt "splitta" oss. Det brukar gå en "Love Storyaktig" film på nån av de andra biograferna.

Men sen är det vissa filmer där vi läst boken som vi båda vill se, och då ser vi till att flyktvägarna är öppna.

Hur gick det då?

Jo det visade sig att föreställningen var inställd. Filmen hade fastnat någonstans efter vägen och inte kommit fram. Så det satt en lapp på dörren som berättade just detta.

Det var bara att åka hem igen till "Morden i Midsommer" och Skavlan.
Ett inte helt oävet substitut.

/Charles

Det stora lyftet..

Hösten är skördetid men också förberedelsernas tid. Göra klart för vintern! För båtägare är det lite av nostalgi. Sommarens seglatser blir ett minne blott. Kvar står arbetet med att göra rent båten.
Masta av och ta upp båten på land. Tömma systemen på vatten och göra färdigt för vintersömnen. Jag är ingen båtägare men gillar vatten och båtar så jag kan sätta mig in i hur det skulle vara. men jag har i min brist på erfarenhet ingen kunskap om vad det innebär. Av kamrater som haft båtar har jag lärt att det tar tid både höst och vår och att i allafall en större båt kräver tillsyn då och då vinterid. Kärt besvär kanske, drömmar om sjösättning och nya resmål nästa vår.


Men visst är hösten vacker med alla sina färger? Ute i naturen döljer sig resterna av livet från förr. Ödetorp där man kan ana hur människor levt och haft sin utkomst. Platser där mycket finns kvar om än förfallet. Eller ytor där man får gissa sig till hur det än gång sett ut, där knappt något finns kvar. Jag brukar se det på de växter som finns. När jag sen letar hittar jag rester efter husgrunder och jordkällare som en bekräftelse på att här har det en gång blomstrat ett liv.

När man hittar fruktbärande appelträd mitt ute i ingenmansland så kan man ge sig den på att man hittat ett gammalt boställe. Letar man så kan man hitta fleråriga kryddväxter i närheten av husgrunder. Pepparmynta är ett exempel och pepparrot ett annat.
Dessa äpplen, lite beska i smaken, hittade vi under vår utflykt. Det fanns fler träd med ljusa äpplen som var söta och goda. Plocka blåbär och lingon eller svamp i naturen är ju en allemansrätt och jag kan inte tänka mig annat än att vildvuxna frukter också är OK att plocka liksom pepparmynta. Dock ger allemansrätten ingen rätt att ta växande plantor, så pepparrot torde inte vara tillåtet om man skall hävda allemansrätten.

I morgon måndag, börjar älgjakten. Nu känns det som om sista dagen att plocka svamp är innestående söndag. Så det blir nog en tur innan solen går ner igen.

Ha dé gott
/charles

Vart ringer man ?

Just nu tar jag det lugnt. Barnbarnet här sedan igår och i natt ringde telefonen och väckte oss alla. En bekant hade fått ett förvirrat samtal från en ytterligare bekant, och var så skärrad att hon ringde oss för råd.

Själv hade jag tagit ett par glas vin så det var inte aktuellt att åka dit för en checkning. Så frågan uppstod...Vem i hela friden ringer man mitt i natten för att få någon att kontrollera att allt står rätt till hos en ensam människa?

Inte någonstans fanns det ett nummer man kunde ringa, så jag ringde polisen. Låter som ett sjukvårdsärende svarade de. Vi sysslar med fylla och bråk så du får ringa SOS alarm. !!! SOS alarm ringde ca 20 signaler till den formodat sjuke sa de men fick inget svar så de släppte ärendet efter att ha ringt upp oss igen.

Vi kontaktade den som först ringt oss som i sin tur ringde till den förmodat sjuke och det var upptaget, så vi konstaterade att någon talade i telefon hos denne och vi förstod att det fanns nån som var i kontakt med den vi undrade över.

Morgonen därpå sökte vi kontakt igen men inget svar. Grannen sa att ytterdörren var öppen, personen borta och katten ute. Det brukade den aldrig vara.

Så nu sitter man här och undrar, står allting rätt till?
Gjorde vi rätt?
Ingen behaglig känsla precis.

/charles

PS/Slutet gott allting gott.Det gick bra!