Tredje dagen i värmeböljan..

I dag blev det besök i Bönhamn och sen en tur till Högakusten bron. Vi åkte över i lördags men hittade ingen bra plats att stanna på (för att fota) så det fick bli ett återbesök. Visst är den maffig? Det har blivit många krokiga vägar som vi lagt bakom oss denna dag, "Sceenic Route" som de kallas, börjar bli ett känt begrepp. I morgon går färden vidare norrut mot Lycksele. Nu börjar I-semestern för här blev fullt i alla stugorna idag så vi får hoppas att vår planering (brist på) håller så att vi får nån stans att bo resten av resan.

Ha de gott
/charles

Andra semesterdagen..

Idag har vi åkt från Haverö till Norrfällsviken. Ett gammalt fiskeläge som idag är en jättestor Camping med diverse turisattraktioner. Ändå är det så väl ordnat att man inte känner turistfällan slå igen vid incheckningen. Så här blir vi nog ett par dagar. Vi skall utforska några av dessa surströmmings orter och minnas de goda märken som inte längre finns.

Nya "Högakusten bron" har vi passerat men hittade ingen bra plats att fota från. Nu får vi åka "turistvägarna" runt området och se om vi hittar några bra vyer.

Ha dé gott
/charles

Första dagen på semestern...

Utsikt över sjön Havern. Solen sänker sig ned efter en kilometerfylld dag. Vattnet är behagfullt tempererat. Trevlig samvaro med Agge och dags för slafen. Ville bara ge ett livstecken från oss att resan så långt gått bra.

Ha dé gott
/charles

Totalt slut..nästan.

Tänk vilken dålig självkännedom man har (jag tror inte jag är ensam om detta). Fantomen har blivit gammal och Stålmannen rostat ihop!

Vännen A sa "Det skulle vara kul att cykla runt i skogarna kring dig, kanske bada i nån sjö och ta en fika. Klart som korvspad.. Vi bestämde oss för onsdag morgon, 09.00, packade och klara.

Vi cyklade skogsvägen till Reveln. Satsade på västra Laxsjön runt. Skogsvägen var nygrusad med singel och sand (Tungcyklat). Undertecknad som inte suttit på cykeln de närmaste åren började snart ångra vad jag givit mig in på. Benen blev som geléklunpar och sitsen började kännas som en trästolpe (spetsad sådan).

Den efterlängtade friden, känsland av en lätt bris i ansiktet när man rullade nerför skogsvägarna uteblev. Svetten rann efter ryggen och ner i ... Flugorna som kände doften (odören) kom farande i flock. Värre blev det när konditionen tröt och en påtvingad paus ledde till stillasittande några minuter och hjärtat bankade som på en nykär och i inflåset strök ett dussintal flugor med. Stackare, de fick ingen sommar.

Vi gjorde stopp vid kommunalbadet, satt vid bryggan och testade vattentemperaturen. Inte direkt lockande till bad. Vi hade dessutom just kommit igång så varför avbryta cykelturen med ett bad. Vi fortsatte mot Reveln. Vid fyrnäset gjorde vi ytterligare ett stopp och beskådade en ensam skogsarbetare som samlade upp en massa nyhuggna träd i stora travar. Allt ifrån en skogsmaskin som styrdes av en joystick. Jämfört med 50 år sedan då skogen krävde sin man verkade detta närmast en lek. Jag kan nog tänka mig att på min fritid bli skogsarbetare i en sån maskin.

Sen dundrade vi vidare till Revelns bad och Camping. Inte mycket folk en onsdag förmiddag strax innan industrisemestern. Men det kom ändå en jämn ström ut och åt eller fikade. Allt från närbelägna företag till lastbilschaufförer, tidiga semesterfirare m.flera. Det är otroligt vilken Lastbilstrafik det är efter väg 205 mellan Laxå och Askersund. Vi räknade snabbt till 5-6 lastbilar under en kvart plus all annan trafik. Hade man varit trafikkontrollant och fått behålla böterna så hade man varit en rik man idag. Hastighetsbegränsningarna ses mer som en rekommendation än som nåt att rätta sig efter, tror jag. 70 eller 50 -skit samma!

Semesterfirare vid bordet närmast satt och diskuterade ringar. Damen som talade hade gått ner i vikt så att ringarna trillade av och påtalade att det kostade 300 kr att få en ring inslagen till en mindre storlek. Maken som verkade veta hur det gick till sa; De slår inte in ringen, de kapar den och sätter ihop den. Mitt första jobb var just som lärling hos en guldsmed, så så långt kunde jag hålla med. Men sen kom det från sällskapet; svetsar eller löder de ihop den? Svetsar sa förståsigpåaren! Damen med ringarna sa; men det är väl samma sak..löda eller svetsa.. det är ju ingen skillnad.. Jag fick hålla mig för att inte lägga mig i samtalet.

Hemvägen gick över Röfors och vi cyklade in vid bruket för att känna på historien från en gammal bruksmiljö vars fornstora dagar närmast låg i ruiner. Tidens tand men också en sorglig utveckling. Det järnbruk som var ortens stoltet och som sysselsatte så många, var nu ett minne blott. Produktionen av mineralull är fortfarande aktiv. Så det var lite liv och rörelse i byggnaderna.

Väl hemma hade vi avverkat ca 25 km och varit ute i 6 timmar. En för mig nödvändig motionsrunda men jag skulle ljuga om jag sa att jag längtade till nästa cykeltur.

Ha dé gott
/charles
PS/ Västra Laxsjön runt får bli nån annan gång!

Så är den äntligen här...

... den efterlängtade sommaren. Nu skiner solen från en närmast klarblå himmel. Enligt SMHI skall det hålla i sig några dagar. Det skall bli intressant att se vad sommaren gömmer, förutom bad och picknic och annat sommarroligt som är så vanligt så här års. Förr var det sommarstugan vid Umeälven som drog, nu finns den inte längre i vår ägo så det har inte varit Norrland på några år nu. De senast åren har vi varit vid västkusten, men i år hade vi inte tur med stuglottningen, så det blir inte det i år. Dock finns det resplaner.. det kommer väl att visas på denna blogg, vad det blir av.

Passa på nu och njut av sommaren ...
/charles

Midsommarafton 1973

Det var då det begav sig....

Vigsel i Badelunda kyrka (utvalda som årets midsommar brudpar av VLT) och mottagning och bröllopsfest i Kolbäcks Gästgiveri.
Jag 29 och bruden 22 (nyss fyllda). Familjer, släkt och vänner samlade. Det var en riktig högtid.

Igår firade vi hustruns födelsedag med en utflykt till Askersund. Tanken var en supé på Stjärnsund men de hade oväntat stängt. Kollade på telefon först men telefonsvararen sa "alla torsdagar öppet till 21" så vi åkte dit, men tji fick vi. Det fick bli Café tutingen i stället i centrala Askersund. Inte lika "Maffigt" men väl så trevligt. Vännen A hängde med.

I dag firade vi midsommar och bröllopsdag (fast det är egentligen den 23:e juni) bara hustrun och jag! Solen sken över oss och det var varmt ute, precis som den dag vi gifte oss. Molnen vid horisonten påverkade inte stämningen. Vi kunde konstatera att vi haft ett bra liv tillsammans i 36 år utan att någon av oss velat lösa in ångerchecken.

I Morgon kommer sönerna hem tillsammans med barnbarnet Isabelle. Sonhustrun Jobbar så hon kunde inte följa med. Det skall bli roligt att träffas och återigen fira födelse- och bröllopsdag.

Tänk vad åren går. Ändå ser vi i stort sett likadan ut nu som då, ja bältet tar ett par hål tidigare än förr och håret är inte lika färgglatt längre (på mig, hustruns hår har en djupare ton än tidigare) och skall man vara petig så finns där väl en och annan rynka som inte fanns tidigare. Men rent mentalt har det inte hänt så mycket. Ungdom sitter inte i kroppen, den sitter i intellektet.

Ha dé gott
/charles

Glad midsommar alla...

Bilden ovan i ingressen, är från midsommarfirandet vid sockenstugan 2008. Vädret i år verkar inte bli lika vackert, så små grodorna och andra kända ramsor riskerar att genomföras under paraply. Men "silla"biten och färskpotatisen är inte beroende av vädret. Det lär vi klara av ändå!

Så från hjärtat här i Laxå önskar vi Er en trevlig midsommar!

/Charles & Margareta

FEL 800B0100. Vissa uppdateringar ....

Fy vad irriterande det är med felmeddelanden som går runt som ett moment 22.

Dessvärre är det leverantören "Microsoft" som inte tar ansvar för en produkt de levererar. När jag söker på nätet finner jag att detta problem är vida känt världen över och flera företag utanför Microsoft sfären säljer lösningar till problemet. Även Microsoft tar betalt för "support" men hänvisar till datortillverkaren om Du har en dator med förinstallerat Windows.

Det är nästan så att man anar att det ligger en hund begraven i detta. Tidigare har Microsoft varit snabba med lösningar och tillhandahållit dem på sin hemsida. Man har varit mån om att alla som använder Windows skall uppleva det som både stabilt och säkert. Tjänsterna (så kallade fixar) har varit gratis. Nu har man tydligen ändrat attityd!

Ny affärsidé ??

/Charles

Gå med i en FN-förening...

Svenska FN-förbundets kongress i Skövde är nu avslutad. Den 13-14 juni samlades svenska FN delegater från riksorganisationer, distrikt och klubbar för att välja förbundsstyrelse och lägga upp riktlinjerna för de kommande tre åren. Jag var där som observatör för Laxå FN-förening.

För att köra med en liknelse, kan man säga att Svenska FN förbundet är toppen på ett isberg. Ute i landet finns en mängd engagerade medlemmar i distrikt och klubbar, som lägger ner ett enormt arbete i FN´s anda. Det är dessa som är ryggraden i hela den svenska FN-rörelsen och som inte syns i rikspressen när Svenska FN förbundet och dess verksamhet avhandlas.

Man uppfattar att FN är ett organ för stater, att det ligger i New York i USA och att det är långt mellan FN och "Kalle Persson" i Småstad. Men så är inte fallet! Utan folklig förankring och utan idéellt arbetande människor från världens alla hörn, är och förblir FN ett "tandlöst" organ utan möjlighet att påverka. Så "Kalle Persson" och alla hans kompisar behövs för ett starkt och levande FN.

Vad gör man i en FN-förening då?

Ja det varierar. Men man samlar in kunskap om FN-frågor i världen och startar lokala aktioner för att informera en bredare allmänhet om vad som sker och om hur var och en av oss kan hjälpa till. Allt från insamling av medel till namninsamlingar till stöd för aktioner för mänskliga rättigheter. Även om verksamheten sker lokalt så blir det sammantaget, världen över, en massiv aktion som även diktaturer inte kan bortse ifrån.

Det är den utåtriktade verksamheten som är viktig. Men för att engagera och motivera människor att deltaga, krävs en internt riktad verksamhet där medlemmar känner att de får ut något av sitt engagemang. Att deras röst betyder nåt och att de kan vara med och påverka.

FN´s verksamhet är både bred och omfattande med många underorganisationer som ansvarar för ett avgränsat område inom FN (http://sv.wikipedia.org/wiki/Kategori:FN-organ). Varje sådant område är en del av FN deklarationen. Alla stater har en ambassadör knuten till FN, men även ambassadörer för olika program. Carolina Klyft är Sveriges ambassadör för kampanjen "Skolmat blir till kunskap" och hon verkligen "brinner" för sin uppgift. Kampanjen är en del av FN´s Millenniemål, att utrota svälten i världen.

Jag skulle kunna skriva en uppsats om FN (och är redan på god väg...) men skall försöka begränsa mig så att ingen tröttnar på att läsa dessa rader. Grundstommen i FN´s verksamhet är de mänskliga rättigheterna. Staters medlemskap i FN är frivillig. Genom detta blir FN en faktor att räkna med när det gäller utveckling av demokrati och mänskliga rättigheter i världen, ty inget medlemsland vill stå utanför FN. 192 stater är idag medlem i FN.

Gå med i en FN-förening eller om det inte finns någon sådan där Du bor, bilda en! Här hittar Du information. http://www.sfn.se/
/Charles

Ode till golfspelare...

I min hand jag håller en boll
man kan inte tro att den är ett troll
den är vit rund och sliten
och ganska liten

Men vilken styrka den kan besitta
och vara så svår att hitta
och inte kan man av dess storlek gissa
att den ska vara så lätt att missa

Eftersom jag är dess slav
jag lider mina helvetes kval
och även en solig dag
får jag plikta ett slag

Detta ändlösa spel med handikapp
huvudet böjt och handen slapp
mitt liv är ej längre detsamma
i talet jag börjat att stamma

Denna boll stjäl min tid och styr mina tankar
den gör mig elak och arg, och mitt hjärta det bankar
inget kan få den att gå dit jag vill
trots att jag tar i, när jag klipper till

Om bara jag slår riktigt rakt och hårt
borde det inte vara så svårt
att styra min boll så att jag vet vart den far
och tjäna ett slag och gå under par

Men bollen vägrar att följa min vilja
den "hookar" och "slice-ar" och flyger illa
den bryr sig ej när jag säger till
i stället den gör precis som den vill

Bollar är av nyckfull natur
de träffar ett träd eller tar sig en tur
från klubba och hand
till en fålla med sand

till sist till detta spel jag tappar min tillit
mina sorger vill jag dränka i sprit
utan kontroll över det som sker
jag svär.. att aldrig spela mer

Men bollen tar det lungt, ty den vet
i morgon jag står där igen, ivrig och het!

Fritt översatt från Engelska, författare okänd!

Med statistik kan man ljuga sanningsenligt!

Min glade kusin från Canada har kommit över några rapporter som handlar om några undersökningar av den genomsnittlige golfspelaren.

Han konstaterar att den genomsnittlige golfspelaren går ca 900 miles (145 mil) per år vilket blir ca 1 mil per runda eller ca 3 mil i veckan. Närmast att betrakta som en friluftsmänniska alltså! Detta är alltså utöver allt spring på jobbet eller på Supermarket för att släpa hem maten. Siffran gäller enbart på golfbanan.

En annan undersökning gällde golfares alkoholvanor. Här kom man fram till att den genomsnittlige golfaren förtärde 22 liter alkohol per år.

I dessa miljötider sätter han samman dessa båda undersökningar och kommer då fram till följande.

En miljöbil som går på alkohol drar ca 0,8 liter per mil
En golfare (som går på alkohol) drar ca 0,15 liter per mil

Golf är alltså inte bara nyttigt som motion, det är även en miljövänlig sport!

Golfaren är mer att betrakta som en hybrid eftersom golfaren inte går på alkohol alléna utan drygar ut bränsleintaget med förnyelsebar gröda. Enda fossilen i sammanhanget skulle då vara golfaren själv. Fast eftersom han själv spelar golf, menar han att den slutsatsen är inget annat än elakt förtal i ett försök att misskreditera golfare!

Tänk vad statistik kan vara bra ändå!

Ha dé gott
Charles

Illusion..

Denna bild är resultatet av två bilder! Katten sitter egentligen i fönstret i mitt vardagsrum. Landskapet existerar inte, det är en mossbelupen barkbit från en Ek som jag klippt ut och sammanfogat med sig själv utifrån fyra vridningar av samma bild. För att skapa vattnet har jag använt Sqirlz Water reflection. Som en bekant sa när hon såg mig hålla på. "Kan man överhuvudtaget lita på någon bild?". Ja det är frågan.

Denna bild är ju uppenbarligen fejkad men även en vanlig bild förvrängs ju av objektivet, omkringliggande ljus och av kamerans inställningar. En naturbild i duggregn och bara 3-4 grader varmt ute, kan ju se så lockande ut att man bara vill hoppa i. Kameran ljuger aldrig sa min far, fast han var skicklig på att manipulera bilder. Så sanningen ligger väl nån stans mitt emellan.

Ha dé gott
Charles

PS/ Photoshop element 7, Sqirlz water reflection och Paintbrush är de program jag använt för att skapa bilden.

Nu grönskar det...

Nu blommar det för fullt i trädgårdar och planteringar. Det är nåt visst med blomningen, den hör skolavslutningen till. Fast nu är det länge sedan jag gick i skolan men jag kan ändå inte låta bli att minnas hur det var.
Violen har alltid fashinerat mig med sina spräckliga färger. Den ser mer uppkäftig ut än blyg tycker jag, fast visan påstår annorlunda. Men med de sprakande färgerna kan man väl inte vara blyg?

Tjärblomster, Lychnis viscaria, sträcker sig mot himlen. Detta är en flerårig växt som blir ca 1/2 meter hög. Växer i tuvor.

Ha dé gott

Charles

Nostalgitripp..

Igår, måndag, deltog jag i en församlingsresa till Västmanland. Jag såg fram mot den då vi skulle besöka några platser som betytt en hel del i mitt tidigare liv.
Det allra sista vi besökte var ett kloster i Svenska kyrkans regi. 9 bröder bodde på klostret som förutom den tillvaro till vilken de vigt sina liv, drev en gårdsbutik och tillverkade bl. a. ljus som såldes i butiken. Jag kan inte annat än förundras över den filosofi med vilken de lever sig igenom sina dagar. Den är helt skild från karriäristens livssyn och värden, ja även från det vi kallar "vanliga människors" livssyn. Men vad är vanligt och vad står det för? De får avstå från mycket av det värdsliga vi strävar efter, men saknar det inte då de inte traktar efter det.

Innan besökte vi Norberg. Det kommer jag ihåg från skolåldern då vi åkte dit på studieresa och även var nere i gruvan. Elsa Anderssons Konditori kommer jag dock inte ihåg, men det blev en trevlig bekantskap. Så har Du vägarna förbi måste Du bara titta in på en kopp kaffe och en bit Tangotårta, suveränt god!

Vi besökte även Kolbäcks Gästgiveri. Det var ett glädjande återseende. Här hade vi vår bröllopsmiddag och efterföljande fest 1973 den 23 Juni. Nästan exakt 36 år sedan. så det blev lite nostalgisk husesyn den tid vi fick över efter måltiden. Den förrymda papegojan Jacob, satt inte kvar i björken. Två lusthus var uppförda sedan dess, men i övrigt var det sig likt.

Själva mottagningen hade vi ute och brudskålen intogs i trädgården. Då som nu, var det strålande sol.

Strömsholms Slott har jag besökt tidigare. Jag och M gjorde en av våra utflykter hit tiden innan vi var gifta. Fast då var inte slottet öppet så vi tillbringade tiden i parken och bland ekarna ute på fältrittbanan. Nu var den öppen för oss lite före den egentliga säsongen. Det är ett stycke intressant och väl bevarad historia parat med moderna utställningar. I år handlar det om prinsessan Victoria.

Kungs Barkarö är lugnet själv. Rofyllt! Det var det första stället vi besökte på vår resa och är en lantlig idyll. Här intogs det styrketår inför planerade strapatsrer i form av medhavda fika.

Ha dé gott

Charles