tisdag 10 november 2015

Världen är upp och nervänd.....

Ja eller är den det?
Vårvintern 2010 är nog den snörikaste jag varit med om i Laxå. Jag minns vintern 1966 i Lycksele när jag var hemma över jul och nyår. Snötäcket var så högt att plogvallarna slog upp över fönstren på nedre våningen. Man fick skotta rent för att kunna öppna dem. Detta var något i klass med den gången. När jag parkerat bilen utanför huset så syntes den inte från köksfönstret. Bildkollaget nedan visar hur det såg ut. Det är taget i Laxå Centrum i början av februari 2010.


I vintern som gått hade vi en grön jul och mycket talar för att det blir så i år också. Det är nog första gången som jag plockat svamp och lingon i november. och fortfarande så är det plusgrader ute även om nätterna närmar sig noll.

Nu tror jag inte att vi sett såna här vintrar för sista gången. Även om den globala uppvärmningen av vår jord hela tiden ökar så har vi vintrar att vänta. Man talar ju om 11 och 33 års perioder så vi har nog ett 2021 att se fram emot. Inte värt att slänga skidorna ännu. Det betyder att runt 2043 så får vi skotta oss ut från vara stugor igen, vi som är med då och orkar lyfta en spade.

fredag 11 september 2015

Håhå jaja!
Påminns om bonnasången. Ni vet han som låg på soffan och bad mor sätta på pannan medan han filosoferade om rågfälten som gror.

Nostalgi är ju minnen om tider som flytt. Det är rätt skönt att tänka tillbaka på det som varit och minnas personer man delat livshändelser med en gång i tiden.

Facebook har gett mig gamla kontakter tillbaka, och jag talar om ca 40 år tillbaks i tiden, ja även såna jag inte sett sedan 1957. Gamla klasskamrater i livets början.
Man undrar ju lite vad tiden fört med sig, hur man förändrats med åren som gått. Nu skall det sluta undras för vi har bestämt att träffas några i det gamla gänget från slutet av 60-talet. Ser fram emot det. Det blir en "lucka" att fylla med "vad hände sen".

Annars tycker jag att pensionen inte handlar om att sitta i parken och mata duvor. Det är fullt upp i stort sett varje dag. En gammal aktivitet jag tagit upp är spelningen, ja inte tips eller lotto utan gitarren. Vi är ett gäng grabbar med instrument som träffas 1 ggr i veckan när vi inte har spelningar och övar. Vi kallar oss "Tivedspojkarna" och finns på "nätet" om du vill lyssna. Det blir mycket musik vid olika spelträffar runtikring. Den första tisdagen varje månad har vi öppet hus i vår träningslokal. Då får vem som helst komma och vara med. Nu är det en viss stil, den vi i norrland kallade "gammtjoa" så det är mest dragspel och stråkar som kommer till dessa möten. Allspelet på stämmorna är också häftigt. Ja man är lyckligt lottad som får vara med.

 Det första instrument jag lärde mig spela, var dragspel. Ja då tänker jag inte på barnaåren med pianot utan det jag som "vuxen" började intressera mig för. Då var jag 16 år och sängbunden efter en trafikolycka och bredvid min sjuksäng stod en kamrats knappdragspel. En bättre sysselsättning när man ändå inget hade att göra, kan jag inte tänka mig. Senare blev det gitarr, som nog är mitt huvudinstrument, men nu tar jag upp dragspelandet igen mest för att det är roligt. Fast det kommer ni inte att få se eller höra på you tube inom den närmaste framtiden. Det är mest för att roa mig själv.

Men nu skall jag göra mig i ordning för återträffen.

Ha de'

fredag 22 maj 2015

Ironi som humor!

Jag har en viss förkärlek till ironi. Vet inte varför, men ord med dubbla betydelser roar mig. Förmodligen har det med min uppväxt att göra. Far var Göteborgare och drog sina ordvitsar utan att dra på mun. Ville man fatta vinken måste man tänka på om det fanns en annan vinkel på det som sas. Det är många gånger som jag missat poängen och fått för mig att jag gjort nåt bra fast det egentligen var nåt annat. Min mor som kom från Canada (med skottskt ursprung) lärde sig svenska i Göteborg av fars familj och vänner, så ironi var även hennes sätt att språkligt hantera vår uppfostran. Ja var det riktigt illa så gällde klarspråk förstås, men annars var det mest försåtliga gliringar.

Dessa har jag tagit till mig på gott och ont.

Ibland blir det fel när jag reagerar negativt på något. Tog del av en artikel på facebook om en kvinna som gick ut med en varning om riskerna med solarium. Hon visade upp sitt ansikte med svåra utslag. Hon hade fått hudcancer av för mycket solande.

Nu reagerade branchen och ville få hennes bilder stoppade. De tyckte att hon skrämde kunderna.

Min ironiska kommentar var då.. Självklart, tänk på de stackars arbetare som lever på att tillverka solarier. Vem skall försörja dem om branchen går ned?

Reaktionen lät inte vänta på sig... Nåväl jag får skylla mig själv!

Det blev att förklara sig och be om ursäkt.

Minns för många år sedan när yngste sonen var så där 8-10 år. I en diskussion med min svägerska använde jag ironiska argument och hon blev helt förskräckt. Sonen som upptäckte det sa omedelbart.. Moster, när pappa säger så där så menar han tvärtom!

Jag måste erkänna att ironi inte är ett bra sätt att argumentera med. Dessutom missar man "glimten i ögat" när det framörs i text. Fast jag tycker ju att det har sina poänger.

fredag 8 maj 2015

Fördomar - Finns dom?

- Hej! var har Du hustrun då?
- Hon är i Frankrike och hälsar på en väninna.
- Jaha.. hur klarar Du dig då alldeles ensam?
- Lite ensamt blir det men det går bra, hon kommer hem igen på lördag.
- Jaså en vecka, ja jag tyckte väl du såg lite magrare ut.
- Ja jag försöker hålla igen, kan man inte motionera så får man äta lite mindre i stället.
- Det blir väl dyrt att äta ute varje dag?
- Nej jag fixar maten själv, äter hemma.
- Jaha, hon har gjort iordning matlådor åt dig att värma?
- Nej jag lagar maten själv, gjorde champinjonsoppa igår.
- Ja det finns ju burkar...
- Nej från färska champinjoner....

På leendet jag fick tillbaka förstod jag att jag inte blev tagen på allvar. Detta var andra dagen på min frufrivecka. Tänk att man kan magra så snabbt så att det märks?

Vi killar bedöms ju inte kunna ta vara på oss själva. Vi kan fixa bilen, laga huset och sätta upp en tavla, men vi kan inte koka potatis eller steka ett ägg??!!

Är inte detta fördomar?

Har man inte sett TV programmet "Halv åtta hos mig"? Man behöver ju inte vara utexaminerad kock för att kunna laga lite basmat. Förresten.. När vi är borta hos folk och det skall grillas så är det nästan uteslutande karlarna som grillar? Sallad och såser och potatis i olika former klarar inte vi karlar, men grilla köttet, det är vi experter på. Kan det ha något med att göra upp eld, att göra?

Nog finns det män som inte kan (eller vill) laga mat som kräver många ingredienser och många olika beredningar för att bli bra, men är det kutym? Intresset styr sägs det och så är det väl med allting. Men behovet är också en faktor fast begränsningen ligger väl i att man inte gör mer än man måste. Även det enkla kan väl bli riktigt gott?

Mitt recept:
Champinjonsoppa 2 personer

1 fpk (ca 3 dl) färska Champinjoner
1 tärning grönsaksbuljong
3 charlottenlökar eller en halv "stor" gul lök
1,5 - 2 dl rött vin
2 - 2,5 dl mjölk (1 dl kan du byta mot grädde, ger en krämigare soppa)
1 dl vatten (vätska tillsammans 6 dl)
1 msk vetemjöl till redningen (majzena är bättre)

Koka champinjonerna och löken i 1 dl vatten, under lock, tills de är genomkokta (ca 5 - 10 minuter)
Mixa blandingen till en fin smet
Tillsätt vinet och en del av mjölken tillsammans med buljongtärningen, koka upp under omrörning.
Ta resten av mjölken och lös upp mjölet
Red soppan (Häll ned mjöl/mjölkblandningen i den kokande soppan under omrörning)

Smaka av

Krydda med salt och vit peppar om det behövs, annars ger buljongen den sälta och smak soppan behöver.

Finncrisp med grönmögelost är gott till

Bon apetit!

PS/ Blir soppan för tjock enligt din smak kan du spä ut den med med mer mjölk eller grädde, dock inte mer än 1 dl i taget.

fredag 1 maj 2015

Varför blir det som det blir?

Det var en av världsfrågorna vi inte löste på valborg.

Varför blir vissa barn framgångsrika och andra inte? Vad är det som gör att vissa skyr skolan medan andra studerar vidare drivna av både lust och vetgirighet? Är det det genetiska arvet som sätter gränser eller är det sandlådan (uppväxtmiljön)? En kombination av båda låter som en bra gissning men emosäges omedelbart av exemplen där barn från enkla förhållanden ändå hamnat högt i den sociala skalan av intelektuella. Visst har hemmiljön en betydelse, främst tidiga år. Men när barnen söker sig ut från familjen till kamrater och offentliga miljöer, bryts oftast familjens dominans över barnet. Andra normer styr utvecklingen. En del positiva men även negativa beteenden blir exponerade för våra ätteläggar. Varför hamnar vissa snett i dessa sammanhang?

Skolan är den miljö som under denna tid förmodligen har störst påverkan på barnet. Skolan som miljö, är inte det som försigår under lektionerna eller som styrs av lärarna. Det är rasterna. Det är det sociala spelet mellan eleverna som styr. Det finns två former av moralbegrepp i skolan. Det som annonseras av skolan och det som utvecklas i det sociala samspelet mellan eleverna. Här vill jag påstå att elevernas moraluppfattning segrar över skolans normer. De (skolans) tar man bara hänsyn tll om man riskerar obehag i någon form.

När man vistas nära gäng i skolåldern hör man hur de kommunicerar med varandra. Ibland är det skrämmande att höra hur de tilltalar varandra. Det är lätt att höra vem som står högst i rang och vem som är lägst och hur de övriga försöker hålla sig väl med den dominante. Boken "Flugornas herre" känns plötsligt oroande aktuell. Det är så främmande från vad skolan säger sig förmedla när det gäller respekten för varandra och individens rätt att få vara annorlunda än den så kallade "normen" som ofta är gängrelaterad och styrd av den dominante i gruppen. Jag har ingen relation till skolan idag, så jag vet inte vad skolan gör för prioriteringar i sin verksamhet. Kunskapsmålen eller relationerna eleverna emellan. Men jag uppfattar att kunskapsmålen står i focus och att "pisa" skapar normen. Förhoppningsvis har jag fel.

Att påstå att alla barn har samma förutsättningar är möjligen en förhoppning men långt från verkligheten. Att barnen i Rinkeby har samma utvecklingsmöjligheter som barnen i Danderyd, Stockholm är en myt. De Leker inte i samma sandlåda! Det är inte så att Stockholmare är smartare än lantisar, det är skillnaden på förutsättningarna i Danderyd och Rinkeby som blir avgörande för barnens utveckling och framtid.

Segregation är av ondo!

Lärarnas roll då?
Det sägs att skolan som miljö och lärarnas löner påverkar ungas yrkesval att inte vilja satsa på läraryrket. Ett annat påstående är att minskade ansökningar till lärarutbildningar leder till sänkta krav på elevernas kunskaper och därmed utarmar underlaget för undervisning. Att tex lärare i matematik inte har de kunskaper som behövs för att bli lärare i matematik utan måste komplettera sina matematikkunskaper för att nå examen i ämnet. Våra bästa matematiker söker andra jobb med bättre inkomstmöjligheter.

Sant eller ej!

"Sant" är dock att det idag inte finns en enda yrkeskategori som har en adekvat lön, all tjänar för lite i förhållande till sin kompetens. Ändå har inkomstklyftan ökat och klyftan mellan låg och höginkomsttagare är 16 årslöner (höginkomsttagaren tjänar 16 gånger mer än låginkomsttagaren i genomsnitt).  Detta är vad debatten handlar om idag. Ingen är nöjd. Kraven uppfattas som orealistiska!

Så för att återvända till kärnfrågan, varför blir det som det blir, varför lyckas inte alla förverkliga sina drömmar? Är det individens fel, sandlådans eller föräldrarnas?

Har Du svaret är jag intresserad att ta del av det!

söndag 22 februari 2015

Gammal är äldst..

Den här lilla katten börjar bli gammal. Åldern skall ju innebära en viss erfarenhet och självkontroll och inte några okontrollerade yttringar vare sig lekfulla eller aggressiva. Men det har hon inte fattat. Hon tror hon är fortfarande ung och kan göra som hon vill. Inte klösa på klösmattan när det finns oklösta tapeter att vässa klorna på. Inte äta kattmat när det kan finnas godare mat efter husse och matte. Tigga går också bra tycker hon, då förstår h&m att hon behöver nåt och när de kollar kattskålen kan hon hoppa upp på bordet och se om det finns nåt bättre...

Hur kan en fostrad katt plötsligt bli vildare än tam och börja göra saker den inte gjort förr?

Fast visst är hon söt?



torsdag 19 februari 2015

Vintern regnar bort...

Sportlovet är inget som jag drömmer om längre. Annat var det när jag själv var ung och lite senare när barnen gick i skolan. Då hittade vi på allt möjligt och tog ledeigt när vi hade möjlighet. När jag öppnar garaget så ser jag en del av den tiden slå emot mig i form av mer påtagliga minnen. I taket hänger flera generationer skidor. Skidboxen står lutat mot gavelväggen och extraspeglarna jag hade när vi drog husvagn häner på en krok. Allt minner om svunna tider. Sälen, Lofsdalen och elljusspåret här bredvid fick ta emot både stora och små med balansproblem i skidspåren. Vi grävde ner oss i snön , vände ansiktena mot solen och inmundigade kaffe och choklad med hembredda smörgåsar. Livet var gott.

Det är det fortfarande, en varken balansen eller orken är bättre. Man (jag) är inte lika strapatsvillig längre fast det hindrar ju inte en mindre utflykt till pulkabacken här bredvid när barnbarnet var på besök och vinterna var god nog att lämna lite snö kvar på backen. Det bled några fartfyllda timmar med både uppförskånkande och nedförsrusande turer i backen. Sen smakade eftermiddagsfikat alldeles förträffligt i hemmets lugna härd. Man skall inte förta sig i onödan.. fast lite motion skall ju vara bra sägs det.

onsdag 28 januari 2015

Den gamla goda tiden..

Man skall inte döma hunden efter håren säger ordspråket. Jag hittade denna länk på facebook och mindes min ASEA period (10 år).   https://www.facebook.com/photo.php?fbid=10152759517783732&set=gm.610137075754341&type=1&theater . Bilden sträcker sig 103 år tillbaka i tiden. Då var undertecknad varken född eller påtänkt. Ändå ser jag paralleller med mitt 60-tal.
Det var med viss stolthet som man berättade att man "jobbade" på ASEA. Var och en gick nog hem med känslan av att man gjort ett bra jobb och att den egna insatsen var grunden till att företaget gick bra!

Jag gjorde en termin som avsynare när jag gick min utbildning och slogs av andan i produktionen. Gamla medarbetare sa "Det skaru ha klart för han att ingen j-l skall hitta nåt fel på de jag gjort!". Det är mitt största minne av de åren att de allra flesta drevs av en yrkesstolthet och en iver att göra rätt för sig. Sen försökte man nog lura en och annan tidsstudieman för att få lite bättre betalt. Men kvalitén upplever jag att ingen gjorde avkall på.

På bilden syns en radda välklädda herrar posera framför kameran och någon urskiljer herren längst fram i mitten som lite finare än de andra. Det får mig osökt att minnas åren på Sigurdverkstaden. Jag jobbade med plåt och byggde ställverk. Varje morgon när jag kom till jobbet svängde en stor svart lyxig Mercedes in på parkeringen och ut klev en herre i Svart kostym, vit skjorta och slips samt lackskor. Väl friserad. På vintern hade han kamelhårsulster, svart filthatt och bar på en svart dokumentportfölj. Jag minns att jag undrade på vilket kontor han jobbade för på Sigurd fanns enligt mitt minne inga kontor som härbärgerade herrar med den outfiten.

Nåväl!
På en avdelning monterades alla skåpen upp för att montera in all utrustning och instrument. De ställdes upp i sin kommande utformning för att allt skulle passa när de sedan levererades till den plats de var avsedda för. Det hände att instrument ändrades och då var apparathålen antingen för stora eller för små eller satt på fel plats för att de olika konstruktörerna inte hade tillgång till samma information. Då fick vi plåtslagare rycka in och ändra i fasaderna ofta med omlackering som följd.

Efter en sådan större ändring fick jag leta reda på den som skulle bättra den skåpdörr jag svetsat i. Inne i en sprutbox stod en man och jag bad honom komma och titta. Väl ute i monteringshallen med ansiktsmasken avtagen kände jag igen min Mercedesåkande granne på parkeringen. Det var sprutlackeraren!

Så hur man ser ut på bild behöver inte visa vem man är eller vilken roll man spelar i det man gör. Man skall inte döma hunden efter håren!

fredag 16 januari 2015

Motorhistoria.


Lycksele motorklubb firar 70 år den 21 feb 2015. Det väcker minnen till liv, då klubben var en del av min vardag under början på 50-talet. Jag var bara barn då men det var min far som var engagerad och min närvaro vid tävlingar var mer påvingad än frivillig. Dock minns jag att jag tyckte det var spännande.

Lycksele hade flera aktiva inom sporten och jag träffade de flesta av dem. Länken nedan visar resultat för några av dem: http://iof1.idrottonline.se/ImageVaultFiles/id_59340/cf_74/Isracing_1953-1954.PDF

Det var en fin stämning i depåerna och fast man var konkurrenter minns jag att man hjälpte varandra med både verktyg och material när det behövdes. Min far var mekaniker åt Paul Nordström och också den som byggt om motorn till hans maronröda PV444 B4B. Paul körde Banracing och Isracing. Jag Minns att de gjorde spikdäcken själva med plattjärn runt däcken och långa svarvade spikar som skruvades in i plattjärnen. Dessa bakades sedan in i däcken vid Lycksele Däck & Vulkanisering (minns inte firmans namn) som låg granne med dåvarande busstationen. Konstruktören av denna lösning hette Arthur Söderberg.

Jag minns en tävling en vinter i Vilhelmina, De hade gjort om insuget med dubbla MC förgasare och de hade en tendens att flöda och avgasröret under gjorde att överskottsbensinen blev flyktig och lättantändlig. Brandsläckare var en nödvändighet då det slog eld flera gånger under servicepassen. Ett annat minne är den röda Ferrari som stod på platsen bredvid. Jag tror att ägaren hette Olle Olsson och var från Västerås. Spikarna i hans däck hade rivit stora revor i framskärmarna på hans bil, så ju sörjigare väglaget blev, ju mindre såg han av banan. Jag minns att han var missnöjd med förutsättningarna.

Paul Nordström bodde granne med oss på Bångvägen. Längre upp på samma gata bodde Folke Sjöberg. Han tävlade med en Jovette Javelin men det jag minns mest är hans Austin Healy. En liten vit öppen sak som lockade oss grabbar med sitt sportiga utseende.

Det jag minns av upplösningen när Paul Nordström la handskarna på hyllan, är att bilen återställdes till original men fick en ny utbytesmotor och såldes. Den gamla trimmade motorn packades ner och skickades till Skövde för undersökning. Något år senare kom den första VOLVO PV sportmodellen och motorn byggde på samma principer som Pauls tävlingsmotor. Förstorade avgaskanaler, Större avgasventil och ett grenrör där alla kanaler var lika långa. På insugsidan hade man dubbla SU förgasare. För att klara de ökade påfrestningarna hade blocket en 5-lagrad vevaxel i stället för 3 som den gamla motorn hade. Så Idén bakom sportmotorns principer var min fars kan man säga.

En annan sak jag minns är att HE Ohlssons Bil, var basen för Paul Nordströms tävlande. Hur det hela finansierades vet jag inte men att det mesta skedde nog på idéell grund är jag övertygad om. Hilding Ohlsson måste dock ha varit välvillig inställd till det hela då hans företag och flera anställda var delaktiga i processen från start. Många kvällstimmar gick åt för att få en konkurrenskraftig bil att tävla med. Andraplatsen är ju inget som hägrar för en tävlingsmänniska!

Charles Swenson