Its a long way to Tipperary...

Hemkommen från en vecka på Irland. Med buss från Hallsberg till Arlanda och flyg till Dublin. Efter en natt i Dublin, rundtur runt södra delen av landet för att sedan tillbringa sista dagen efter eget huvud i Dublin och upptäcka det vi inte hann med vid ankomsten. Limerik och Tipperary hann vi naturligtvis med att besöka, plus en massa annat roligt. Kul även att träffa och lära känna nya människor i gruppen. Trots att de flesta bor i länet, var det inte många man kände innan.

Några Irländska vänner kan man inte tala om, tiden var för kort och i en gruppresa ges det helt enkelt inte tillfälle att träffa och bekanta sig med lokalbefolkningen. Vissa ställen besökte vi dessutom bara några timmar. Men det jag kan säga generellt är att vi blev varmt välkomnade när man träffade och talade med folk. När vi fotade varandra så kom det någon fram och frågade om de kunde hjälpa till, om vi båda ville vara med på bilden tex. eller om vi tog fram kartan för att se var vi var, så kom det fram någon och undrade vad vi letade efter och om de kunde hjälpa till.

Väder kan man säga att de har på Irland. Det varierar. Som guiden sa.. Vädret rår vi inte över, men det går fort över .. ?? 

Och visst var det så. Vi blev rejält blöta redan första dagen i en av de plötsliga skurarna som kom precis när vi måste ta oss till bussen för avfärd mot hotellet. Naturligtvis hade vi tagit oss så långt bort från mötesplatsen att det inte fanns tid att söka skydd för regnet. Annars var det inget problem under resten av resan. Ofta korta skurar med efterföljande sol eller helt enkelt att det passade på att regna när vi satt i bussen eller åt vår lunch. Praktiskt faktiskt!

Maten.. helt OK .. vissa gånger överraskande läckert men för det mesta OK. Hotellrummen (+ i kanten), mycket hög kvalité. Pubar med varierande underhållning från traditionell Irländsk musik till jazz, blues och hårdrock. Ordet fullsatt tror jag inte existerar, tar stolarna slut så går det att stå..

Irish Coffé smakar jättegott nästan varsomhelst men de gör den lite olika. Innehållet är ju wisky, kaffe, farinsocker och tjock vispad grädde och enligt "Mästarna" finns det bara ett sätt att "laga till" den för att den skall bli god. Nja uppenbarligen inte.. men ingen anledning att starta en dispyt man aldrig kan tala sig ur.. Var och en får ha sin egen åsikt. Man kan visserligen ställa upp som smakkunnig om någon ber om det!

Resebolaget.. sa jag inte det?
Jo Lasses Resor, Hallsberg. (www.lassesresor.se)

Ha dé gott
Charles

Ers Majestäts olycklige Kurt ... en riktig bladvändare..

Trystorps ekängar har i många år varit vårt utflyktsmål om våren. Att slottet hade spelat en viss roll i den så kallade Haijby-affären hade jag hört talas om, men boken blev en överraskning!

Detta är den osannolika "sanningen" om Haijby affären som skakade Sverige vid tiden för andra Världskriget. Åtminstone om man får tro de omdömen som skrivs om boken.

Jag läser två typer av böcker. De jag fascineras av och de jag läser för att lära mig nåt nytt. Typ faktaböcker. Det händer att jag "ligger" på en bok  i månader. Det betyder att den finns vid min säng och att jag läser omdöme och titel flera gånger utan att ge mig i kast med själva boken. Så en dag börjar jag att läsa. Detta var en sådan bok.

Det är aldrig helt riskfritt att börja läsa en bok, för jag vet aldrig innan hur jag kommer att reagera. Antingen räcker den i veckor eller månader. Ett till ett halvt kapitel per kväll tills den är avverkad... eller ... Flera timmars sträckläsning tills jag är igenom och kan pusta ut efter väl förrättat verk. Den senare varianten är när jag fascineras av innehållet. Det är en sorts jakt. Jag måste veta vad som står på omstående sida. Jag kan inte lämna boken mitt i eller med slutet okänt!

Jag hade inga stora förväntningar när jag började läsa. Det handlade ju om en "snaskig" affär med vår "gammelkung" Gustav V, och vem vill gotta sig i sådana detaljer? Men som Brasse säger i "Fem myror är fler än fyra elefanter" ... Rätt men FEL FEL FEL..! 

Den handlar egentligen inte om otillåtna kärleksäventyr, utan om spelet i kulisserna. Självfallet byggt på det otillåtna, men handlingen rör sig kring maktmissbruk och rättsröta i den högre skolan av myndigheter och personer som står hovets intressen närmast. Det är detta som gör boken osannolik. Hur man i rättstaten Sverige så till den milda grad kan ställa regelverket åt sidan och förhindra en rättslig prövning värd namnet?

Nu är inte huvudpersonen nån duvunge precis. Mycket av vad som sker är på grund av huvudpersonens brist på moral och dennes manipulativa förmåga i jakten på sin egen lycka, men rättsordningen ger inte rätt åt polis och myndigheter att döma där bevis saknas eller att rent av fabricera händelser i syfte att få bort personer från den offentliga scenen eller för att skydda sina egna klavertramp.

Jag kan bara säga en sak!

Läs boken