Har drabbats av nostalgi. Började kolla om mina gamla bloggar låg kvar och fann att de gjorde det. Mycket hade fallit i glömska och jag hittade flera "bloggkompisar" jag hade glömt. Många amatörfotografer som jag hade stort utbyte med för 10-15 år sen. Några hittar jag på FB andra inte alls. Med årens rätt antar jag att alla inte är kvar i livet. Man får vara tacksam att man hänger med trots krämpor och ålder. Men som nån sa, ålder är nåt relativt, man är inte äldre än man känner sig.  Jag känner en glädje i att finna dem och läsa kommentarerna i blogghistorien, vare sig de finns kvar i livet eller gått över till andra sidan. Vi har I allafall haft en relation. Jag har drabbats av ålder krämpor så fotografering som var min hobby är ett ninne blott, jag rör mig numera med rullator och bara korta sträckor. Musiken har tagit större del av min tid och jag spelar i en orkester bestående av fyra äldre herrar och en dam,. Vi kallar oss Tivedspojkarna ( en grupp som bildades på 1950-talet) och på vår dams iniativ har vi inte ändrat på namnet. Vi finns på you tube om du är intresserad. Dragspel gitarr och bas är instrumenten och uppträdandet följer hälsan, ingen är under 70 år.  Jag valde att lägga ut detta på min gamla blogg och hoppas nån hittar hit.  Min äldsta blogg på Space finns också kvar.

Hej igen!

 Så har jag hittat tillbaka till denna blogg. Jag har mest uppehållit mig på Facebook då många av den jag har kontakt med finns där. Men jag ser att mitt bloggande här har haft besökare efter det att jag slutat blogga så jag överväger att ta upp det igen. Nu skall jag bara rensa upp lite och reparera kunskaperna om bloggen Ha de bra så länge... 

Telia problem ...

 För några år sedan när jag var irriterad över att telias sändningar inte fungerade så skrev jag av mig min irritation i bloggen. Ganska snart fick jag svar från en telia medarbetare på min Blogg. Förvånad över att de läser vad som skrivs om dem. Efter dagens missöden så prövar jag kontakt via detta media igen.

Min TV bild är sönderpixlad och ljudet poppar typ "rap...rap...rap...". Det går inte att följa ett program utan att det störs ut mer än 50%. Så jag går in på "Mina sidor" och väljer felsökning. Svarar på en massa frågor och är snart tillbaka vid första frågan igen. Så går det runt utan något besked om det finns eller inte finns ett fel i leveransen, utrustningen eller i närmiljjön (störningar).

Till sist hittar jag en meddelanderuta som jag beskriver problemet i. Efter nån dag får jag svar "att så här kan du inte ha det" och begäran om mer information. Jag fyller i mer info i kommentarsrutan samt lämnar tfnr som de begär samt trycker "Sänd!".

Då öppnas en ruta "Just nu kan vi inte öppna kommentarsfältet, vänligen försök senare!".

Efter detta moment 22 är jag beredd att riva upp fibern, kasta ut all utrustning det står Telia på, samt byta leverantör för TV utbudet. Det är bara det att jag har fast telefoni samt bredband på samma fiber, då måste jag byta dem också. Kräver planering..

Till saken hör, att om jag med fjärrkontrollen byter till TV-Play eller Netflix, så ser jag önskade program störningsfritt. Det är alltså basutbudet som störs ut och inte övrig kommunikation. Det begränsar felet till att vara nåt i sändningen och inte i min utrustning. Om så vore fallet skulle all trafik vara störd. På nätet ser jag att flera i mitt område för samma diskussion på facebook. Jag är alltså inte ensam med dessa störningar. 

Man blir bara trött..

Det går bra för Sverige..

Eller gör det det?

Tillväxten är god, finanserna i ordning och BNP visar plusresultat.

• Polisen saknar resurser att hålla buset stången och gängkriminaliteten frodas
• vårt försvar lider av både personal och resursbrist
• Sjukvården går på knäna, även här är det brist på resurser och kompetent personal. Viktiga funktioner bemannas med vikarier och nyutexaminerad personal utan erfarenhet i verksamheten.
• Arbetsförmedlingen är nedbantad till en gräns där man inte klarar uppdraget.
• Försäkringskassan ”jagar sjuka” för att hålla nere sina utgifter.
• Skolornas låga utbildningsnivåer för elever i grundskolan slår hårt mot ungdomar i socioekonomiska bostadsområden. Skolan blir ett hinder i stället för en framtid.
• Folktandvården är en klassfråga, vanligt folk har inte råd att laga sina tänder.
• Socialtjänsten är hårt belastad med hög personalomsättning och verksamheten saknar därför kontinuitet.
• Kulturen bantas både till innehåll och resurser, verksamheten ifrågasätts.

Så vad är problemet?

Sverige går bra men ändå räcker inte resurserna till den gemensamma sektorn. Inkomstklyftorna i landet ökar med samma takt som servicen minskar. Så gott som alla områden inom det så kallade ”folkhemmet” är utsatta för besparing, nedrustning eller nedskärningar. Kommunerna går på knäna medan det politiska etablissemanget satsar på skattesänkningar för dem som redan har mer än de kan göra av med.

Den berömda kommentaren från Leif Östling angående skatter; ”Vad fan får jag för pengarna?” står i kontrast mot ett Sverige som möjliggjort hans utbildning som sen blev hans möjlighet till den position han har idag. Inte så att jag misstror hans egen insats för att nå sin position inom näringslivet. Självklart är det en kamp han fört själv och som han skall ha kredit för. Men utan det Sverige han växte upp i hade inte framgångssagan varit lika självklar.

För det är vi skattebetalare som lagt grunden till hans möjlighet att studera. Det är samhällets gemensamma sektor som gör att alla med ”läshuvud” får en möjlighet att förverkliga sig själva, oavsett föräldrarnas status eller inkomst. Det är det Leif Östling inte vill vara med om att finansiera för framtida generationer. Att skatterna skulle försvåra hans möjligheter att leva ett rikt liv tror jag inte att han själv tror på. Det är här han blivit fartblind på girighetens boulevard, och han är inte ensam.

Om vi återvänder till inledningen. Jag antar att ingen tror att rationaliseringar och minskade anslag i den gemensamma sektorn leder till färre brott, stärkt försvar, bättre sjukvård eller bättre skolresultat och minskat behov av försörjningsstöd. Att fler poliser och hårdare straff skulle skapa ett humanare samhälle eller att rationaliseringar och personalminskningar inom sjukvården ger en friskare population. Det finns ingen forskning som stödjer en sådan teori. Tvärtom!

Vinster uppstår i någons regi. Det vill säga att det finns en ”ägare” bakom varje vinst!

Vinster uppstår dock inte utan förutsättningar. Samhällets lagar skapar möjligheter att bedriva verksamhet. Samhället står även för infrastrukturen så att företag kan marknads-föra och exportera sina produkter. Samhället bygger bostäder och skapar förutsättningar för arbetskraftens försörjning så att de kan ta anställning i de företag som har behov av arbetskraft. Samhället står för den service som alla aktiva parter behöver.

Det är här jag menar att det finns ett ”kontrakt” mellan samhälle och företagande. Utan det får vi backa ett par hundra år. Då stod företagen för hela ”kontraktet” och fick stå för allt som krävdes för att ha en fungerande verksamhet. Från bostäder till vatten- och livsmedelsförsörjning för sina anställda.

”Kontraktet” är det som granskas varje år i den rankinglista som sätts upp av Svenskt näringsliv. Kommunerna har olika förutsättningar att leva upp till företagens intressen där resurser till planering och utveckling varierar på grund av kommunernas storlek. Jag har svårt att se att det i frågeställningarna tas hänsyn till det. Tidsaspekten påverkas av tillgången på planresurser vilket gör att företagare kan uppleva att det går snabbare att få svar i vissa kommuner än i andra.

För några år sedan hade ett parti en slogan som sa ”Hela landet skall leva”. Den gäller i än högre grad idag. Skillnaden mellan resurser i städer och landsbygd är till landsbygdens nackdel. De som bor på landsbygden ”straffas” ekonomiskt för att de inte bor i städerna. Ändå är landsbygden en förutsättning för städernas överlevnad. I stort sett alla råvaror som stadsbefolkningen behöver för sin överlevnad kommer från landsbygden. Ändå får landsortsbefolkningen dyrare transporter än stadsbefolkningen och saknar dessutom mycket av den service som stadsborna kan åtnjuta varje dag.

Vi har inte bara ett A- och ett B-lag utan även ett C-lag. Det är avsaknaden av en fungerande fördelningspolitik som gör skillnaden. Inkomstskillnader som saknar relevans bidrar på inget sätt till landets utveckling. Klyftan ökar i stället de belopp som på ett eller annat sätt undandras skatt. Färre personer hanterar allt större summor medan allt mindre belopp går till den gemensamma sektorn. Detta skapar den snedvridning vi ser idag. Vår gemensamma andel av BNP räcker inte till samhällets behov. Polisen, militären, sjukvården eller skolan för att nämna några.

Vems är felet då?

Det vore alldeles för lätt att skylla på regeringen. Lika fel vore det att skylla på företagare eller personer med stora inkomster. Fast visst finns det ett incitament av brist på regelverk och även en brist på efterlevnad av de regler vi faktiskt har. Det finns heller ingen bra formel hur samhällets resurser skulle kunna fördelas på ett sätt som gynnar både samhället och företagarna/ägarna.

Det måste bygga på ett regelverk som kan accepteras av båda grupperna och upplevas som rättvist om vi skall nå någon form av konsensus. Ett samhällskontrakt mellan stat och näringsliv som reglerar fördelningen av tillväxten. Hur det skall gå till är något parterna borde resonera om. Om nu inte skatter är rätt sätt att fördela tillväxten på, är det hög tid att hitta andra former eller kombinationer av åtgärder för en bättre fördelning.

En fundering bara...

Höst!

Så är hösten här igen med alla sina färger. Detta är en bild över "sme" dammen där vi bor. Den tog jag för några år sedan men det ser likadant ut idag. Vintern brukar infalla i mitten av november men det känns som att den kan komma närsomhelst nu. Tycker att hösten är tidig i år.

Med hösten kommer våra (Tivedspojkarna) träningskvällar igång igen. I år har vi utökat gänget med en kvinna så vi får väl byta namn eller lägga till nåt klurigt. Sättningen är två dragspel, durspel, gitarr och bas. Nu är vi alltså fem (Kvintett). "Tivedskvintetten" kanske?

Tidigare hade vi en träningslokal men nu tränar vi hemma hos varandra så det blir kanske en rättvisare fördelning vad gäller resor. Synd bara att vi då måste sluta med vårs "öppet hus" kvällar då alla som ville fick komma med sina instrument och deltaga. Vi kunde delge att spela i grupp och samtidigt fick vi nya låtar till vår repertuar. Sverige är fullt av proffsiga amatörmusiker och glädjen över att spela tillsammans går knappt att beskriva.

Dragspel ....

I helgen var det dragspelsstämma i Otterberget. Redan fredag kväll var där mycket folk. Vädret var gynnsamt om än inte så varmt som det kan vara så här års. SMHI hade varnat för blåst men det var inte mycket av den varan under fredagen. Lördag em däremot blåste det upp men då hade jag annat för mig.

Stämman i Otterberget brukar handla om så kallat "buskspel" under fredagseftermiddagen/kvällen och under lördagen besöker spelmännen Hova och bjuder på musik. Efter lunch så börjar uppträdande i huvudtältet och spelmän och band anmäler intresse för tre låtar (ca 1 kvart per grupp) så får man en tid att spela sina låtar på. Sen när det är över så samlas alla igen och scenen är full på folk med en ledare som talar om vilken låt och vilken dur man spelar i. Sen drar det igång mäktiga tongångar i det så kallade "Allspelet". Mest dragspel men även gitarrer och bas, en och annan fiol och munspel.

Vid sidan om, samlas äkta och oäkta hälfter, vänner och musikintresserade. Flera sjunger med, önskar låtar, applåderar och ser till att det blir rena folkfesten.

Det brukar finnas ett extratält för Durspelare då de har ett begränsad omfång. Ett Durspel har bara två durer som kompletterar varandra, t.ex. C och G eller A och D osv. Dessutom har de en ton när man trycker ihop spelet och en annan när man drar ut det så det gäller att hålla tungan rätt i mun. Om en Durspelare spelar ihop med en dragspelare så måste dragspelaren hålla sig inom de durer och toner som durspelet klarar av. En Durspelare har oftast tre spel för att kunna spela i alla tonarter.

                                                Här spelar vi på stora scenen ett annat år!

Vi kom till stämman ca 18.30 och hamnade vid en husvagn med full fart på dragspelen och inbjöds att ansluta. Så det var bara att hitta en plats att packa upp instrumenten på och köra igång. Man spelade "Sjöman", "Sail along silvery moon", "La paloma", " O sole mio", "En fattig Bonndräng" med flera låtar. Snart samlades en stor skara runt oss med fler instrument. Vi höll hög takt i ca 1 timme.

Sen gick vi vidare till stora scenen men där var det tomt. Vi beslöt oss för att spela ändå och efter ett tag var det fullt med folk i lokalen. Scenen fylldes och även nedanför satt folk och spelade. Det blev en bra stämning och många uppslag. Vi höll på till kl.01.15 men det var ändå svårt att sluta. Har man roligt så vill man inte lägga av.

Jag slås av att det vårt avlånga land finns så många proffsiga amatörmusiker. En stämma är perfekt för att träffas och lära sig nya låtar och spelsätt. Fler sådana....!                                       

Såg Tildes nya program "efter fem". Innehållsmässigt var det bra, lättsamt och intressant. Tyvärr via TV4 som har såvansinnigt långa reklampauser att man tappar focus på det man ser. Efter ett tag gjorde jag som katten på bild, så jag såg aldrig slutet. Jag vet att TV4 ledningen mäter passen och försöker att hålla reklampausarna på en rimlig nivå, men jag har närmast slutat titta på TV4 då jag upplever sändningen som 5 minuter program och sen 15 minuter reklam och mitt mellan två reklampauser kommer nyheter med väder ca 10 minuter.. jag orkar inte vänta på det jag vill se.. då är det bättre att byta kanal.. TV4 har vi fått för våra synders skull!