Hur ofta får man inte höra de orden... "Gilla läget" är ett annat och "inget man kan göra något åt ändå" eller "varför slita med något som ändå inte går att förändra.?"
Är det uppgivenhet eller frustration som betecknar dem som uttalar orden? Eller har vi nått dithän i vår demokrati att allt är mer eller mindre perfekt, och att en förändring bara blir till det sämre?
Ja perfekt är det nog inte många som håller med om och de som idag är pensionärer (jag räknas dit) inser nog att det mesta är bättre än vad det var alldeles efter andra världskriget. Ändå är livet inte fullt ut rättvist eller ens jämlikt. Inget är så bra att det inte kan bli bättre. Vi lever i föränringens tidevarv fick jag höra när jag växte upp. Undrar om vi någonsin kommer att lämna det tidevarvet?
För 100 år sedan förändrades landet. Industrin blommade och folket flyttade in till städerna. Industrimagnater och träpatroner såg genast nya sätt att bygga förmögenhet på samtidigt som en del av folket fick arbete i det nya och kunde bygga upp en framtid.
Visst kunde man leva på en inkomst med 12 timmars tungt arbete per dag, men inte mycket mer. Idag lever vi relativt gott på 8 timmars arbetsdag och de tunga lyften är närmast ett minne blott. Men båda måste arbeta i ett förhållande om det skall bli nåt över. Barnkullarna är också mindre. Bil och sommarstuga är inte ovanligt. Semester utomlands likaså. Ändå är inte alla nöjda!
Alla har idag inte jobb. Flytten in till (de redan överbefolkade) storstäderna är som under 1900-talets början. Nu är det de mindre kommunerna som avfolkas. Arbetena finns i storstäderna trots att vi lever med en teknik som skulle främja distansarbete. Visserligen ligger "typ" Folksams växel i Korpilombolo, men verksamheten ligger fortfarande i Stockholm och växer i takt med företaget. Arbetena försvinner i glesbygden. Trenden är tydlig.
Det finns andra ordspråk som kan användas för denna trend. "Syns man inte så finns man inte!" tex. Och "syns" gör man i storstäderna! Det gäller alla lite större industrier. Ändå köper vi teknik från "Kuala Lumpur" med flera exotiska platser. Och.. handen på hjärtat.. vilka av oss har varit där och "sett" nåt?
Nä det är nåt skumt med trender, vem styr det som ingen kan påverka?
Ha dé gott
/charles
3 kommentarer:
Jag har jobbat i Folksams växel och den låg faktiskt i huvudstaden, men jag har för mig att det fanns fler ställen dom hade växel på, så kanske i Korpilombolo också ;)
Håller i övrig med dig, att man inte blir nöjd. Det måste väl ändå vara ett fenomen som har med vårt nuvarande samhälle att göra - att man kan få så mycket och att man har så många valmöjligheter. Det hade kanske varit tryggare att i sann sovjetanda ha enbart ett alternativ att välja "mellan", men återigen, hur kul hade det varit... Baksida på allt med andra ord.
Nja.. vill nästan påstå att Du misstolkar mig. Jag är för valfrihet och valmöjligheter och eftersträvar varken skurkstater eller socialiststater (var skillnaden nu än är). Det som jag kommenterar är trender, trendmakare och verklighet. Man bygger tex, ett bredband för statliga medel som skall göra det möjligt att leva och distansarbeta från landsbygden. Men verkligheten är ändå att folk flyttar från landsbygd till större städer. Enda slutsatsen blir då att vi inte lever i "Informationssamhället" och att merparten av vårt näringsliv inte är riktigt "färdigt" för den nya tekniken.
Ja, nog har det blivit bättre på många sätt sen 50-talet. Idag har alla möjlighet att utbilda sig. Realskola och gymnasium utan fria läromedel och resor till o från skolan finns bara i våra minnen nu. Utbyggd sjukvård, barnomsorg.
etc.
Men det är konstigt att vi måste klumpas ihop i överbefolkade storstäder just nu när möjligheteran till distansarbete och kommunikation via nätet är så stora.En del av min livskvalitet är att ha naturen in på knutarna och att slippa trängas.
Väldigt konstigt att det bara blir så.
Skicka en kommentar