Bråket mellan försäkringskassan och regeringen om regelverket att tvinga svårt cancersjuka att söka arbete i hela riket kulminerade med att regeringen gjorde en undantagsregel. Inte heller den står utan kritik från alla involverade, men man fick till sist backa inför den allmänna opinionen.
Land skall byggas av lag, heter det ju och nåt annat vore väl otänkbart. Men måste det vara så stelbent och prestigeladdat? I nästan allt man företar sig så har man ju en idé om vad man vill göra och hur man skall göra det. Om det under resans gång visar sig att den metod man valt inte leder till det man vill göra, så byter man metod. Målet är ju det som skall uppnås, inte vägen. Man borde inte riskera att slänga ut barnet med badvattnet bara för att följa en regel.
Det påminnde mig om min barndom. Barnbespisningen som det hette när jag gick i första klass serverade skolmat efter näringsinnehåll och det räknades hårt på både kalorier och vitaminer men även på kostnader. Måltidsvakter gick runt och såg till att alla barnen åt det som serverats dem och man fick helt enkelt sitta tills allt var uppätet.
Hårt bröd serverades utan pålägg utom till köttsoppa då vi fick en ostskiva på mackan. Någon av eleverna (tyvärr var det inte jag) kom på att man kunde köpa en kaviartub och ta med för att ha på mackan övriga dagar. Detta blev så populärt att plötsligt hade nästan alla en tub "Kalles" med sig till skolan.
Det sågs självfallet inte med blida ögon av personalen och frågan togs upp vid nästa skolstyrelse som då förbjöd elever att ha med pålägg till skolan. Måltidsvakterna konfiskerade medhavda tuber och det blev ett väldans liv i tidningarna. På ett möte diskuterades frågan och till sist fick skolstyrelsen backa med resultat att det fanns "skolans" kaviar att tillgå på bespisningen.
Skolan var ju inte kommunal då som nu och jag vet inte om även bespisningen drevs av statliga medel eller om den var kommunal. Men det måste ha varit en förlust att först fatta ett beslut om att stävja en "yttring" av elever för att sedan tvingas backa hela vägen. Tänk om man i stället tittat på syftet bakom elevaktionen och stöttat den som man senare tvingades att göra. Då hade man ju rönt uppskattning för sin klokskap och sluppit lysa av löjets sken.
Men det är så med makt.. den berusar och maktbruk blir ofta missbruk.
/charles
1 kommentar:
Jag ler igenkännande åt din beskrivning av skolmatsalen förr.
Vi fick D-vitamintillskott också i form av ett gult litet piller som smakade pyton men det var bara att svälja ner det.
Ha det gott
Britt Ahlgren
Skicka en kommentar