Han var en driftig Grekisk sjöfarare som gärna utforskade det okända. Han nedtecknade sina erfarenheter och berättelser om sina besök på norra halvklotet som han kallade ”Scondia” ??
Tyvärr finns inget av hans arbeten kvar men de finns noterat i andras skrifter, som Tacitus, att han varit här. (Så om Scondia kommer från Phyteas eller är en senare benämning på Scandinavien är osäkert)
Tacitus var en romersk historiker och statsman som bland annat ägnade sig åt att kartlägga Germania (55 e.K). Tacitus fascinerades av Phyteas berättelser då de hävdade att det fanns ett land bortom Germania. Ett land som var okänt för den styrande världen vid denna tid.
Berättelserna var så underbara, så otroliga och lika förvirrande som dem vi tagit dela av i berättelser om söderhavet vare sig de berättas av sjöfarare, upptäcktsresande eller blodtörstiga Pirater.
Tyvärr så var Phyteas vid denna tid rätt ensam om sina nordiska upplevelser och hans iver togs med viss skepsis. Han hånades och förnedrades för sina ”historier” så det finns i dag inga ”ögonvittnesberättelser” som beskriver upptäckten av Norden vid denna tid.
Man har svårt att tänka sig att vårt ”Norden” en gång i tiden var inhöljt i samma dimma som gamla kulturer, upptäckta under modern tid. Att Norden liksom Amerika en gång varit den ”Vita” fläck på kartan som en dag upptäcktes av resande sjöfarare från tiden när Greker och Romare styrde världen.
Vi vet att det Romerska riket hade invaderat England. Deras kunskaper om världen utanför Rom sträckte sig upp till Tyskland i norr och till England i väster. Det verkar som om vatten varit en gräns man inte gärna överskred om man inte såg land på andra sidan.
Medelhavet var världens centrum långt in på 1600 talet innan Columbus ”upptäckte” Amerika. Den då kända världen omfattade det som beskrivits av vandrare och sjöfarare i skrift eller via berättelser.
Man antar att folkslag med nordisk bakgrund hade besökt medelhavsregionen redan tiden före kristus och tror även att några av dem hade allierat sig med Romare och Greker och bosatt sig på dessa breddgrader. Men deras berättelser om landet i norr var antingen för vilda för att bli trodda eller så passade de inte in i den världsordning man kände till.
Den gamla världen kunde helt enkelt inte föreställa sig ett land i den isiga Nord som var både längre och större än den Italienska halvön.
Lite synd, för det hade varit spännande att veta hur de uppfattade och beskrev den kalla nord vi kallar Sverige, Norge och Danmark.
Island, Finland och Grönland upptäcktes först efter Jesu födelse.
Av den "kända" världen förstås. De människor som redan levde i denna oupptäckta del av världen, visste inte att de ännu inte var upptäckta, precis som Indianerna i Amerika!
Fritt sammansatt av undertecknad utan krav på vetenskaplig korrekthet.
/Charles
1 kommentar:
Ibland, när vädret är som värst, så förstår man ju inte hur nån kom på idén att följa den smältande iskanten norrut.
För oss är ju den kalla norden alltings centrum - tänk att vi varit "okända". Nyttig tanke.
Skicka en kommentar