Ett plus ett blir aldrig tre!

Läste lite i bloggar om Laxå och kanske främst om Laxåpartiets lösningar på ”Laxå” problematiken. Alla bloggar pekar mer eller mindre på slöseri eller felsatsningar från nuvarande ledning. Man kan ju undra hur bevandrade kritikerna är i den ekonomiska verkligheten för kommunal verksamhet. Vet man vad som är tvingande verksamhet och vad som är frivillig verksamhet? Vad som är folkets utslag i tidigare val och vad som är nya påfund? Laxåpartiet skall fråga medborgarna säger man .. som om inte andra partier gör det?

Dillemmat är ekonomin. Varje år droppar det in X skattekronor i kommunkassan. Det mesta kommer från oss som bor i Laxå kommun via skattsedeln. En mindre del kommer från så kallade skatteutjämningsbidrag och statliga satsningar på kommunerna.

Laxå går kräftgång befolkningsmässigt. Det innebär att vi varje år tappar skatteunderlag utan att därför tappa kostnader i samma utsträckning. Vi blir inte av med klassrum för att årskurserna tappar två tre elever (eller lärare heller för den delen). Andelen äldre blir kvar i kommunen och åldringsvården visar därför inte heller några minskade kostnader. De som bor kvar ser servicen minska och de som jobbar i kommunal verksamhet får färre resurser att arbeta med för att utföra i stort sett samma jobb.

Det finns inga enkla lösningar!

Det skall satsas på allt möjligt och det verkar enligt bloggarna som om vi bara byter partier i kommunens ledning, så kommer pengarna att flöda i en oavkortad ström till allt det som är så viktigt för kommuninnevånarna. Sanningen är att när vård, omsorg och skola fått sitt så finns knappt några resurser kvar, så resonemanget bygger på en föreställning om att stora belopp satsas på fel verksamhet, fel dimensionerad administration och ineffektiv verksamhet.

Tänk efter ett tag. Vad betyder de påståendena?

Jo de betyder att kritikerna anser att kommunen lägger pengar på personal som inte behövs, på lokaler som inte behövs, på arbetsverktyg och verksamhetsstöd som inte behövs, på verksamheter som inte behövs eller i värsta fall att verksamheterna har för mycket pengar att röra sig med!

Så då vore det väl på sin plats att ställa frågan till de partier som kämpar om makten i kommunkorridorerna, hur skall Ni finansiera Era vallöften?

Vilken verksamhet skall läggas ned?
Vilken personal skall sägas upp?
Vilka lokaler skall avvecklas?
Vilket verksamhetsstöd skall tas bort eller minimeras?
Eller tänker man höja skatten och i så fall hur mycket?

Förändringar betyder just det! Att något skall tas bort eller göras på ett annat sätt. Vad skall förändras och hur skall det förändras, är väl en rimlig fråga?

För verkligheten för alla dem som jobbar i den kommunala verksamheten är just den, att de hela tiden hittar nya och billigare lösningar för sin verksamhet för att kunna ge den service kommuninnevånarna frågar efter. Tyvärr räcker inte pengarna till allt.

Att Oppositionspartierna skulle sitta på lösningen tvivlar jag på även om jag inser att det skulle ske förändringar i den verksamhet som bedrivs. Det som händer i Örebro är ju inte Laxå befriad ifrån om det skulle ske ett maktskifte. Men handen på hjärtat, hur mår verksamheterna i Örebro? Har de mer resurser idag än förra mandatperioden? Har sparkraven tagits bort och upplever Örebroarna en bättre service?

Tro inte att nåt magiskt trollspö kan förändra verkligheten utan att det kostar något.

Det är egentligen inte svårare att se på den kommunala ekonomin än hur man ser på sin privata ekonomi! Minskar resurserna så minskar flexibiliteten och när kostnaderna blir större än intäkterna så måste man ta bort något ur sin dagliga verksamhet eller öka inkomsten. Ta ett extrajobb eller gå upp i heltid om man jobbar deltid. Byta jobb till ett mer inkomstbringande om man kan.

Om man inte kan detta så kvarstår bara att sälja bilen eller byta till en billigare bostad. Förändra sina matvanor så att kostnaderna hålls nere. Skippa Bio och andra nöjen. Kort sagt .. göra vardagen gråare. Lån är ingen lösning för det drabbar vardagskostnaden i form av räntor och amortering och innebär bara att det blir ännu mindre kvar att leva på tills lånet är betalt.

Det Laxå skulle må bäst av är breda lösningar över partigränserna. Lösningar som alla partier stöder utifrån en gemensam värdegrund om vad som är bra för Laxå. Där partikäbblet läggs åt sidan för att enas om sådant som leder framåt. Den oenighet partierna emellan och den smutskastning som sker över de ideologiska gränserna skymmer det som alla partier säger sig arbeta för, nämligen Laxå´s bästa.

I krigstid har man en samlingsregering där alla partiargument läggs åt sidan för landets bästa. Det som är bra i krigstid är också bra i kristid, och Laxå är en kommun i kris med försvinnande verksamheter och en minskande befolkning.

Enade vi stå, söndrade vi falla.. är ett ordspråk i tiden, men det kräver att vi lägger oenigheterna på hyllan och gemensamt arbetar med problemen.

Knappast möjligt ett valår – eller?

Ha dé gott
Charles