måndag 23 augusti 2010

Yes - "De är ja de" sa Ante...

Ja det var i början av 60-talet och det var radion som gällde. Ante var en figur av Stig Grybe som underhöll med sina monologer. Här försökte han säga det engelska ordets svenska betydelse, men lyckades naturligtvis få det till att han tillhörde gåssläktet.

Men Yes är så mycket mer, det är ett välkänt diskmedel med enastående rengöringsförmåga?

Nu förhöll det sig så att min kära hustru började rynka på näsan. Ja när hon passerade vår soptunna! Det luktar illa, sa hon med undertonen "du borde göra någonting". Det var ju det här med kvinnligt och manligt språk igen. Lyssnar man inte in undertonerna så är man förlorad. Det slutar alltid med att man inget begriper eller inte kan tänka själv.

Men jag har lärt mig min hustrus undertoner (några av dem) så dagen därpå när hustrun var på jobbet, så satte jag igång. Fram med högtryckssprutan och med en nästan slut flaska med Yes så preparerade jag tunnan, kopplade in vattnet, spolade och borstade och ..... så satte jag på högtrycket.

Det som hände var att skummet i tunnan började växa. Först blockerades infarten till vårt hus av skummet som nu började rinna ned för gatan. När jag inte längre kunde se syrenen bakom skummet slog jag om till "lågtryck" men skadan var redan skedd. Skummet "gleeeed" vidare ned för gatan och grannarna  uppmärksammades på det ovanliga på den annars så lugna gatan. Jag stod och funderade på Flykt eller Action, men valde det sista. Med piasavakvasten i högsta hugg försökte jag driva undan skummet mot gatubrunnen och med hjälp av slangen spola ned skummet dit. Det fungerade men gick långsamt. Efter ett tag fick jag se en skumboll växa ur gatubrunnen längre ned efter gatan.

Nu började jag känna panik. Hela området såg ut som ett övningsområde för brandkåren. Folk visste inte hur de skulle passera utan att se ut som vandrande skumbollar. Det enda som hjälpte var mer vatten, kallt vatten, vatten i strida strömmar (inget tryck) och till sist började allt se ut som vanligt igen. Då kom en granne förbi... Spolar Du gatan? sa han..

Ja vad jag svarade har jag förträngt.

Soptunnan luktar inte illa längre, den luktar nåt annat och getingarna verkar trivas runt den. och jag har lärt mig vilken kraft det finns i ca 1 mtsk Yes. Inget jag kommer att underskatta i framtiden. Man kanske borde tipsa brandförsvaret?

Ha dé
/charles

8 kommentarer:

Anonym sa...

Ha, ha vilken jättekul historia du skapat. Grannarna bör väl vara glada ty jag antar att även gatan blev ren? De kan också glädja andra med en kul historia efter gåsmiddagen... Jag blev då glad över att läsa den! Getingplågan kan du lösa med hustruns hårspray (det fungerar!).
Kat.

epsilon sa...

Hahaha, synd att man inte fick se det där. Skulle varit roligt. Och språkets undertoner - visst är det intressant.

Unknown sa...

Skitkul historia! Sälj grejen till Yes, så kanske det blir bra tevereklam någon gång framöver.
Ha en ren och doftande fortsättning på veckan! /SA

Lisan sa...

Ibland händer det saker, men du fixade ju allt till det bästa i alla fall. Ett gott råd - byt diskmedel! Jag har dåliga erfarenheter av Yes för jag får utslag av kemikalierna i det och dessutom tycker jag att det löddrar för mycket, fast det är förstås min personliga åsikt.

Kat. sa...

"Anonym sa..." (dvs Kat.) finns numera med egen liten blogg. Men jag har nog inte lika roliga historier som du att berätta...

Charles sa...

Hej Kat!
Försökte hitta din blogg men den fungerar inte. Du skriver "kawali.blogsport.com" och det blev väl ett "r" för mycket i den adressen? Kawali.blogspot.com leder till en sida inte innehåller nåt mer än namnet på sidans ägare. Och det är inte Kat!

Charles sa...

Hej Kat!
Försökte hitta din blogg men den fungerar inte. Du skriver "kawali.blogsport.com" och det blev väl ett "r" för mycket i den adressen? Kawali.blogspot.com leder till en sida inte innehåller nåt mer än namnet på sidans ägare. Och det är inte Kat!

Maria sa...

Hahaha!!! Vilken berättelse... Jag kan se det hela framför mig... Hahaha...
Det blir mycket bubblor med det diskmedlet men bra är det.
Ha de gott!
Kram Maria