Bilden av en idyll...

Hösten sänker sig över landet.Solen vilar lågt mot horisonten och skapar sprakande färgbilder. Orosmolnen hopar sig i bakgrunden och talar om att snart är det vinter. 

Platsen är Lillkyrka strax utanför Örebro. Ett ställe vi mins med viss bävan under vår tidiga kärlek. Innan vi gifte oss bodde jag i Karlskoga och M i Enköping.Varje helg passerade vi denna plats två gånger för att mötas antingen i Karlskoga eller Enköping. Då var inte nya motorvägen byggd och platsen var känd för sina allvarliga trafikolyckor. 

Nu stannade vi här för att se platsen vi undrat över i så många år. Visst ser det rofyllt ut? Tyvärr spretade gravstenarna åt alla håll, vilket gav ett ovårdat intryck för en annars så vacker plats. I övrigt såg det välvårdat ut.

 Det här vet jag inte riktigt vad det står för. Det ser ut som ett gravkapell och är låst med två kraftiga järndörrar. Kyrkan lär ha kommit till pga en liten hämnd! Ebba Vase, gift Leijonhufvud, var faster och svärmor till Gutav Vasa, tog initiativet till kyrkobygget då prästen i Glanshammar inte väntade på henne med sin gudstjänst. Läste detta på nätet så sanningshalten är inte bekräftad.

 Själva kyrkan var också låst så vi kunde inte komma in och titta i den, men så här utifrån ser den mäktig ut. Det som fångade ögat var denna grav. den enda vi kunde se av äldre datum som var vårdad och välskött. Historien bakom fanns på en skylt bredvid graven.

 Angelika Rosalie Dalman endast 17 år gammal vilade här. Sörjd av Bernhard Elis Malmström. Förmodligen var hon helt ovetande om hans kärlek, men får sitt livsöde förevigat  i en dikt av honom.

En vacker kärlekssaga med ett olyckligt slut.  

Förundrad över hur en plats utan personliga bindningar ändå kan påverka en så starkt, fortsatte vi vidare mot Örebro och Lilla hjärtats 2-årsdag. Här var det ballonger och serpentiner och presenter i kvadrat. Både far- och morföräldrar och syskon samlade. Ljudnivån stundtals hög. Lyckan glittrade i lilla hjärtats ögon. Kontrasten var stor.


Gör gärna en avstickare när Ni är ute och reser. Dels får kroppen en välbehövlig rast, och risken att Ni upptäcker något intressant är ju uppenbar.


Ha dé gott
Charles