Surströmmingen självklart, med lök och mandelpotatis, tunnbröd, västerbottenost och skivade tomater. Min Göteborgska bakgrund fick mig, och jag antar övriga familjen med, att rynka på näsan första gången vi upplevde en nyöppnad surströmmingsburk. Jag kan inte heller belasta min hustru med att ha jublat åt denna kulinariska rätt första gången hon kom i kontakt med den.
Men se, det är så med Surströmmingen att efter några gånger så blir den ett givet inslag i årets val av delikatesser. Möjligen ingen dietmat, men inte heller så fet som en del andra norrländska läckerheter. Renskav kan möjligen räknas in bland de bättre när det gäller "nyttigheter" i kosten. Pite palt innehåller fett fläsk och skall ätas med rikligt med smält smör och lingon. Mycket socker och mycket fett blir det, men huva så gott!
Husdjuret Skrållan är inte så förtjust i surströmming. Hon jamar högljutt vid ytterdörren och vill ut så fort vi öppnat en burk. Antar att katters känsla för delikatesser inte är lika utvecklad som hos oss människor. Annars kan sägas att årets Kallax surströmmingsfiléer var båda fast och goda. Vi öppnade bara en burk så hur de står sig mot Röda Ulven vet vi inte idag, men om det inte går för lång tid innan vi öppnar den burken så kan jag lägga ut mina upplevelser på denna blogg, Som jämförelse förstås.
Norrlandspölsa, Kronärtskockor och Kräftor har vi redan klarat av, så nu är det bara Lappkojs med rårörda lingon och Pite palt kvar innan julbordet gör Entré. Men det är roligt att ha nåt att se fram emot!
Ha dé
6 kommentarer:
Surströmming, oj då. Trots mina norrländska rötter har jag aldrig lärt mig tycka om den. För många år sedan, när jag hälsade på vänner i Trier (Tyskland), bjöd vi på surströmming och snaps(!). De enda som föll för "läckerheterna" var några studenter från England! De blev nästan lyriska.... Men smaklig måltid önskar jag dig!
Nja, själva strömmingen är väl ingen höjdare, men man kan ju ta mycket av tillbehören. Pölsa däremot äe ju jäytegott. En burk pölsa, potatis och rödbetor en regnig och kulen dag på sjön är smaskens.
På tal om surströmming och djur så berättade en bekant till mig att de hade surströmmingsfest på Ivön. En familj hade sin lille foxterrier med sig. När man öppnade burken så var det naturligtvis, som vanligt, övertryck och en stråle av laken sprutade direkt på nosen på den lille hunden. Hunden ylade och försvann och man såg den inte förrän den kom tillbaka två dagar senare. Det måste ha varit en traumatisk upplevelse för den lille stackaren.
Hmmmm... Har ingen erfarenhet i ämnet så det blir ingen riktig kommentar. Kan bara gissa att jag skulle göra som katten...*L*
Men, men man ska aldrig säga aldrig.
Ha det gott!/SA
Surströmming kan behöva tillvänjning! Har ätit se´n jag var liten och gillar företeelsen skarpt. I lagom mängd och inte varje dag....
Jag har ätit surströmming redan som barn och tycker att det smakar gott nån gång emellanåt! En gång när vi hade hund hade vi öppnat en burk som var så rund att min man lade upp en strömming på en tallrik vid sidan om. Bakom ryggen på honom hoppade hunden upp och slök strömmingen i ett nafs, men det gjorde han inte om fler gånger.
Skicka en kommentar