Morgonen började traditionsenligt med att hustrun gick runt med ett ljus och sjöng "Nu sjunga Guds änglar att Nu är det Jul etc..". En liten visa som i traditon levt vidare i flera generationer. Det verkar som om den burits vidare via det kvinnliga könet i släkten, eftersom det är husmor i familjerna som går runt och sjunger. Vi har bara pojkar, så det vill till att värva svärdotter om traditionen skall föras vidare.
Efteråt samlas vi vid Julgranen (som gjordes i ordning kvällen innan) och fikar. En bit bröd av julvörten med lämpligt pålägg och därefter Lussebröd och pepparkaka. Sen sitter vi och pratar om året som gått, vad som har varit minnesvärt och lite om förväntningar på framtiden. Sen läser vi tidningen och var och en går till sitt. Oftast handlar det om att slå in de sista julklapparna och förbereda julen.
I år blir det annorlunda på alla vis. Vi har blivit farföräldrar och lilla Isabelle kan inte släpas runt bland släkten utan det blir tvärt om i stället. Jag har "helt oförskyllt" drabbats av en rejäl förkylning och vågar inte ta risken att smitta ner vare sig Isabelle eller hennes föräldrar, så här sitter jag nu ensam hemma medan resten av familjen är i den stora staden och firar jul.
Nu är det inte så illa som det låter. Det blir firande här hemma senare när hustru och yngste son kommer hem och jag är fortfarande så dålig att jag inte orkar hålla mig upprätt mer än nån timme i taget, så det hade blivit påfrestande att ha varit med. Men visst känns det kymigt att stå utanför en så stor händelse som denna, barnbarnet Isabelles första jul.
Lite puder har fallit från himmelen. Ett tag var jag rädd att det skulle bli trafikkaos, men det lugnade ner sig. Nu är det bara backen som klär i vitt, och en vit jul är ju vad vi vill ha.
En fortsatt God jul öskas Er alla
/charles
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar