Det oskrivna bladet!
Årets första skälvande dag. En vision om framtiden, en förväntan byggd på hopp och tro om vad som bliver oss givet året som kommer.
Gårdagen började med besök hos äldste sonen som fyller år på Nyårsafton. Gratta och presenter och sedan hem med förberedelse för nyårsfirande i "Jordgubbsdalen" hos vänner. Detta har blivit något av en tradition. Nån gång har vi varit hos oss men oftast hos dem. Ibland fullt hus och ibland bara vi.
Så kom tolvslaget med kramar och nyårsönskningar, sms och telefonsamtal. Sen avslutade vi med ostbricka och resten av champangen. Av någon oförklarlig anledning började vi samtala om vad vi planerar året som kommer för att sen halka in på glesbygdsproblematiken. Vad gör man för att sparka liv i en bygd som håller på att självdö? Kan man överhuvudtaget påverka?
Lite symboliskt betraktat, så konstaterade vi att ingen intresserar sig för att bärga rågen som står på ängen färdig att skördas, för att man vet inte om nån vill köpa den och därför inte vill ta på sig kostnaden för att ta in den eller förvara den. Då får den hellre förfaras på plats!
Brist på framtidstro kallas det!
När ett helt samhälle börjar säga "Det går alldrig".. då är det på nåt sätt kört.
Ha ett gott 2009
/charles
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar