Inga kanonbilder precis men de beskriver den verklighet som gällde 1968. Vi var unga och tuffa på semester i Norrland och till och med myggen togs med en klackspark. Ume älv rann sakta förbi vårt viste och bjöd på en mängd äventyr. Bygga flottar av löstimmer, fiska, göra eld och grilla fisken, bada och åka in till staden för lite annat nöje. Ja livet lekte helt enkelt...
Som sig bör besökte vi även Lycksele Djurpark. Min kamrat fick syn på den här friströvande påfågeln och den följde oss på lagom avstånd men var inte så tam att den lät oss ta på den.Plötsligt så tappade den en av sina stora stärtfjädrar och eftersom jag stod närmast, så blev den min. Vi följde efter den ett tag i hopp om att den i rättvisans namn skulle tappa ytterligare en fjäder, men icke!
Så kom ett guidat sällskap med en parkanställd i täten. När de var alldeles invid oss sa min kamrat..högt.. där jag stod med fjädern väl synlig.. Hur gjorde Du? Slängde Du dig bara över fågeln och slet loss en fjäder?
Jag minns inte hur sällskapet reagerade, men minns att jag tyckte det kändes besvärande och mitt svar att den tappat fjädern inte kändes som att det anammades fullt ut av gruppen.
Vi hade mycket för oss denna sommar och det finns bilder som berättar om det. Som vanligt i unga år så kommer en dag då framtiden knackar på. Tåget går eller vad man säger. Så hände även oss. Utbildning och annan bostadsort och sen kvinnan i ens liv. Allt gjorde att vi tappade bort varandra. Ungar föds, livet levs och åren går.
Så kom det här med IT... vem kunde ana att denna pryl.. Datorn.. skulle föra oss samman på äldre dar? Plötsligt så kom Msn, Googles, Stay Friends och Hitta.se.. då var det inte längre så svårt att se vad som hänt gamla kamrater. Jag har jagat upp flera av dem och blivit hittad själv av vänner från förr.. och det är riktigt kul. Alla har jag inte träffat personligen men har ändå kontakt och byter ett och annat ord med dem över nätet. Så en dag står vi där ..öga mot öga och skakar tass igen.
Det här mediet är ju fantastiskt!
Kommer detta mediets skapare att gå samma ärorika framtid till möte som föregångarna Marconi och Bell? Den som lever får se..
Ha dé gott
2 kommentarer:
Vilken spänst... Att stå på händer på en flotte.Urhäftigt!
Ja visst är det härligt att tiden har förändrats till det bättretycker jag.
Nu kan det gå lätt som en plätt att hitta någon kär gammal vän för det finns som du skriver otaliga ställen där man kan leta.
Härlig blogg och sköna gamla bilder Det var tider det.
Kranmizzzz på dig och hälsa Maggan
Trevligt med "minnenas bloggar". Väcker många goa tankar till liv!
Och det här med IT, vilken tur att det kom, att det finns. I annat fall hade jag ju inte kunna följa det du gör "här ute" med hjälp av text och bilder...
Ha en bra avslutning på veckan och en trevlig helg! /SA
Skicka en kommentar