...13 år och äntligen fri, fick jag frågan.
Drömmarna då och innan handlade väl som hos de flesta ungdomar om lite flashiga yrken som lokförare, brandman och pilot. Flyga var ett stort intresse och en kamrat och jag sökte upp varenda litet flygplan som landade i bygden. Vi rullade fat med flygbensin från busstationen ner till hamnen där några av flygplanen landade vintertid. De sysslade med rundflygningar mot betalning och även flygfotografering, och vi hjälpte till med diverse småsysslor. Som betalning fick vi följa med upp i luften vid några tillfällen.
Med tiden blev jag 196 cm lång och pilotyrket fick förbli en dröm. Jag tror att gränsen gick vid 173 cm för att bli antagen som elev till flygarutbildning inom försvaret. Jag försökte en gång att segelflyga men fick inte plats när man stängde huven.
Så hur blev det då?
Mitt första jobb blev som lärling hos en guldsmed. Där fick jag lära mig smida silverskedar och utföra lite enklare kundjobb. Tyvärr gick guldsmeden i konkurs innan jag hann bli fullfjädrad guldsmed, så det blev till att välja ett annat yrke.
Välja och välja. I Lycksele fanns i princip två yrken som sökte folk. Skogen och bilindustrin. Så nästa jobb blev som bilelektrikerlärling på H.E Olssons bilaffär. Det var väl inte direkt "min kopp te" för att citera ett engelskt uttryck, så fick jag höra talas om ASEA´s industriskola.
Lite äventyrsaktigt kändes det allt, men frigörelseprocessen hade börjat och att få komma ut ur hemmet lockade. Efter att ha varit till Västerås på test, damp det ner ett brev i lådan. Undertecknad var antagen till utbildning som svetsare och plåtslagare vid ASEA´s industriskola i Västerås!
Efter utbildningen och lumpen så hamnade jag på en avdelning på ASEA som byggde ställverk. Bland annat inredningen till Hälleforsens kraftverk i Lycksele, vilket kändes som en ära att få göra.
Sen hände nåt jag undrat över.
Det är nog första gången i mitt liv jag blivit "Headhuntad" för en dag stod rektorn för ASEA´s industriskola vid min arbetsplats och undrade om jag kunde tänka mig att arbeta som yrkeslärare med svetsning som huvuduppgift och även biträda som lärare i plåtslageriet?
Samtidigt blev jag tillfrågad om jag ville följa med ungdomsbyrån i Västerås stad på en utflykt till Örebro? Resultatet blev en ny tillvaro som Yrkeslärare på dagarna och fritidsledare 3 kvällar i veckan. Vem, vad och hur hade man fått in siktet på mig vid denna tid?
Jag hade träffat en kille som drev en firma "Svets och Motor", som jag hjälpte efter lumpen. Extrajobb förstås, men han hade intressen i "Rally" och kontakt med Västerås motorsällskap, vars ordförande var lärare på ASEA´s industriskola. Svets och Motor byggde s.k. hasplåtar till rallybilar, och vi hade väl pratats vid några gånger, och han mindes mig som elev några år tidigare. Kan det ha varit han som låg bakom? Han var även fritidsledare på Ungdomsbyrån.
Efter 5 år var det dags att sadla om igen. Nu gick jag en utbildning till fritidsledare och arbetade därefter som föreståndare, fritidsassistent, fritidsintendent och slutligen fritidschef. Det var också under denna tid jag träffade min fru och bildade familj.
Ja sen har det varit lite olika uppdrag vid omorganisationer för att sen bli IT-chef när persondatorerna vandrade in i den kommunala vardagen. Jag har varit med från de första "stand alone" maskinerna till dagens avancerade system med integrerade digitala plattformar i nätverk. Den utvecklingen har gått väldigt fort.
Nu som pensionär, höjer jag blicken mot nya utmaningar.. Så frågan om vad jag skall bli när jag blir stor är fortfarande aktuell...
Ha dé gott
/charles
2 kommentarer:
Det var ett spännande och brokigt arbetsliv! Tycker nästan lite synd om folk som bara haft ett jobb i livet. Lite inskränkande på nåt sätt att inte prova vingarna mer. Men det är förstås upp till var och en att bestämma själv över.
Ja, Jag ser det som en uveckling. Det har varit spännande att ta sig an nya utmaningar. Samtidigt upplever jag att det inte är lika flexibelt nu som det var då. Unga är arbetslösa alldeles för länge!
Skicka en kommentar